Nöjesvirveln

Då livet en gång lekte på enkanaliga Sveriges Television fanns det resurser och entusiasm att sjösätta stora och påkostade underhållningsprogram. Ett av dem hette "Estrad" , en showserie från Cirkus i Stockholm.  Det bjöds på sketcher, skådespeleri, sång och dans på allra högsta artistiska nivå.  På scenen fanns Lars Ekborg omgiven av Gunwer Bergkvist, Margaretha Krook och Inga Gill. Varje program bjöd på en eller flera gästartister t.ex. Carl-Gustaf Lindstedt, Åke Grönberg, Lena Granhagen, Gunnar Björnstrand, Ulla Sallert och Per Myrberg. Regissör och producent för programmet var Karin Falck som redan vid den här tiden hade många fina underhållningsprogram på sitt samvete. Nisse Hansén var kapellmästare och arrangör, Joel Schnee och Gordon Marsch svarade för koreografin. Alla inslag i programmet var nyskrivna och för manuset svarade textförfattare som Lars Björkman, Marianne Höök, Bengt Linder och Ove Magnusson.  I "Estrad" fanns oförglömliga sketcher som t.ex. ...

Bernt Dahlbäck hette en av 1970-talets populäraste humorister. Denne udda röstekvilibrist och underhållare blev mest känd genom sina skojiga grammofonskivor. På film och TV var han sparsamt förekommande. På folkparksscener och krogestraderna syntes han desto mer. I december 1976 showade Bernt Dahlbäck tillsammans med Yngve Forssells orkester på Restaurang Trägårn i Göteborg. Det var en slags julkabaré betitlad "Jomenvisst". Showen började med en proklamation. Restaurang Trägårn hade ockuperats av Norrlandsmaffian. Därefter avverkades i raskt takt flera monologer med norrländsk anknytning. Jultraditioner och julvisor mördades på ett humoristiskt vis.  Publiken fick även höra Bernts svensktoppare "Jag vill hem, jag vill hem" och naturligtvis succénumret "Je t´aime", en orgie i sexuella stön och hysteriskt fnitter. Primadonnan Git Gay som länge varit en institution i det göteborgska nöjeslivet hade på grund av skatteskäl ställt in årets show och stannat i sit...

Det var den 9 oktober 1971 som Bröderna Lindqvist från Östersund stampade igång sin pigga snoa "Wiggen" på Cirkus Kungl. Djurgården. Mitt i strålkastarljuset stod Bosse Larsson med mikrofonen i ett stadigt grepp och stänkte entusiasm och glädje omkring sig med välkomsthälsningen "Hej alla glada!" Den festliga TV-underhållningen "Nygammalt" hade startat! I "Nygammalt" satte man dragspelet i högsätet och slog ett slag för gammeldansen. Det skulle vara ett helsvenskt program där man spelade och sjöng på svenska. Man satsade på körer, folkdansare, instrumentalister, populära och folkkära artister, även amatörer fick chansen att visa upp sig. Första artisten ut i "Nygammalt" var Thore Skogman som sjöng sin egen text till "Säkkijärven polka". Sedan kom turen till Mälarkören som sjöng ett Bach-stycke. Signe Gustafsson som representerade dragspelsriket Bälgien spelade "Hagforsvalsen". Vidare medverkade Västkustpojkarna och s...

Hösten 1987 debuterade körledaren Kjell Lönnå som lekledare i TV. "Lekande lätt" hette programmet där både kända och okända personer tävlade mot varandra i konsten att gissa ord. Barn i åldrarna 4-12 år beskrev ett ord och sedan gällde det för de tävlande att lista ut vilket ord som efterfrågades.  "Två gupp där uppe och en tagg där nere" , var en sjuårings nästan poetiska, men korrekta beskrivning av ett hjärta. Idén till "Lekande lätt" fick Kjell Lönnå under ett besök i Kalifornien. Där såg han förlagan "Child´s play" som han ville göra på svenska. SVT nappade på idén och programmet blev snabbt omtyckt av tittarna. Man förstod att barn och vuxna inte riktigt har samma synsätt på omvärlden. Programledare Kjell Lönnå i "Lekande lätt". "Ser nästan ut som en döskalle och så är det metall längst ner"  var ett barns förnumstiga beskrivning av en glödlampa.  "Nåt äckligt som pappa säger att man blir stark av" , löd en ann...

