Nöjesvirveln

Historien om den alkoholiserade bondgubben Jeppe, som utsätts för ett elakt spratt av överklassen, är Ludvig Holbergs mest kända komedi. Den danske regissören Peter Langdal vände formligen upp och ner på välstädade Dramaten med sin spektakulära uppsättning av denna klassiker. Det var en lekfull och vildsint föreställning i nyöversättning av Hans Alfredson och scenografi av Karin Betz. Börje Ahlstedt spelade den försupne Jeppe. Lena Nyman gestaltade hans ragata till hustru. Hans Klinga, Claes Thelander, Pontus Gustafson och Pierre Wilkner var några andra namn i rollistan. "Börje Ahlstedt är en underbar Jeppe. Gjord till hanrej av klockaren, slagen av hustru Nille har han förminskat sin värld till sin kropp; magen som vill ha brännvin, ryggen som får spö när han dricker brännvin, och fötterna som liksom av egen vilja för honom till lokaler där det tillhandahålles brännvin. Ahlstedt är tung och vemodig, men han blir en människa med botten och integritet, med ett öde" , skrev Bjö

Hösten 1981 tog showgruppen Dizzie Tunes norsk nacksving på den svenska publiken med "Memories of Music". Revyn hade sin urpremiär i Tønsberg sommaren 1979 där den spelades 46 gånger för utsålda hus. 1980 var det dags för premiär på Chat Noir i Oslo. Nu var föreställningen delvis omarbetad och helt färdig och det blev en jättesuccé med 235 utsålda föreställningar. När Dizzie Tunes kom till Stockholm i sällskap med Grethe Kausland och Benny Borg blev det ett skrattfyrverkeri av sällan skådat slag. Magnus Härenstam hade översatt de norska lustigheterna till svenska. "Memories of Music" var en rundtur genom musikens värld, från sekelskiftet och framåt. Genom snabba kostymbyten fick publiken möta greve Danilo från "Glada Änkan", Duke Ellington, Glenn Miller, 50-talsrockare med brylkräm, Judy Garland, Sven-Bertil Taube, Rod Stewart och många fler. Det var musikaliska parodier i högt tempo.  "Frågan är om inte den här revyn är ännu bättre än den förra. Då f

Chinavarietén var under många somrar ett återkommande inslag i det stockholmska nöjeslivet. Det började 1938 och pågick fram till mitten av 60-talet. Varietén blev snabbt världsberömd och China räknades under en period som den förnämsta varietéscenen i Europa efter Palladium i London.  Eskil Eckert-Lundin som ledde varietén under många år hade inga svårigheter att få de stora internationella varietéstjärnorna att tacka ja till China. Sommaren 1957 hette dragplåstret Larry Adler, en gudabenådad munspelare från Amerika. Molands, en svensk akrobatgrupp av internationell kvalitet ingick i programmet. Den populära revyskådespelaren Lasse Krantz framträdde med kupletter. Vidare medverkade dansparet Pepita & Montijano och baletten Tillergirls.  Amerikanen Kodell bjöd på ett illusionsnummer med undulater, konstgymnasten Carla Carrington gjorde spagat i alla väderstreck och spanjorskan Rosy Baron visade sig vara en förbluffande skicklig buktalerska.  Årligen korades en Miss China som agerad

Hans Lindgren blev hjälplöst förälskad i teatern redan som liten. Då kunde han inte gå och lägga sig på kvällen om inte någon först applåderat åt honom.  Han var blott 10 år när han gjorde sin filmdebut i "Prästen som slog knockout". Annars är det väl som en av de sju syskonen i "Barnen från Frostmofjället" som många minns Hans Lindgren. Denna snyftklassiker från 1945 var en av de första riktigt stora svenska barnfilmerna och den blev en stor succé. Lindgren medverkade som barnskådespelare i en lång rad filmer innan han blev för gammal och övergick till teaterscenen. Ett par år i mitten av tonåren var han anställd vid Dramaten med det furstliga gaget a´ 30 kr per föreställning. Jarl Kulle och Per Oscarsson spelade då som elever på samma scen för bara 6:50. Hans Lindgren (1932-2012) På Dramaten fick den unge Hans Lindgren bland annat spela mot Lars Hansson, en av Sveriges största skådespelare genom tiderna. I Shakespeares "Rickard III" gjorde Hans högtidlig

