Nöjesvirveln

"Bernardas hus" är ett drama som utspelar sig i en välbärgad familj på den spanska landsbygden. Husfadern har nyligen avlidit och Bernarda är lämnad ensam med sina fem döttrar.  Traditionen föreskriver att familjens överhuvud skall sörjas i åtta år och Bernarda är starkt föresatt att efterleva traditionen. Med järnhård disciplin håller hon därför sina döttrar instängda och isolerade från omvärlden. Döttrarna reagerar självfallet, på olika sätt, mot denna påtvingade och onaturliga instängdhet. Den klaustrofobiska miljön leder till spänningar och aggressiva utspel, i synnerhet som två av döttrarna rivaliserar om samme man. Mannen i fråga är dock aldrig kroppsligen närvarande på scenen, pjäsen innehåller enbart kvinnoroller. "Bernardas hus" är Frederico Garcia Lorcas sista pjäs, färdigskriven strax innan han mördades av Francoanhängare. Pjäsen har blivit något av en symbol för det dåtida fascistiska Spanien. Teaterchefen John Zacharias tog upp pjäsen på Stadsteatern No

Fästningsspelen i Varberg var under många år något av en institution i teatersverige. Inför den 18:e säsongen 1964 såg det dock ut som att traditionen skulle upphöra. Varbergs stad ledsnade efter att ha upplevt ett par regnvåta spelsäsonger. Teaterdirektrisen och skådespelerskan Elsa Prawitz kom som en räddande ängel, hon tog helt sonika och flyttade spelplatsen utanför fästningsmuren, mera i lä för lågtrycken, och så sände hon ut en samling trogna beundrare ur Badstyrelsen med håven, så att det nödvändiga startkapitalet kunde samlas ihop.  Med sig själv i titelrollen satte Prawitz upp Garcia Lorcas muntration "Den galanta skomakarfrun". Mot Elsa Prawitz spelade Tord Peterson den stackars skomakaren som får så mycket ovett av sin sköna och galanta hustru. En angelägen friare gestaltades av Hans Wahlgren. Totalt rymde rollistan åtta personer. Ingvar Danielsson svarade för scenografin och Hans Bergström regisserade. Dagens Nyheters utsände kritiker Ingvar Holm menade att spelpl