"Jag börjar bli gammal, jag måste göra det här NU. Snart är det för sent" , sa 55-årige Jan Malmsjö till pressen inför sin krogshow på Börsen i Stockholm 1987.  "I grevens tid" kallade han showen där han samlat ihop ett pärlband av operett- och musikallåtar. Han inledde som greve Danilo i "Glada Änkan", sedan följde nummer ur "Me and my girl", "Stoppa världen - jag vill stiga av", "La Cage aux Folles" och "The Phantom of the Opera". Som moatjé till Malmsjö fanns Birgitta Smiding, inlånad från Malmö Stadsteater. Här fanns åtta dansare drillade av Hans Marklund och därtill Anders Berglunds 20-mannaorkester. "Världsklass Malmsjö!" utropade Aftonbladets nöjeschef Lars Anrell och delade ut fem plus i betyg: "Han dansar, skämtar och sjunger och det vi ser är en artist fullt i klass med de utländska stjärnor som stundtals tar 4 000 kronor för en biljett. Men Jan Malmsjö är betydligt billigare - och naturligtv...

"Ring och sjung" hette ett program som drabbade radiolyssnarna en kvart om dagen åren 1976-78. Drygt 200 lyssnare hörde av sig till programmet varje dag för att via telefonluren få sjunga offentligt i etern. "Ring och sjung" var en idé som Sveriges Radio snott från Frankrike. Upplägget var att de två programledarna Mona Krantz och Britt Landin valde ut fyra rader ur en välkänd låt. Sedan satte de ihop en slags gåta till den hemliga sången. Exempel "En idog, lycklig och förtröstansfull person", här blev svaret "Farmareflickan", en populär schlager som blev en dunderhit med Thory Bernhards på 1960-talet. Från början var det tänkt att lyssnarna skulle ringa direkt in till programmet, men de första veckornas sändningar blockerade alla telefonväxlar och därefter fick lyssnarna anmäla sig per post. Ur den digra brevskörden drog programledarna sju tävlanden per avsnitt som fick vara med och sjunga och gissa. För varje rätt svar vann man hundra kronor. D...

Svensk sommar och skärgård kryddat med några folkkära och populära skådespelare har visat sig vara ett säkert framgångsrecept både på film och TV.  Vårvintern 1983 var det premiär för familjeserien "Öbergs på Lillöga" av Leif Krantz. Serien var en lättsam blandning av vardagsbekymmer och humor i skärgårdsmiljö. Göteborgaren Stig Öberg flyttar med sin familj till Skälöga i Stockholms skärgård, men bosätter sig på den separata holmen Lillöga. Stig Engström, Lena Strömdahl, Benny Haag och Catharina Ahlinder, spelade i tur och ordning Stig, Margit, Bosse och Eva Öberg. Det visar sig vara ganska svårt att komma på god fot med skärgårdsbefolkningen. Det börjar illa när pappa Stig med sin "jäkla skrytveranda", en lyxig motorbot, brakar rakt in i Skälöga brygga.  Serien på 10 avsnitt följer livet på Lillöga under ett helt år. Det börjar på höstkanten, då sommargästerna packat ihop och sommarparadiset blir gråkallt och vindpinat. Sen tar vintern ett järngrepp över öarna och ...

Våren 1961 kom radions dåvarande underhållningschef Tage Danielsson på idén att göra ett program för alla födelsedagsbarn i Sverige. Han gick från idé till handling på rekordtid, två dagar närmare bestämt. Programmet skulle heta "Det ska vi fira" och innehålla brev och musikönskemål från lyssnare som ville fira någon.  Tages idé var dessutom att man skulle fira udda saker som att någon blivit frisk efter en sjukdom, eller att ens bortsprungna hund kommit hem. Den välkände radioprataren Pekka Langer blev först ut som firarvärd. Det var inte något enkelt jobb eftersom svenska folket aldrig hade varit med om att man kunde fira någon via radion. Några brev hade givetvis heller inte hunnit komma in till Sveriges Radio. Pekka fick springa runt i korridorerna och fråga radiomedarbetarna om dom hade nån moster eller så som skulle fylla år. Så småningom fick han ihop en liten hög med grattishälsningar att läsa upp i programmet. Redan efter första programmet började brev och vykort str...