"Ett köpmanshus i skärgården" som sändes i sex delar med premiär i Sveriges Television på nyårsdagen 1973 baserades på Emilie Flygare-Carléns roman med samma namn. Handlingen utspelar sig i 1830-talets Bohuslän, en tid med mycket fattigdom, nöd och svält.  Emilie Flygare-Carlén föddes i Strömstad 1807. Hon var dotter till en köpman och fick följa med honom på resor, hon plockade upp och använde skrönor från trakten.  Åke Falck regisserade TV-serien och spelade själv rollen som den skurkaktige och girige köpmannen Moss. R ollen var egentligen avsedd för en annan skådespelare, men av olika anledningar blev det slutligen regissören själv som fick hoppa in framför kameran. Det var viktigt med den bohuslänska dialekten och den kunde Åke Falck som tillbringat sin barndoms somrar i Fjällbacka.  Exteriörtagningarna gjordes i huvudsak på Florö utanför Fjällbacka där man fann en plats med privatägda byggnader, där fanns en autentisk sillkrog och ett gammalt handelsmagasin. Åke Falck kä

Överliggaren och paragrafryttaren Sten Stensson Steen är en komedifigur med lång historia. Han härstammar från ett yvigt lustspel av John Wigforss som hade urpremiär 1902.  Skådespelaren Elis Ellis förälskade sig i Stensson-figuren och lär ha spelat den ett par tusen gånger.  Nils Poppe gestaltade Sten Stensson Steen på film första gången 1945, "Sten Stensson kommer till stan" hette den och blev en publiksuccé över hela riket. Sommaren 1967 kom Poppe tillbaka som Stensson i ett nyskrivet lustspel som framfördes på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg.  Manusförfattaren Carro Bergkvist placerade Sten Stensson Steen i modern miljö och förlade handlingen till det fiktiva Hällerups gård utanför Helsingborg. Från Wigforss originalpjäs återstod bara själva Stensson-figuren samt två repliker.  Handlingen i korthet: Änkan Birgitta von Carping har så ont om pengar att hon tvingas hyra ut rum för att klara ekonomin, en av hyresgästerna är Stensson. Änkan har ett förhållande med go

Se även: Göteborgs stadsteater - repertoar 1961-62 "Cabaret", Göteborgs stadsteater 1995

"Nämen är det inte den där räliga kärringen i speceriaffären?"  sa Malmöborna när Ulla Sonesson kom cyklande genom staden.  Det var som den beskäftiga fru Skoog i kvartersbutiken i TV-serien "N.P. Möller - fastighetsskötare" som Ulla blev rikskändis. En man på bussen förebrådde henne och sade: "Hon ser ju rätt snäll ut! Hon e ju så le mot Möller. Hon ska va litta mer snäll ve han." Det var i mitten av 1940-talet som Ulla började agera i amatörrevyer i HSB-salen på Södra Förstadsgatan i Malmö. Det var små interna föreställningar där aktörerna själva sålde biljetter till släkt och vänner och uppträdde i egenhändigt sydda kostymer.  1954 kom hon med i Amatörparaden - tidningen Arbetets talangmönstring där blivande stjärnor som bl.a. Sonja Stjernquist, Jan Malmsjö och Gunwer Bergkvist fick tillfälle att visa upp sig. Ulla Sonesson (1926-2020) Ulla vågade aldrig satsa helhjärtat på artistkarriären. Hon arbetade som telefonist, först hos Televerket och sedan i t