Inlägg

Visar inlägg med etiketten Siv Ericks

"Habeas Corpus", Maximteatern 1974-75

Bild
"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

"Black Comedy" Intiman 1968-69

Bild
I Peter Shaffers "Black Comedy" skall sex människor klara upp diverse trassligheter i en becksvart lägenhet efter att proppen har gått. Det uppstår diverse pinsamma situationer när t.ex. ett stulet möblemang skall bortföras, en älskarinna skall smugglas undan, en tilltänkt svärfar skall smörjas...  Folk går aningslöst genom stolar, ställer glas på lampskärmar, finner sig plötsligt sitta i en nytillkommen gungstol istället för stolen som stod där nyss... Idén till "Black Comedy" fick Peter Shaffer från Pekingoperan, från episoden "Värdshuset vid skiljevägen" hämtad från den kinesiska folksagan "Generaler i Yangfamiljen", som berättats i Kina sedan 1300-talet. Två människor utövar en duell i ett alldeles mörkt rum på ett värdshus. Stycket spelas på en fullt upplyst scen, men aktörerna beter sig som om det vore kolmörkt.  Sandrews satte upp "Black Comedy" på Intiman 1968 med Jan Malmsjö i huvudrollen. Runt honom fanns en rutinerad ensembl

"Gamle Adam", Vasan 1984-85

Bild
Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter. Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984. Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen. Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé

Kar de Mummas nyårsrevy -69, Folkan

Bild
1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s

Siv Ericks - en riktig komedienn!

Bild
Ingen aktris kunde glida in så elegant på en teaterscen och bära upp en stollig hatt med sådan självklarhet som Siv Ericks. Alla dem som sett henne minns hennes släpiga, nasala röst med de plötsliga sprittningarna i diskanten. Den rösten blev Siv Ericks speciella signum. Egentligen hette hon Eriksson och kom från Oxelösund. Hon började spela teater som 16-åring, det låg nära till hands då hennes pappa skrev lokalrevyer. Sedan stack hon iväg med ett kringresande teatersällskap innan hon kom till Stockholm där hon bland annat fick spela mot Max Hansen. Det var förresten Max som gav henne artistnamnet Ericks. Siv Ericks (1918-2005) Det var i Kar de Mumma-revyn på Blancheteatern 1954 som hon skapade sin vimsiga societetsdam, som hade så oerhört svårt att förstå hur folk hade råd med allt. Själv gjorde hon allting. En märklig hatt, anslående handväska, pälssjal, balanserande på höga klackar med cocktailglas i handen. Lägg till den nasala stämman med sug på vokalerna. Succén var

Sommarrevyn "Till båtnad för alla" 1950

Bild
En gång i tiden guppade en teaterbåt i Rosenlundskanalen i Göteborg. Det var teaterförläggaren Lars Schmidt som stod bakom den flytande scenen. Sommartid spelades där revyer med stjärnor som Lasse Dahlquist, Thor Modéen, Anna-Lisa Baude med flera. Även gästartister som Lulu Ziegler, Evert Taube och Maurice Chevalier uppträdde ombord på skutan.  Detta pittoreska inslag i Göteborgs nöjeshistoria utspelade sig mellan åren 1948-53. Båten sjönk till botten en vinter i en hamn norr om Köpenhamn. Sommaren 1950 gavs revyn "Till båtnad för alla". Som textförfattare hade Schmidt anlitat några av landets bästa pennor, stora kanoner som Kar de Mumma, Karl Gerhard, Ulf Peder Olrog och Gösta Stevens. I ensemblen fanns namn som Douglas Håge, Siv Ericks och Ulla-Britt Fridh (senare känd som Ulla-Bella). Första akten hade Paristema och dekoratören Ernst G. Bratt hade gjort ett par mycket tjusiga Parisinteriörer.  Signaturen P-e i Aftonbladet menade att detta var den bästa revyn som fr

"Charleys tant", Vasan 1977-78

Bild
Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

"Kar de Mummas revyhus", Folkan 1970

Bild
I januari 1970 slog Kar de Mumma upp dörrarna till sitt revyhus på Folkan. Precis som så många gånger tidigare var Hasse Ekman regissör för lustigheterna. Ur innehållet minns man gärna den fina dialogen mellan Stig Järrels Östermalmspensionär i pälskrage och Rolf Bengtsons gormande snötakvakt "Snitsar´n från Söder". De båda förbrödrar sig snart i gemensamma intressen och värderingar. Rolf Bengtson användes flitigt i revyn, han sjöng om "Maxwells silverklubba" och gjorde även en frustande parodi på Tom Jones.  Järrel gjorde ännu en av sina utmejslade satkärringar. Som alltid dök Fibban Karlsson upp strax före revyfinalen. Den här gången serverade han svidande sanningar om den svenska UD-hjälpen, om de tre vise männen Palme, Nilsson och Wickman som tillber stjärnan i öster om Alva Myrdals offervilliga ädelmod att i jämlikhetens intresse ta emot hög lön för att kunna betala en så mycket högre skatt. Nykomling i ensemblen var Charlie Elvegård som gjorde en elak pa

Kar de Mumma-revyn på Folkan 1971

Bild
På nyåret 1971 var det premiär för den årliga upplagan av Kar de Mumma-revyn på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. I revyensmblen fanns pålitliga namn som Stig Järrel, Siv Ericks och Rolf Bengtson. Ny primadonna för året var Siw Malmkvist. Vidare medverkade dansaren Lasse Kühler och skådespelaren Hans V Engström samt balettflickorna Kerstin Asp, Hedy Bengtson och Annika Ekstrand. Precis som så många gånger tidigare svarade Hasse Ekman för regin. Revyn fick ett blandat mottagande i pressen. Hanserik Hjertén i DN retade sig på Kar de Mummas försök att bli samhällstillvänd och radikal och tyckte att revyn var tvetydig och ojämn. "Stig Järrel var roligast som Bæhrendz på apberget och Siv Ericks som en av sina oöverträffliga fjollor. Men det var förfärligt mycket dåliga vitsar också. Man avundades artisterna som inte behövde lida så mycket av det. Det hör ju till stjärnkulten på dylika spektakel att de möts av stort jubel bara de visar sig, före prestationen. Ovanligt praktis

"Spanska flugan", Vasan 1981-83

Bild
Spansk fluga är en skalbagge som förr användes i medicinen, inte minst som kärleksbefrämjare. Den spanska fluga som gav namn åt den klassiska farsen är dock något annat, nämligen en kabarédansös. Pjäsens äldre herrar minns henne. Någon av dem gjorde henne med barn. Hon reste bort men såg till att hon fick underhåll av alla som kunde komma ifråga. Tidens hemlighetsmakeri gjorde arrangemanget möjligt.  "Spanska flugan" av Franz Arnold och Ernst Bach skrevs i 1900-talets början och fick en renässans när teaterdirektören Per Gerhard satte upp den på Vasan 1981. Gerhard hade bearbetat stycket och försett det med sång- och musiknummer.  Ensemblen bestod av idel folkkära skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill, Jarl Borssén, Gus Dahlström och Siv Ericks. Stor succé gjorde Lasse Berghagen i rollen som norrländsk friare med svindlande plastik. Louise Raeder, Karin Bergström, Gunnar Knas, Walter Norman, Gunnar Schyman och Gunilla Åkesson utgjorde resten av rollistan. Mago