Nöjesvirveln

Våren 1958 darrade Stockholms teaterluft av förväntan inför en av säsongens mest spännande premiärer. Efter en tid av skiftande öden på Blancheteatern där man precis spelat opera av Benjamin Britten var det fredagen 16 maj premiär för Agatha Christies Londonsuccé "Råttfällan". Pjäsen hade vid denna tidpunkt redan slagit rekord som sexårig långkörare i den brittiska huvudstaden. Handlingen utspelar sig på ett engelskt pensionat där gästerna snabbt blir isolerade av en våldsam snöstorm samtidigt som nyheten om ett brutalt mord i grannskapet blir känt. Ganska snart står det klart för alla inblandade att mördaren finns mitt ibland dem. Det är en raffinerad thriller där alla misstänker alla. Ruth Kasdan och Gunnar Hellström spelade de två bärande rollerna och vidare medverkade bl.a. Gösta Prüzelius, Bengt Virdestam och Linnéa Hillberg. Regissören Börje Mellvig som även låg bakom den eleganta översättningen fick den spännande historien att blomma ut till fulländning där allt klaffa...

Maggies man Brick har supit ner sig sedan hans älskade vän Skipper dog. Maggie måste bli gravid, för svärfar Storpappa är döende i cancer och hon tänker roffa åt sig arvet, många miljoner dollar står på spel.  "Katt på hett plåttak" av Tennesse Williams är ett familjedrama om mänsklig ensamhet med förljugenhet som isoleringsmedel.  På Dramaten var man inte alls intresserade av pjäsen som blivit en kassasuccé på Broadway, istället blev Vasateatern först med att presentera stycket för Stockholmspubliken.  Maj-Britt Nilsson spelade kattan Maggie mot Sven Lindberg i rollen som Brick. Edvin Adolphson gestaltade Storpappa, Linnea Hillberg iklädde sig Stormammans roll och i övrigt medverkade Barbro Hiort af Ornäs, Börje Mellvig, Sven Bergvall och Nils Jacobsson. Per Gerhard regisserade och Yngve Gamlin hade dekorerat scenen. "För första gången på länge fick man se Maj-Britt Nilsson genuint inspirerad, nästan i trans - hel och varm människa, katta med vassa klor och med just den...

Farmor Agnes Borck sitter på sängkanten och samtalar med Gud och ser tillbaka på sitt liv. Hon började som fattig piga, gifte sig rikt och blev karriärkvinna. Under alla år har hon drivit sin makes gods med hårda nypor. Hon har inte varit snäll. Hon har hunsat sin make, tyranniserat tjänstefolket och aldrig givit sina barn någon kärlek. Barnen har sedan länge vänt henne ryggen och hon får heller inte träffa sina barnbarn. Nu, inför sin 76-årsdag, gör hon ett tafatt försök att försonas med barnen. Hon tänker sälja gården för att ge dem ett fint arv. Hjalmar Bergmans "Farmor och Vår Herre" är en klassiker som har spelats på många teaterscener och rollen som Farmor har blivit en paradroll för många äldre aktriser.  1963 gjorde operettstjärnan Naima Wifstrand rollen i en bejublad uppsättning på Stockholms stadsteater. Åke Fridell, Märta Dorff och Nils Fritz spelade de tre barnen. Keve Hjelm gestaltade familjens svarta får Nathan, det förskrämda barnbarnet som stal och flydde ...