Nöjesvirveln

Annalisa Ericson hade en ovanligt lång karriär. Hon fanns med i nöjesvirvlarna under nästan hela 1900-talet och blev en av våra allra folkkäraste skådespelerskor.  Hon var blott fem år när hon började dansa i Operans balettskola. Inom några år hade hon hunnit spela revy med Ernst Rolf och dansat i operor som "Aida" och "La Boheme". På 1930-talet kom hon in vid filmen, första stora rollen var som Anna i "Värmlänningarna" 1932. Hon gjorde runt 60 filmroller under sin karriär och spelade mot alla de stora: Adolf Jahr, Edvard Persson, Inga Tidblad, Gunnar Björnstrand, Åke Söderblom, Thor Modén, Eva Dahlbeck, Sven Lindberg... Listan kan göras hur lång som helst. Annalisas talang för både sång, dans och skådespeleri gjorde henne mycket användbar i revyer och musikaler. Hon var stjärna i otaliga Kar de Mumma-revyer på Blanche och Folkan. I 1956 års revy "Vi roar oss kungligt" gjorde hon stormande succé med kupletten "Den saltaste bönan i stan"

Maj-Britt Nilsson var en av de stora, beundrade filmstjärnorna på 1950-talet. Ingmar Bergman lade snabbt beslag på henne och gav henne roller i "Sommarlek" och "Kvinnors väntan".  Med Alf Sjöberg gjorde hon "Resan bort" och "Det är min melodi". Arne Mattson och Hasse Ekman var två andra regissörer vars filmer Maj-Britt Nilsson förgyllde med sin värme och naturlighet.  Som 20-åring kom hon in på Dramatens elevskola. Det första hon gjorde var att be om tjänstledigt. Hon hade redan fått engagemang, huvudrollen i Vilhelm Mobergs "Mans kvinna" på Malmö stadsteater.  Föreställningen blev en succé, inte minst för Maj-Britt som fick strålande recensioner. Teaterchefen Sandro Malmquist ville behålla henne i Malmö men Maj-Britt ville inte gå miste om sina studier, så efter 50 fullsatta föreställningar i Malmö återvände hon till elevskolan i Stockholm. Maj-Britt Nilsson (1924-2006) Hon debuterade på Dramaten i "Vår ofödde son" 1945 och f

Catrin Westerlund var en aktris som det verkligen sprakade om. Oavsett om hon spelade tung dramatik på Dramaten, uppsluppen komedi på privatteatrarna, eller var slagfärdig panelmedlem i radioprogrammet "På minuten" så var hon alltid lika suverän och självklar. Hennes roller blev aldrig slätstrukna. Hon visade tidigt talang för att agera och placerades i Elsa Olenius barnteatergrupp på Medborgarhuset. Fast prinsessa fick hon aldrig vara. Redan då var hon mörk och rösten lite hes, mest fick hon spela elaka häxor.  Det fanns någonting franskt över Catrin Westerlund. Hon såg ut som en fransyska och hon älskade Frankrike. Men hon var född på Södermalm i Stockholm, dotter till rörläggaren Westerlund. Catrin Westerlund (1934-82) Karriären tog raketfart redan under hennes andra år som elev vid Dramatens elevskola då hon fick hoppa in som ersättare för Eva Dahlbeck på nationalscenen. Inhoppet fick mycket uppmärksamhet och ledde till kontrakt med Dramaten direkt efter utbildningen. Där

