Inlägg

Visar inlägg med etiketten Maj Lindström

"Herrn går på jakt", Malmö Stadsteater (Nyan) 1975

Bild
Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L

"Can-Can", Stora Teatern 1966

Bild
Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf

"My fair lady", Nöjesteatern i Malmö 1995-96

Bild
"Sagolikt" var rubriken i Aftonbladet när klassikern "My fair lady" gick upp på Nöjesteatern i Malmö. Jens Peterson delade ut fyra plus i betyg och skrev: "Som en saga. I musikalen förvandlas Eliza från blomsterflicka till välpratande dam. Och här får Sofie Lindberg som spelar Eliza ett stort genombrott. Med charm och utstrålning och bra röst matchar hon Jan Malmsjö i denna klassiska musikal." Jan Malmsjö hade alltså lockats till sin gamla hemstad för att spela språkprofessor Higgins. Malmsjö i Malmö betyder utsålda hus. Uppåt 70 000 biljetter var förhandsbokade innan premiären gick av stapeln. Malmöflickan Sofie Lindberg gjorde succé som Eliza. Hennes pappa Doolittle gestaltades av Anders Aldgård. Här fanns Stig Grybe som överste Pickering, Maj Lindström som den bestämda Mrs Higgins och Ulf Källvik som den förälskade Freddy. Claes Sylwander regisserade och hade även signerat scenografin. Gordon Marsh skapade koreografin och Svenbörje Gaborn stod för kosty

"Muntra fruarna på Valand" 1970

Bild
I oktober 1970 underhöll tre folkkära operettprimadonnor på nattklubben Valand i Göteborg. "Muntra fruarna på Valand" hette programmet som regisserades av Herman Ahlsell. De tre muntra fruarna hette Annalisa Ericson, Berith Bohm och Maj Lindström. Här varvades musikal- och operettmelodier med revykupletter och sketcher. Störst munterhet väckte trions parodi på Göingeflickorna.  Recensenterna var kritiska i sina omdömen och menade att textmaterialet var för skralt och att det var för mycket gammal skåpmat som bjöds. "Sångliga skämt om kändisar - Gunnar Gren i synnerhet - befinner sig så pass långt under bältet att publikens skratt tystnar efter första fnisset, en dialog mellan Bohm som Volvo och Lindström som Volkswagen når heller inte den mer än upp till navkapseln vilket får till följd att publiken börjar småprata" , skrev Leif J Andersson i Göteborgs-Posten. Larsolof Giertta i Arbetet: "Bäst i showen, åtminstone mest, är Berith Bohm. Hon sprudlar av spelglädj

"Värdshuset Lerkrogen", Uppsala sommarteater 1983

Bild
I början av 1980-talet flyttade Malmöskådisen Rune Ek hem till Uppsala tillsammans med fru Gun för att starta folklig sommarteater i stadsträdgården.  "Värdshuset Lerkrogen" var parets andra uppsättning efter den lyckade starten med "Det osar fläsk i Dragarbrunn" föregående år.  Gun Ek hade skrivit ett manus i Gideon Wahlbergs och Sigge Fischers anda. Värdshuset Lerkrogen står inför rivningshot och gycklartrion Målle, Mille och Jullan blir räddningstrupp.  Moltas Eriksson och Rune Ek med elegant assistans av operettprimadonnan Maj Lindström spelade huvudrollerna i detta lättsamma spektakel. Lasse Eriksson, Eva Ebbekke-Larsson och Charlie Elvegård utgjorde resten av rollistan. Erfarne Egon Larsson stod för både regi och koreografi. "Både Ek och Moltas excellerar i galna upptåg, usla vitsar och festliga kostymeringar. Moltas som präst - pastor Jansson med Evert Taube-diktion! - får priset som planens bäste spelare! Men hans och Rune Eks Säpo-duett glömmer man hel

"Chicago", Riksteatern 1976

Bild
Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

"Nymånen", Centraloperetten 1948

Bild
Hos en kapten och skeppsredare i en sydamerikansk stat uppspåras en revolutionär bland tjänstefolket. Han blir dömd att återföras till sitt land och sätts ombord på fartyget Nymånen. Ombord befinner sig också  redan nämnda kapten med sin sköna dotter, som blir livligt beundrad av revolutionären. Vidare finns en del kvinnor på väg till skördearbete.  Det blir revolution på fartyget under resan och det bildas en koloni med bl.a. den föreskriften att alla kvinnor och män som finns till hands skall gifta sig. Revolutionären gifter sig med den tjusiga kaptensdottern, men mot hennes vilja. Fartyget styr till en öde ö, där kolonin blir bofast och lever och utvecklas. Revolutionären är ledaren och blir, sedan det intrigerats åtskilligt mot honom, av sin stat utnämnd till kolonins guvernör. Det visar sig att han i själva verket är en framstående adelsman. Operetten "Nymånen" av Frank Mandel och Oscar Hammerstein med musik av Sigmund Romberg, blev ett fullständigt fiasko vid urpremiäre