"Kryzz" var TV:s svar på radions "Melodikrysset". Bildkorsordet byggde på att tittarna skulle känna igen små snuttar av filmer, rockvideos, sportstjärnor m.m. Det var en TV-lek för hela familjen där det gällde att kunna allt från Madonna till Edvin Adolphson. I första hand skulle programmet vara underhållande. De två programledarna Arne Hegerfors och Björn Skifs ställde frågor på ett lättsamt och roligt sätt. Björn Skifs och Arne Hegerfors i "Kryzz". Att svenska folket är som galna i att lösa korsord var "Kryzz" ett säkert bevis på. Redan efter första programmet kom det in 250 000 svar, det var rekord i TV:s historia, aldrig tidigare hade man fått in så många svarsbrev vid ett enda tillfälle.  Men gränsen var inte nådd. Ett par veckor senare slog man nytt rekord med 360 000 inskickade lösningar. Programmet hade som mest över fyra miljoner tittare. "Kryzz" sändes i flera omgångar mellan 1987-95. Den vitsige Arne Hegerfors var med hela ti...

Vintern 1976 drog Sylvia Vrethammar och Rune Öfwermans orkester in på Nya Bacchi i Stockholm med en show som fick hela krogen att gunga. Sylvia levde verkligen upp till bilden av en sensuell nattklubbsstjärna och bjöd på örhängen som "Ciao, ciao Bambino" och "Feelings". Men det var hennes svängiga sambanummer som fick publiken att tända till och ropa efter mera. Sylvia Vrethammar på Nya Bacchi. "Musikanterna är på topp och aldrig har jag sett Sylvia Vrethammar så lössläppt och i vissa nummer glatt vampig" , skrev Expressens recensent Björn Vinberg.  Maria Schottenius i Aftonbladet ogillade showen och beskrev Sylvia som en halvdan mix av Siw Malmkvist, Lill Lindfors och Eva Rydberg, helt utan egen stil: "Det är så parfymerat, utstuderat, så utan äkthet. Tyvärr. Någon enstaka gång hettar det till. Det är när Sylvia får fatt i en samba, eller någon annan speciell rytm som passar henne." Sven Malm i SvD var inte heller odelat positiv: "Det är en...

På aftonlampans tid, före TV-åldern alltså, lekte familjemedlemmar levande charader. Inte ett ord fick nyttjas, man hade bara kroppen som enda attribut.  Denna gamla sällskapslek fick nytt liv när Lennart Swahn och Karin Falck skapade TV-programmet "Gäster med gester" som sändes första gången 1982. Programmet nådde raskt de högsta tittarsiffrorna (4,3 miljoner) och blev en av SVT:s verkliga långkörare.  I de två tävlande lagen fanns härliga personlighetsakrobater, otroliga när dom fick slänga manus och bli galna på egen hand. Inga Gill, Björn Skifs, Johannes Brost, Meg Westergren, Gunilla Åkesson, Jarl Borssén, Lars Berghagen, Jeja Sundström och Sven Lindberg, gav liv åt de mest omöjliga meningar. "Jag dresserar min pottsork att hämta tidningen" , den gjorde Björn Skifs strålande.  Jeja Sundström var helt otrolig när hon gestaltade "Överläppen sitter under underläppen om man står på händerna". Eller när Inga Gill fick uppgiften "Jag borstar tänderna p...

1956 års upplaga av Chinavarietén presenterade en uppsjö av artister, fart, färg och brokighet. Mer än förr hade man satsat på ljusdesign och flott dekor.  Zarah Leander var varieténs stora dragplåster, hennes "Wunderbar" väckte jubel i salongen. Runt Zarah fanns bl.a. den amerikanska isprinsessan Nanci Crompton som satte något av världsrekord i piruetter. Luftakrobaterna Skylons gav publiken skrämselhicka. Jonglörernas mästare Rudi Horn visade sina konster, Stockholmspoliserna Bobbies sjöng och Clericibaletten bjöd på dansuppvisning. "China säsongsstartar med en ambitiöst producerad föreställning som - efter den obligatoriska finputsningen och då den satt sig - bör kunna bli ett av de bästa programmen genom tiderna" , menade Alf Montan i Expressen. Dunc i DN: "När allt kom omkring var det i alla fall Zarah Leander som tog hem spelet åt teaterdirektör Eckert-Lundin i diket. Sekunderad av Arne Hülphers vid den vita flygeln sjöng hon några av sina sånger. Och äve...

