Nöjesvirveln

Lars Molins pjäs "I afton dans" utspelar sig på ett gammalt stadshotell i en svensk liten småstad. Det är en kulen vinterkväll. Två väninnor har mött upp förväntansfullt. Men nån dans blir det inte. Orkestern har kört fast i en snödriva. Allt snöar inne. Snart visar det sig att stadshotellet är konkursmässigt, källarmästarn super, personalen diskuterar om att själva ta över etablissemanget, köttet är gammalt och segt och åker i soptunnan under kvällens lopp, till slut får källarmästarn hjärtslag och avlider.  Inne i matsalen skildras en rad olika människoöden, det alkoholiserade fotbollsproffset på halvdekis, socialdemokraten med de övervintrade idéerna, den besvikna nattredaktören från Stockholms-Tidningen.  "I afton dans" fick urpremiär på Göteborgs Stadsteater i mars 1978. Göran Stangertz regisserade och Lily Riksén hade gjort en ambitiös scenografi med hotellmatsal, personalrum och toalett i exakt förening. I rollistan fanns kunniga skådespelare som Torsten Lill...

Det var 1967 som Kent Andersson slog igenom som dramatiker och skrev teaterhistoria med sin första pjäs "Flotten" på Göteborgs stadsteater. Samma år kom uppföljaren "Hemmet" som Andersson skrev tillsammans med Bengt Bratt. "Hemmet" handlar om detta vårt enda livs korta spann mellan födelse och grav. Miljön är ett ålderdomshem och temat är det förakt och den känslokyla som mitt i välfärden isolerar så många gamla i sterila anstalter. Livsöden spelas upp i prosa, lyriska monologer, i stiliserat dramatiska episoder, i rörande moment från åldringarnas anstaltsvardag och humoristiskt, burleskt lössläppta situationer, där tidsperspektiven blandas i spexets anda. Kent Andersson och Måns Westfeldt spelade de två kvinnliga sköterskorna på hemmet. I övriga roller fanns starka profiler som bl.a. Alf Nilsson, Ingvar Hirdwall, Dan Sjögren och Maria Hörnelius. Måns Westfeldt och Kent Andersson Precis som i "Flotten" så var "Hemmet" ett grupparbete dä...

"Det finns knappast någon ung skådespelare här i landet som har större ormtjusartalang än Ernst-Hugo Järegård. Med stryktäck elegans kan han slå sig ner på sufflörluckan och betrakta publiken med ett roat leende utan att säga ett enda ord. Vad ska han med repliker till? Han kan domptera publiken ändå!" Orden är hämtade ur Urban Stenströms recension i Svenska Dagbladet gällande "Pappa Marojes pengar" som hade premiär på Göteborgs stadsteater 1960. Denna jugoslaviska 1500-talskomedi handlar om en köpmansson från Dubrovnik som åker till Rom för att sätta sprätt på pappans femtusen dukater. Där hittar han en älskarinna som sluter honom till sin fylliga barm, förskönar sig med dyrbara smycken - på hans bekostnad förstås - och låter sitt bankkonto växa. Då kommer pappa Maroje själv för att rädda om inte sin son så åtminstone sina pengar. Tursamt nog träffar han på tjänaren Pomet som kvickt fattar situationen och ser möjligheter att utnyttja den för sin egen herres räkning...

Se även: Göteborgs stadsteater - repertoar 1961-62 "Cabaret", Göteborgs stadsteater 1995

Det göteborgska nöjesåret 1986 inleddes med nyårsrevy på Folkets Hus. Countrysångaren Alf Robertson var det stora affischnamnet. Han hade sällskap av bland andra Sonja Hildings och Barbro Sjöberg, båda välkända för den västsvenska revypubliken.  På Storans repertoar fanns bland annat Straussoperetten "Wienerblod" och baletten "Nötknäpparen". Henrik Ibsens pjäs "Ett dockhem" gavs på stadsteaterns stora scen. På studion höll Uno "Myggan" Ericson hov med sina populära vänkretsar.  Göteborgs Studioteater gav Dickens "En julberättelse" på Röhsska museet.  De sista föreställningarna av Willy Russells komedi "Timmarna med Rita" spelades på Folkteatern, samtidigt som Tomas von Brömssen låg i startgroparna för "Peer Gynt". På Lisebergsteatern spelade Hagge Geigert sin årliga revy för utsålda hus. Hyresgästföreningen annonserade om barnfest på Rondo. Nationalteatern presenterade "Stolarna", en absurd fars.  Orkestern...