"Oklahoma", Stora Teatern 1950

Bild
"Richard Rodgers operett Oklahoma har litet sent omsider kommit till Storan i Göteborg. Premiären på fredagskvällen tydde på att teatern får motse en ny succéstid utan bekymmer för nya program, och för ett par ungdomar betydde fredagskvällen ett definitivt genombrott i operettgenren" , rapporterade Expressen. "Oklahoma" var något nytt och annorlunda på operettscenen. Förklädda prinsar, ljuva prinsessor och struttiga grevar hade fått ge vika för andra miljöer med människor av annat slag. Här hamnade man bland söta farmarflickor och cowboys. Handlingen som utspelar sig i 1800-talets Oklahoma rör sig kring rasism och fiendskap mellan jordbrukare och cowboys. I centrum finns två kärlekspar: Curly och Laurey och Will och Ado Annie. Operetten är fylld av vilda dansnummer, revolvers, blänkande knivar och illusoriska slagsmål.  I Storans uppsättning spelade Arne Hasselblad och Berit Kjerrman Curly och Laurey.  "I Arne Hasselblad har teatern fått en förmåga, som hastigt

Nyårsrevyn "Knäna böj", Malmö Stadsteater (Nyan) 1969

Bild
Malmöpubliken hade längtat länge efter en riktig nyårsrevy när stadsteaterns chef Gösta Folke äntligen gjorde slag i saken. Resultatet blev "Knäna böj" som gavs på Nyan 1969. Det var första gången på 24 år som Malmö Stadsteater vågade sig på konststycket att spela nyårsrevy. Rune Ek, med revyförflutet i Uppsala, både skrev, regisserade och spelade med i ensemblen. Övriga manusförfattare var Åke Arenhill, Garry Engman, Kaj Braw, Gun Ek och Gertrud Hemmel. I ensemblen fanns Nils Poppe, Maj Lindström, Ulla Akselsson, K. G. Lindström, Brigitte Ornstein och Bengt Gillberg.  Det var en klassisk nummerrevy utan röd tråd, mer snäll än aktuell. Trots slipade textförfattare och goda artister fick "Knäna böj" underkänt av så gott som samtliga recensenter. Sven Swensson i Skånska Dagbladet inledde sin recension så här: "Tyvärr, det gamla talesättet om de många kockarnas sämre soppa besannades här, när Malmö stadsteater slutligen föll till föga för de publika påtryckningarn

"En natt i Venedig", Stora Teatern i Göteborg 1953

Bild
Operetten utspelar sig i 1700-talets Venedig. Hertigen av Urbino är en kvinnotjusare som fått ögonen på Delacouas stiliga hustru. För att rädda henne undan Hertigen utbryter en förklädnadscirkus med många förvecklingar. I den mörka, italienska natten vet man inte vem som är utklädd till vem.  "En natt i Venedig" av Johan Strauss d.y. hör inte till hans största framgångar. Redan vid urpremiären konstaterades att texten var i tunnaste laget och musiken kom att omarbetas gång på gång. Stora Teatern i Göteborg fick ändå en hygglig framgång när operetten sattes upp i Josef Halfens regi 1953. Här fanns publikkära namn i rollistan som Gösta Kjellertz, Maj Lindström, Eric Zetterman, Märta Ternstedt och Nisse Ericson.  "Halfen, som har en beundransvärd förmåga att blåsa liv i Storans stundom något slumrande förmågor, ger en glad och livlig föreställning i rivande tempo. Straussoperettens första tämligen menlösa akt har inte varit mycket att göra åt, men desto bättre blir det

