Lasse Krantz - en kolerisk karaktärskomiker!

Lasse Krantz (1903-73) är idag bortglömd av de flesta. På sin tid var han en av Sveriges allra största revyskådespelare. Han fick ofta omnämnandet karaktärskomiker för sina väl utmejslade figurer.

Han började som elev vid Svenska Teatern 1921 och framträdde sedan på de flesta av Stockholms revyscener. 

I unga år var han en populär kuplettsångare och charmör, han lanserade bland annat "Strö lite rosor på den väg vi vandra" redan 1928. Han blev synnerligen uppskattad ute i landets folkparker och hade en förmåga att få med sig publiken som få andra.

Under 1940- och 50-talen var han den stora stjärnan i Paddock och Pernes revyer på Scalateatern. Framför allt gjorde han succé med sina många damimitationer - Anna Lans, Karin Kavli, Greta Garbo och Zarah Leander - var några av hans "offer".

Det sägs att Krantz var egensinnig och svår att regissera. Han gestaltade helst sina figurer efter eget huvud. 

Privat levde han ensam i en Östermalmsvåning. Han avskydde barn och var dessutom rätt kolerisk. När ungarna kom bakom scenen med sina autografblock bad han dem dra dit det är som varmast.

Det finns många anekdoter om Lasse Krantz. En gång var han bortbjuden på middag och anlände med en plåtask i handen. Asken innehöll en lammstek som han skulle äta. "Man vet aldrig vad man får för smörja när man går bort", sa han.

Sista gången Lasse Krantz framträdde i Stockholm var som baron Zeta i "Glada Änkan" på Oscars 1967.

Se även:

Scalarevyn "Vi skrattar igen" 1949-50

Scalarevyn "Revue á la carte" 1948-49