Nöjesvirveln

När Per Grundén gick bort 2011 tillägnades han en liten notis på några få rader i en av våra större kvällstidningar med rubriken "Jönssonligan-skådespelare död". En märklig rubrik med tanke på att Grundén var en av våra mest framstående opera- och operettsångare med internationella framgångar.  Egentligen skulle han bli kemist men slumpen förde honom från hemstaden Eskilstuna till Musikaliska Akademien i Stockholm. Han debuterade i kören på Stora Teatern i Göteborg 1945. Efter bara ett och ett halvt år fick han chansen att hoppa in som Joseph i operetten "Wienerblod" när den ordinarie sångaren blev opasslig. Grundén fick eftermiddagen på sig att lära in rollen. Han gjorde en storartad insats och behövde aldrig mer återvända till kören.  1949 blev han Sveriges första Frank Butler i "Annie get your gun", först på Storan i Götet och sedan på Oscarsteatern i Stockholm. Jublet ville aldrig ta slut när den nye operettcharmören stämde upp i "Den flickan skal...

Hos en kapten och skeppsredare i en sydamerikansk stat uppspåras en revolutionär bland tjänstefolket. Han blir dömd att återföras till sitt land och sätts ombord på fartyget Nymånen. Ombord befinner sig också  redan nämnda kapten med sin sköna dotter, som blir livligt beundrad av revolutionären. Vidare finns en del kvinnor på väg till skördearbete.  Det blir revolution på fartyget under resan och det bildas en koloni med bl.a. den föreskriften att alla kvinnor och män som finns till hands skall gifta sig. Revolutionären gifter sig med den tjusiga kaptensdottern, men mot hennes vilja. Fartyget styr till en öde ö, där kolonin blir bofast och lever och utvecklas. Revolutionären är ledaren och blir, sedan det intrigerats åtskilligt mot honom, av sin stat utnämnd till kolonins guvernör. Det visar sig att han i själva verket är en framstående adelsman. Operetten "Nymånen" av Frank Mandel och Oscar Hammerstein med musik av Sigmund Romberg, blev ett fullständigt fiasko vid urpremiäre...

"Den musikaliska stolpsängen" bygger på en talpjäs skriven av Jan de Hertog. Harvey Schmidt och Tom Jones (nej inte den  Tom Jones som vi känner som Tjuren från Wales) arbetade om pjäsen till musikal. Den gick upp på Broadway i mitten av 1960-talet med Robert Preston och Mary Martin i huvudrollerna. Det blev en framgång.  Musikalen som endast innehåller två roller utspelar sig i och kring en stor dubbelsäng. Man får följa ett äkta par genom 45 år. När pjäsen tar sin början är de unga och nygifta då de träder in i brudgumsgemaket. När det hela slutar stapplar två grånade åldringar ut i kulissen. Riksteatern prickade in en succé med "Den musikaliska stolpsängen" vårvintern 1969 där Ulla-Bella och Per Grundén åldrades inför öppen ridå. Teaterkritikern Barbro Hähnel i Dagens Nyheter tyckte dock att föreställningen var i tunnaste laget: "De inledande numren måste ges med mera diableri för att inte bli outhärdliga i sin menlöshet. Bo Forsbergs regi understryker emell...

Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser...