Nöjesvirveln

Idag lyssnar jag på en platta med några nummer från Ludvikarevyn, inspelad mellan åren 1967-69. Lennart Eriksson hette den drivande kraften bakom denna framgångsrika lokalrevy.  Trots att skivan har många år på nacken kan man fortfarande le igenkännande åt Lennarts drift med charterturister på Mallorca eller skäggiga protestsångare. Lennart Eriksson kom ursprungligen från Stockholm men växte upp i Grängesberg, en mil från Ludvika. Efter några år på Asea i Ludvika började han arbeta som journalist, skrev för såväl FIB-Aktuellt som Expressen. 1960 startade han Ludvikarevyn som med tiden blev så etablerad att den inte bara lockade publik från närområdet utan även från resten av landet. Man fick råd att engagera kända gästartister som Lill-Babs, Alice Timander, Svenne och Lotta, Thore Skogman m.fl. Skivans konvolut, både bild och text, är gjord av Bertil Danielsson som också var en av de omtyckta aktörerna i Ludvikarevyn. Bertils monolog som finnen Hallonen plattades också till på en gramm

Lars Amble föddes i en teaterfamilj, son till regissören Leif Amble-Næss och aktrisen Maritta Marke. Yrkesvalet föll sig således ganska naturligt för Lars. Som 17-åring prövade han in till Dramatens elevskola. Den gången gick det åt skogen. Men Amble lät sig inte avskräckas. Han gick istället till Calle Flygares teaterskola och blev därefter engagerad till Riksteatern. När han några år senare sökte till Dramaten igen blev han antagen. Lars Amble (1939-2015) Efter några år som skådespelare på Dramaten sökte han sig under 1970-talet till privatteatrarna. Riksbekant blev han som så många andra genom TV. I dramat "Utvisningen" spelade han en chilensk förhörsledare så övertygande att varenda TV-tittare blev rasande.  Arroganta och kallsinniga sadister och försupna karriärister blev hans rollfack. På film debuterade han som en ung, stryktäck lymmel i Olle Hellboms "Raggare". "Firmafesten", "Den enfaldige mördaren", "Göta Kanal", "Två kil

Hösten 1978 öppnade Folkan vid Östermalmstorg i ny regim: Olle Kinch hade köpt teatern av Europa-Film och en ny epok inleddes.  Kinchs första program blev musikalen "Sommarnattens leende" med musik av Stephen Sondheim, baserad på Ingmar Bergmans film från 1955. Handlingen utspelar sig på en herrgård bland listiga älskarinnor och svartsjuka älskare, dueller och kärleksdrycker.  Sällan eller aldrig har väl Ingmar Bergman varit så lättsam och rolig som när han skrev "Sommarnattens leende". Olle Kinch hade samlat ett riktigt stjärnuppbåd på Folkan. Ulla Sallert och Jan Malmsjö sågs i de roller som i filmen tillhörde Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand. Den gamla Madame Armfeldt som Naima Wifstrand gjorde i filmen spelades här av ingen mindre än Zarah Leander.  Zarah hade inte framträtt på en Stockholmsteater på mer än 40 år så hennes comeback blev något av en sensation. Andra namn i rollistan var bl.a. Tor Isedal, Grynet Molvig, Lena Ericsson och Staffan Götestam. Stig

Idag säger vi grattis till Eva Rydberg som fyller 80 år! Skådespelerska, dansös, sångerska, komiker, clown, regissör, teaterchef m. m. Hon kan sätta hur många titlar som helst på sitt visitkort. Hon växte upp på Spångatan mitt i Malmö. Där låg Malmö gamla Folkets hus, där föddes Gustav Möller på ett hörn och där på en bakgård gjorde Bo Widerberg "Kvarteret Korpen". Gick man gatan fram så kom man till Folkets Park och där fanns barnteatern där Eva Rydberg gjorde sin scendebut. Hon var ett livligt barn som gjorde de största grimaserna och hon älskade att dansa och spela teater. Hon drömde om att bli klassisk dansös och tack vare att hennes mor Herta tog extraarbete fick Eva råd att gå i dansskola. Hon gick hos Carl-Gustaf Kruuse på Malmö Stadsteater och hos den stränga fru Frandsen på Det kongelige i Köpenhamn. Det var i Danmark hon fick sitt första genombrott, en roll i "West Side Story" på Odense Teater gjorde henne världsberömd över hela Fyn.  Grattis Eva Rydberg!

"Slottsskogsteaterns saga är nu all. Göteborgs fastighetsnämnd har nämligen beslutat att lägga ner teatern, som hann bli 51 år gammal. Alla de som skulle vilja vallfärda till teatern, där de en gång haft så roligt, kommer bara att finna en skogsdunge - teatern skall nämligen redan i vår jämnas med marken." Ovanstående rader kunde man läsa i Göteborgs-Posten den 3 mars 1966. Med sina 51 år var teatern i Slottsskogen Göteborgs sista friluftsteater.  Den första premiären ägde rum den 20 juni 1915 och stycket hette "Timmerflottare". Då hade man under flera år diskuterat möjligheterna att öppna en teater i det fria. Det var revykungen Axel Engdahl som hörde sig för med Slottsskogsstyrelsen. Men på den tiden var man så rädd om Slottsskogen att man inte ville stänga av någon del i parken - inte ens för teater - och därför blev det avslag. I Mårtens backe, längs den branta stigen mot Bragehöjden, fanns i alla fall en plats som man tyckte var lämplig för en utomhusteater och

Den folkkäre artisten Stefan Ljungqvist från Göteborg har gått bort. Han blev känd i slutet av 1960-talet som Trubadur X. Namnet fick han vid en visafton på Röhsska museet i Göteborg, arrangören hade glömt bort hans namn och skrev ett stort X på affischen.  1972 blev Stefan årets sensation på Västerviks visfestival. Två år tidigare hade han gjort succé som Carl Michael Bellman i Bellmanspelen i Stockholm.  Stefan Ljungqvist var en våra allra finaste vissångare som kunde sjunga allt från skrattretande burlesker av Ruben Nilsson och Hisingspoeten Ture Ivar Dahlberg till finstämda Taube-visor. Ingen annan artist har kunnat tolka Lasse Dahlquists visskatt med sådan go känsla som Stefan. Den som hört honom sjunga "Morfar har berättat" förstår vad jag menar. Stefan Ljungqvist (1948-2023) Mest på skoj sökte han till scenskolan i Göteborg, operalinjen. Han blev antagen och fullföljde utbildningen. När han sedan fick chansen att vidareutbilda sig i operavärldens verkliga centrum - Sal

"Hans Nåds testamente" är ursprungligen en klassisk roman av Hjalmar Bergman som senare dramatiserats för både scen och film. Den handlar om den gamle knarrige baronen Roger Bernhusen de Sars som på sin 75-årsdag offentliggör sitt testamente. Testamentet upprör hans närmaste släktingar som sett fram emot ett rejält arv, inte minst hans intriganta syster som försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Sandro Malmquist satte upp "Hans Nåds testamente" på Skansens friluftsteater sommaren 1953 med Gunnar Sjöberg som baronen och Stina Ståhle som systern. Detta år firades för övrigt Stockholms stad 700-årsjubileum. "Det var en verkligt fin kväll igår då Sandro Malmquist visade sin uppsättning av Hans Nåds testamente på Skansen. Så respektlöst har man sällan sett en klassisk svensk komedi behandlas. Med trivsam ironi har den anpassats till en visserligen tuktad, men dock naturs krav försetts med en härlig uppsättning extra Bergs