Nöjesvirveln

"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

Albert Hussons kvicka, originella och ganska dubbelbottnade kriminalkomedi "Trasiga änglar" handlar om en butiksägande fransk kolonialfamilj i Cayenne. I familjens hushåll arbetar tre deporterade straffångar som blir till ovärderlig hjälp när familjen hamnar i knipa på självaste julafton. Med hjälp av en giftorm vid namn Adolphe mördar de en äldre herre som kommit för att granska butikens räkenskaper. Att herren är husfaderns rike bror gör det hela ännu bättre. Nu finns arv att hämta! När Adolphe även hugger herrns systerson, som dottern i huset olyckligt älskar, är glädjen fullkomlig.  Bland liken kan man börja planera för en rikare och borgerligare framtid. I Maximteaterns version spelade Nils Eklund den stackars butiksägaren Felix Ducutel. De tre straffångarna gestaltades av Hans Klinga, Olof Lundström och Karl-Arne Holmsten.  "Hans Bergströms uppsättning håller jämn takt med pjäsen, dvs den är ganska långsam och saknar höjdpunkter. Men den saknar inte charm och rolle

Kan man verkligen döpa en pjäs till "Agnes"? Ja, Kent Andersson gjorde det i alla fall. Premiär var det på Scalateatern i Stockholm 1972. Agnes är i pjäsen täcknamnet för en vävstol som håller på att monteras upp i en gammal hyresvåning på två rum och kök. Vävstolen tänker den intellektuella språkläraren Sture skänka till sin hustru Barbro. Tanken är att Barbro skall sitta och väva i det ena rummet medan maken har språklektioner för sina älskarinnor i det andra.  Agnes är också namnet på en äldre dam som blivit utköpt, ja mer eller mindre utkastad, ur lägenheten av Sture. Det är hon som hamnar i händelsernas centrum. Agnes berättar om sina mödor och sina fyra män, om svikna drömmar och förhoppningar, men också om glädjeämnen.  Pjäsen är skriven på blankvers och kritikerna jämförde Kent Andersson med såväl Molière som Shakespeare.  Kent hade länge hyst stor beundran för Gunn Wållgren och hade henne i åtanke redan när han skrev pjäsen. Wållgren med sin värme och livserfar

Det finns en del oförglömliga barnprogram. Till mina favoriter hör "Svenska Sesam" från 1981. Förutom inslag med Mupparna från det amerikanska barnprogrammet "Sesame Street" så handlade serien om Gala-Teatern och dess personal. Teaterdirektören spelades av Magnus Härenstam. En stressad och snål man som mest ställde till oreda. "Detta är skandal, var är min personal?" var hans ständiga stridsrop. Där fanns primadonnan i Gunilla Åkessons gestalt. Primadonnan tog bussen till teatern och kom inte i Rolls Royce som alla trodde. Men primadonnefasoner hade hon.  När hon sjöng sina höga c:n så sprack glas och speglar på Gala-Teatern. Lill Lindfors spelade Millejor, teaterns allt-i-allo. Det var egentligen hon som fick allt att fungera. Hon betalade räkningar, dammade och skurade. Hon reparerade cyklar och målade scengolv. Och så tröstade hon direktören när han slog sig: "Stackars dirren, tulle lille, otur har han jämt vår kille. Tulle li