En operasångerska på krogscenen var en idé som visade sig fungera alldeles utmärkt. Hösten 1977 uppträdde Kjerstin Dellert på Restaurang Trägår´n i Göteborg med en egen show.  För texterna svarade bland andra Bosse Carlgren, Beppe Wolgers och Åke Söderqvist. Repertoaren rörde sig från Evert Taube via Bertolt Brecht till Tom Lehrer. Här fanns Kjerstins svensktoppare "Mamy blue", en antikärnkraftsång och en komisk Carmen-parodi.  Såväl sonen Totte Dellert som den dansande maken Nils-Åke Häggblom fanns med på scenen, likaså sångaren Göran Rydh och dansaren Vilgot Gyllengran. Anders Eljas var arrangör och kapellmästare, Göran Stangertz regisserade. Bo Ekelund i GT gjorde tummen upp: "Det är en bra, rolig, underhållande och framför allt en annorlunda föreställning Göteborg kan glädjas åt månaden framöver på Trägår´n. Den måste övriga Sverige se." Anders Björkman i Expressen var kritisk: "En operasångerska i mogen ålder, som visar benen på nöjets estrader. Jo, det är...

Lite göteborgsnostalgi från den tiden när Lions arrangerade stora familjedagar med artister, lotterier och diverse attraktioner. Den 6 november 1977 presenterade man ett artistuppbåd med Anna-Lena Löfgren, Lars Lönndahl, Sonja Stjernquist och Jan "Tollarparn" Eriksson. Konferencier var Bosse "Nygammalt" Larsson. Se även: Göteborgsnöjen den 3 januari 1986

Vårvintern 1985 kunde TV-tittarna glädjas åt fredagsunderhållningen "Bombardemagnus" som sändes i åtta avsnitt. Programvärd var Magnus Härenstam som underhöll tillsammans med en rad namnkunniga och populära gäster. Eller vad sägs om Björn Skifs, Lasse Berghagen, Lena Nyman, Galenskaparna & After Shave, Lill Lindfors, Lars Amble, Tomas von Brömssen och Brasse Brännström. Återkommande medverkande var Ted Åström, Lis Nilheim, Hans Ernback och Beatrice Järås. Innehållet var en blandning av sketcher, vitsar, musik och aktualiteter.  För manuset svarade bl.a. Bengt Sahlberg, Lars Fimmerstad och Lars Järlestad. Magnus Härenstam och producenten Leif Aldal åkte även över till London för att hitta roliga sketcher att översätta. Bengan Wittström, han med "Plattetyder" i radion, hjälpte till att leta fram gamla udda schlagers från 1920- och 30-talen. Här fick vi till exempel höra Björn Skifs sjunga den ofantligt töntiga "Åh vad det går fort att åka bil", Lena Nyma...

Lars-Gunnar Björklund var en gemytlig programledare som hade förmågan att prata direkt ur hjärtat och hålla snacket igång. Han var rolig, spontan och kvicktänkt.  Hur många programledare finns det idag som kan fånga upp en bra kommentar och sekundsnabbt formulera en rolig replik till svar? Björklund, Oldsberg, Hegerfors och några till hade den förmågan. Jämför med dem som står i TV-rutan nu och läser innantill i sina manuskort utan minsta lilla avvikelse eller tillstymmelse till improvisation. "Supersvararna" var en frågelek i Sveriges Television som Lars-Gunnar ledde på sitt oefterhärmliga sätt. Programmet hade premiär 1987 och pågick under flera säsonger. Upplägget var som ett Trivial Pursuit fast i TV-format.  En slumpgenerator lottade fram frågor inom sex olika kategorier till de två tävlande. Lars-Gunnar läste frågorna varpå den tävlande hade sju sekunder på sig att svara. Misslyckades vederbörande med frågan gick den vidare till motståndaren. Det var en enkel och harmlö...

