Nöjesvirveln

"Boy Friend" hette en fjäderlätt musikal som gavs på Scalateatern i Stockholm säsongen 1963-64. Musikalen, skriven av Sandy Wilson, handlar om några engelska flickors amorösa äventyr i en flickpension på franska rivieran och är en kärleksfull drift med det glada 20-talet.  Originaluppsättningen blev en långkörare på West End i London och spelades hela fem år i sträck. På Scala iscensattes föreställningen av Ivo Cramér. I rollerna sågs bland andra Britta Pettersson, Lissi Alandh, Lars Lönndahl och Anna Sundqvist. Kostymskaparen Mago hade tagit ut alla svängar av 20-talsmodet med heltäckande baddräkter, halmhattar och dixielandkavajer. Carl-Axel Dominique stod för musikarrangemangen och ledde orkestern.  "En lång rad utmärkta artister utnyttjas i detta plattitydernas knytkalas" , skrev Alf Thoor i Expressen och menade att föreställningen var en svag efterträdare till "Stoppa världen - jag vill stiga av" som varit en stor framgång på Scala föregående spelår.

"Det känns skönt att få uppleva riktigt artisteri! Så som i Farfars gladbarn - där Monicorna Nielsen och Zetterlund och Lissi Alandh samt Sonya Hedenbratt igår tog hem en ny triumf. Det var en uppvisning i den högre skolan  och om flickorna fick stora fång rosor vid sitt förra framträdande på Hamburger Börs i Stockholm så lär de behöva hela stadsbudskåren den här gången bara för att bära hem kritikerblommorna" , skrev Aftonbladets recensent Bengt Melin efter premiären på "Farfars gladbarn" på gamla Hamburger Börs i Stockholm. Detta var andra gången som kvartetten Alandh, Hedenbratt, Nielsen och Zetterlund sammanstrålande i en gemensam kabaré signerad Beppe Wolgers. Några år tidigare hade man gjort lycka med "Farfars barnbarn". Här fick man njuta av Monica Zetterlunds "Hej, jag är vamp" och den svängiga "Svartvit calypso", en text som knappast skulle kunna framföras på en scen idag utan vilda protester.  Monica Nielsen gjorde en fe