Nöjesvirveln

"Varför Carl Persson envisas med att år efter år kalla sin revy för Hälsingborgsrevyn förstår vi ej. Man får ju med ett sådant revynamn den uppfattningen att det handlar om en lokalrevy från den goda skånestaden. Inget är emellertid felaktigare. Revyn är internationell så det räcker. De medverkande är engelskor, norrmän, danskar och skåningar. Egentligen var det icke någon svag punkt i revyn" , kunde man läsa i Arbetartidningen efter att Hälsingborgsrevyn gästspelat i Göteborg i april 1953.  Hälsingborgsrevyn var minsann ingen lokal företeelse. Premiären gick förstås alltid av stapeln hemma i Helsingborg men därefter turnerade man land och rike runt.  Revypappan Carl Persson lyckades engagera verkligt fina artister till sin ensemble. I 1953 års upplaga hette stjärnorna Arve Opsahl och Eric Stolpe, den sistnämnde svarade även för regi. Här fanns också Malmökomikern Gunnar Friman och den danska visselkonstnären Johan Thiersen. Från London hade man hämtat baletten Millie Jackson

Det låg spänning i luften när "My fair lady" hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm i februari 1959. Detta var den dittills mest påkostade uppsättningen i Oscars historia. Ensemblen bestod av 60 personer, dekoren var stor och avancerad med sina många tablåer, kostymtygerna fick direktimporteras från Frankrike och Schweiz och specialvävas i England. Bara en sådan enkel detalj som Higgins kofta fick köpas från England och flygas över till Sverige. Allt för lokalfärgen.  Musikalen "My fair lady" är baserad på Bernard Shaws komedi "Pygmalion" och handlar som bekant om hur språkprofessor Henry Higgins slår vad med sin vän överste Pickering om att kunna förvandla den fattiga blomsterflickan Eliza från Londons slumkvarter till en fin societetsdam.  Musikalens sångnummer har blivit odödliga klassiker t.ex. "Det vore välan fr underbart", "Med en gnutta flax", "I dina kvarter" och "Den spanska räven". På Oscars spela