"Schlagerfrågan" var ett underhållningsprogram i Sveriges Radio som hade premiär den 29 oktober 1973. Programledaren Hasse Tellemar testade melodiminnet på de tre panelmedlemmarna Sickan Carlsson, Sven-Erik Vikström och Gösta Bernhard. Huspianist var Stig Holm.  Från början var tanken att det skulle vara ett seriöst frågeprogram. Snart upptäckte man att lekfullhet och improvisation var roligare än fakta. Det gick ändå inte att få rätsida på den humoristiska panelen. Hasse Tellemar skrev själv alla frågor tillsammans med Stig Holm. "Schlagerfrågan" spelades in live inför publik och allt var spontant och orepeterat, Sickan, Gösta och Sven-Erik hade ingen aning om vad de skulle utsättas för från gång till gång. Deras uppgifter kunde vara att t.ex. känna igen geografiska låtar som "En afton vid Mjörn" eller "Månsken över Ångermanälven". Att sjunga refränger där man tvingades vissla alla ord som innehöll bokstaven s. En gång skulle de gissa och imiter...

1979 års gladaste och svängigaste krogunderhållning utspelade sig på Bacchi Wapen i Gamla Stan i Stockholm. Där fanns den nyligen bortgångne estradören Gösta Linderholm tillsammans med sångerskan Maritza Horn och bandet Mustasch. "Bollar & Elände" hette showen. Titeln anspelade förstås på Göstas sorglösa svensktoppshit "Rulla in en boll och låt den rulla" respektive Maritzas rosade album "Jämmer och elände". "Gösta Linderholm och Maritza Horn bildar ett par på Bacchi i Stockholm. Som sångartister har de gemensamt en sorts hederlig inlevelse, som slår igenom både i Göstas ibland jäktigt textade låtar och i Maritzas sätt att sjunga skillingtryckshistorier ur myllan. Det ger dem en kärna och en glädje som känns" , skrev Lars Weck i DN. Tomas Sjöman i Aftonbladet: "Det är svårt att inte ryckas med i Linderholms musikantglädje. Men bredvid Gösta förvandlas den fina sångerskan Maritza Horn till ett leende bihang. Och vi tror inte att det är Ma...

"Margareta Kjellberg, Ewert Ljusberg och en glad publik har återigen samlats på en pub i Sundsvall för tio minuters historieberättande." Så löd programförklaringen i TV-tablåerna när "Har du hört den förut?" sändes. Det var producenten Gunnar Arvidsson som sammanförde de båda vissångarna Margareta Kjellberg och Ewert Ljusberg. De hade visserligen träffats då och då i vissammanhang men aldrig jobbat ihop.  Den första omgången sändes 1983 och tanken var att försöka blåsa liv i den svenska berättartraditionen. Kjellberg och Ljusberg stod i centrum men både kända och okända gäster medverkade med roliga historier.  Endast sex program var planerade, men historierna räckte till för en fortsättning. "Har du hört den förut?" blev en verklig långkörare trots att man hotade med att varje säsong var den sista. Fram till 1996 stod Ljusberg och Kjellberg troget vid bardisken och drog sina vitsar.  Det var ett familjevänligt program. Här berättades inga våldsamma fräckis...

"Prat i kvadrat" hette en frågelek i Sveriges Television där ett antal kända personer var spelbrickor i ett levande luffarschack. Dessutom ljög dom som borstbindare. Eller talade sanning! I varje avsnitt tävlade två helt okända deltagare. De fick en fråga eller ett påstående av programledaren Fredrik Belfrage och valde sedan ut en av de levande schackpjäserna i panelen att besvara frågan. Sedan gällde det för den tävlande att avgöra om svaret var rätt eller fel. Om personen gissade rätt fick han sin ring eller kryss, vid fel fick motståndaren markeringen.  Programmet byggde på improvisation. Tävlingen i sig var inte så viktig, det var mest en förevändning för att få panelen att snacka och improvisera. Och det var inte alldeles lätt för de tävlande. I panelen fanns luringar som t.ex. Kalle Sändare och Jonas Hallberg. Deras svar var inte alltid särskilt upplysande. Kalle Sändare (utrustad med telefon) kunde plötsligt ringa till en Lennart Shakespeare för att få hjälp me...