Mona Seilitz kallades ofta för vamp. Riksvamp till och med. Det var en beteckning som Aftonbladet klistrade på henne och som envist hängde kvar under hela livet. Mona var visserligen en tjusig kvinna och fick ofta spela rollen som dum och sexig blondin på privatteatrarna, men hon kunde mycket mer än så.  Denna Malmöflicka började med teater redan i unga år. Hon spelade lilla Pär i byxor och tyrolerhatt och vann prinsessan på slutet. Då var hon sju år gammal. Sedan blev det Teater 23 i Malmö och utbildning vid Norrköping - Linköpings stadsteaters elevskola i tre år.  1966 tog hon tåget upp till Stockholm och sökte jobb i Kar de Mumma-revyn på Folkan. I revyn fick hon visa upp sig i nätstrumpor och plymer. Torsten Tegnér skrev från den premiären att man skulle gå på Folkan, om man ville se hur Gud haft en ovanligt lyckad dag och skapat en perfekt kropp, nämligen Mona Seilitz. Därmed var saken klar i en bransch som kan vara ganska så enkelspårig. Behövdes det en snygg tjej i en vamprol

Agneta Prytz (1916-2008) hörde till de mest uppburna aktriserna under 1940- och 50-talen. Idag tillhör hon de där sorgligt bortglömda som det talas om alltför sällan. Alla ni som sett kultfilmen "Repmånad" känner igen henne, hon spelar mamman till Åbergs rollfigur Helge.  Diplomatdottern Prytz - fallen efter Björn Prytz vår Londonambassadör under krigsåren - gick en ovanlig för att inte säga exklusiv väg till teaterscenen. I slutet av 1930-talet började hon med att studera dans för den store Kurt Joos i ett gammalt engelskt slott i Londons utkanter. Birgit Cullberg var en av hennes danskamrater. Vid krigsutbrottet for de båda damerna hem och fick engagemang hos Karl Gerhard. Redan då hade en komisk talang börjat spira hos Agneta Prytz och efter några säsonger som dansös for hon till hemstaden Göteborg för att vara rolig som sin egen revydirektör på Folkteatern.  Nu hände det sig så att teatern brann ner just före premiären och ensemblen fick hyra in sig på Stenhammarsalen

Som dotter till det berömda skådespelarparet Inga Tidblad och Håkan Westergren var det inte alldeles lätt för Meg att skapa sig en egen skådespelarkarriär. Förväntningarna som följde med hennes namn gjorde att det låste sig totalt när hon kom in på Dramatens elevskola. Meg Westergren varken ville eller försökte bli någon ny Inga Tidblad.  18 år gammal filmdebuterade hon i Göran Genteles "Leva på hoppet" och strax därpå gjorde hon revydebut på Folkan. Redan då anade många att Meg skulle ha en framtid som komedienn. Då, på 1950-talet väckte hon nationens intresse när hon gifte sig med hovtraktören Tore Wretman, som var sexton år äldre. Många höjde på ögonbrynen och aktören Sture Lagerwall sade till hovtraktören: "Adoptera henne istället, det blir billigare!" I 16 år var Meg gift med herr Wretman och gled lätt in i rollen som mamma, styvmorsa och värdinna med representation. Fast käket fixade ju traktören. Och Meg hann faktiskt med en och annan sprallig blondinrol

När Anita Wall dök upp i strålkastarljuset i slutet av 1950-talet fanns det många berömda Anitor: Björk, Ekberg och Lindblom. Wall är den som hållit sig bäst genom åren.  Hon är barnfödd på Söder i Stockholm. Fadern var timmerman, kommunist och reko. Morsan var glad, fantasifull och dito. Bägge gillade sin dotter även när hennes tonårsilska blommade. "Det är bra med Anita, hon har så jämt humör. Alltid förbannad!"  brukade pappan säga. Fem gånger fick Anita Wall försöka innan hon äntligen blev antagen till Dramatens elevskola. Där hamnade hon i ett getingbo av talanger: Börje Ahlstedt, Per Ragnar, Lars Amble, Evabritt Strandberg. Börje Ahlstedt och Anita Wall var de enda med s k arbetarbakgrund. Bägge lika fumliga vid balettstången. Det gick ändå bra för båda. Mycket bra! Anita Wall blev kvar på Dramaten men slog igenom med dunder och brak via TV-teatern. I Arnold Weskers "Rötter".  Året var 1968, ett vanskligt år att bli berömd i. Svårt för duktiga, som råkade