"Cabaret" tillhör de mest omtyckta och mest spelade musikalerna i modern tid. Sedan urpremiären i New York 1966 har den gjorts i oräkneliga versioner världen över. "Cabaret" är historien om livet på och kring en nattklubb i 1930-talets Berlin under nazismens smygande intåg. Här finns den unge författaren Cliff Bradshaw som möter den lättfotade nattklubbssångerskan Sally Bowles. Man får följa den tragiska kärlekshistorien mellan den fattiga pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider och hennes vän, den judiska frukthandlaren herr Schultz. En annan nyckelroll är nattklubbens skräckinjagande konferencier som lotsar publiken genom handlingen.  "Cabaret" är en musikal som pendlar mellan nattsvart mörker och stora glittrande shownummer. Regissören Gunilla Berg iscensatte "Cabaret" på Göteborgs stadsteater 1995. Maria Lundqvist gjorde en högst egen tolkning av Sally Bowles. Sven Angleflod gestaltade konferencieren. Jacob Ericksson gjorde den unge författare...

Lena Brogren hette en av de allra pålitligaste aktriserna vid Göteborgs stadsteater. Hon tillhörde "teaterns begåvningsreserv" som Ernst Günther kallade de kvinnliga skådespelarna.  I mer än 40 år var Lena trogen scenen vid Götaplatsen. Hon kom dit som elev vid scenskolan redan 1952, då hade hon hunnit spela amatörteater i hemstaden Västerås och genomgått Calle Flygares teaterskola i Stockholm.   Lena hade en ovanlig intensitet och närvaro i allt hon gjorde och lämnade ingen oberörd. Man kan undra varför hon inte blev större? Varför omnämns inte hon i samma andetag som Margaretha Krook eller Sif Ruud? Förmodligen berodde det på att hon inte hade några ambitioner att slå igenom och bli rikskänd. Lena Brogren förekom aldrig i kändisspalterna eller i några hemma-hos-reportage. Intervjuerna med henne är få. Men stadsteaterns publik uppskattade henne, likaså recensenterna.  En och annan undrade om det inte var enahanda att gå och slita på samma arbetsplats år efter år? Nej, de...

Se även: "Drömflickan", Göteborgs stadsteater 1950-51 "Hemmet", Göteborgs stadsteater 1967-68

"Drömflickan" av Elmer Rice är en satirisk fantasi som blev en succé på Broadway i mitten av 1940-talet. Den handlar om en ung och naiv dam i New York. Hon jobbar i en bokhandel och dagdrömmer hela tiden om en annan tillvaro. Hennes fantasier färgar hela hennes liv och är på väg att dra iväg med henne alldeles käpprätt åt skogen. En dag möter hon en charmig ung man som lyckas åstadkomma kontakt mellan henne och verkligheten.  Den här komedin gavs på Göteborgs stadsteater spelåret 1950-51 med Gerd Hagman i titelrollen. Erland Josephson spelade den unge mannen och i övriga rollistan hittade man namn som Håkan Jahnberg, Ove Tjernberg, Yngve Nordwall och Eva Stiberg med flera. Knut Ström svarade för så väl regi som scenografi.  Teaterkritikern Teddy Nyblom i Aftonbladet skrev: "Skall man på en gång säga att publiken på stadsteatern knappast någonsin haft så roligt som vid premiären på amerikanska Elmer Rices Drömflickan igår kväll? Dialogen är lika rapp som djuploda...