Maj Lindström - Primadonna i decennier

Bild
Maj Lindström var Malmös stora operettprimadonna i decennier. Hon gjorde alla de stora operett - och musikalrollerna: Dolly Gallagher Lewi i "Hello Dolly", Eliza i "My fair Lady", värdshusvärdinnan Josepha i "Vita Hästen", Sjörövar-Jenny i "Tolvskillingsoperan" och Golde i "Spelman på taket", för att bara nämna några.  Hon växte upp i Skutskär, 16 kilometer söder om Gävle, men flyttade till Stockholm redan som 11-åring. I ungdomen jobbade hon som bodbiträde i små kvartersbutiker på Söder för att finansiera sina sång - och danslektioner. 1944 blev hon antagen till Calle Flygares teaterskola och samma år fick hon sitt första engagemang på Malmö Stadsteater.  Nästa anhalt blev Stora Teatern i Göteborg där hon stannade i sju år och blev Storans primadonna. Liten, slank, rödhårig och mycket ambitiös förtrollade hon publiken i den ena rollen efter den andra. Hennes mångsidighet gjorde att hon hamnade i Tyskland i slutet av 1950-talet. Tysk

"Nine", Oscars 1983-84

Bild
"Nine" av Arthur Kopit och Maury Yeston slog ner som en bomb på Broadway 1982 och utsågs till årets bästa musikal. Oscarsteatern i Stockholm var först i Europa med att presentera detta stycke som fick premiär i september 1983. Musikalens centralgestalt är den italienske filmregissören Guido Contini, men egentligen handlar det om Federico Fellinis liv och livsverk och själva titeln "Nine" kan härledas till hans film "8 1/2".  Contini, alias Fellini, anländer till Venedig för att få ro att tänka igenom sitt konstnärsskap och sitt brokiga liv. Runt omkring honom samlas snart alla de kvinnor som på olika sätt inspirerat honom och givit honom kraft i livet. Hans hustru Lovisa börjar tappa tålamodet och vill skiljas, hans älskarinnor pockar på mer uppmärksamhet och hans producent hetsar på manusförfattandet.  Trots sina framgångar som filmregissör är Contini som ett litet barn. När omgivningen ställer för stora krav på honom, flyr han till mammas tröstande

"Det osar fläsk i Dragarbrunn" - Uppsala sommarteater 1982

Bild
Rune Ek Redan på 1950-talet etablerade sig Rune Ek som revypappa i Uppsala. På den tiden skrev och producerade han lokalrevyer tillsammans med Owe Thörnqvist.  Efter många år som skådespelare vid Malmö Stadsteater återkom Rune Ek till lärdomsstaden och startade sommarteater i Stadsparken 1982.  "Det osar fläsk i Dragarbrunn" hette första försöket, ett folklustspel författat av Runes hustru, Gun Ek.  Egon Larsson anlitades för regi och koreografi. Förutom Rune Ek själv medverkade operettprimadonnan Maj Lindström, Uppsalaprofilen Moltas Eriksson, Lasse Eriksson (som senare blev känd som ståupp-komiker), samt Eva Ebbekke Larsson, Pelle Höjer och Maria Lindström.  Pjäsen utspelade sig på 1940-talet under kristidsnämndens och ransoneringskupongernas epok. Målle, en skräddarmästare på ruinens brant, beställer svart, en kotlettrad men får en hel gris. Och därmed går skrädderiet en ny framtid till mötes som charkuteri.  "Rune Ek är ett fyrverkeri av fysisk och verb

"Oss bröder emellan" Riksteatern 1983

Bild
"Oss bröder emellan" är en dansk revy-musical av Ernst Bruun-Olsen och Knud Paulsen och handlar om sex herrar från The Upper Class som träffas i logen Lejonets Klo, där man skall välja in ett nytt ungt lejon. Herrarna äter en gammaldags middag och hamnar så småningom på nattklubb med en massa galanta damer. Kort sagt ett frosseri i mulligt mansgriseri sett i en skrattspegel.  Riksteatern tog upp pjäsen 1983 med sex lysande skådespelerskor i de sex mansrollerna. Det var Brita Borg, Maj Lindström, Mona Andersson, Norma Ahlquist, My Holmsten och Moa Myrén.  Premiären gick av stapeln i Oxelösund, sedan följde 57 föreställningar på turné runt om i Sverige. "Fullträff för utmärkt sextett" var rubriken i Svenska Dagbladet där Gaby Wigardt skrev berömmande om ensemblen. Hon menade att i händerna på fel skådespelare hade det lätt kunnat bli en katastrof. "Att kvinnliga skådespelare får ha scenen ensamma en hel kväll och vara roliga är lika unikt som efterföljansvärt&