Nöjesvirveln

"Det luktade vatten från Saltsjön och en mild vind lekte i träden, Stockholms Barockensemble spelade intågsmusik och så gjorde han entré på scenen, Evert Taube för tionde sommaren i rad på Gröna Lunds stora scen" , beskrev Jan Nordlander i SvD 1970 års Taube-premiär på Gröna Lund i Stockholm. Evert Taubes årliga framträdanden på Grönan började 1961 och pågick varje sommar fram till 1973, en tradition som sedan övertogs av sonen Sven-Bertil. Sven-Bertil Taube Redan 1970 hade Sven-Bertil Taube trätt in på scenen tillsammans med Stockholms Barockensemble för att svara för de musikaliska inslagen då pappa Evert nu mer nöjde sig med att berätta och deklamera dikter.  Lars Nordlander skrev: "Att välja denna form av framföranden var ett genialt drag. När det gäller sången har Evert Taube gjort sig välförtjänt av att enbart vila på sina lagrar. Men när hände det senast i detta land att en mångtusenhövdad publik stod blickstilla och andlöst lyssnade på diktuppläsning?" Bengt

En udda artistkombination roade publiken i Ulricehamn för en kväll sommaren 1971. Den religiösa sångaren Jan Sparring från Bandhagen uppträdde tillsammans med revykomikern Runo Sundberg från Skövde. Inför framträdandet hade Sparring fått en del fördömande brev från religiösa kretsar som hade synpunkter på att han lät sig kopplas samman med en buskisartist. - Runo är en ömsint iakttagare av oss människor och arbetar med äkta folkhumor!  konstaterade Jan Sparring.  Jan Sparring och Runo Sundberg Stenbäcksskolans aula i Ulricehamn var fylld till bristningsgränsen när showen drog igång. Sparring sjöng med sin härliga basröst så det svängde kring såväl troende som syndare. Runo "Lanthandlar´n" Sundberg gjorde sina kluriga gubbar som räknade pappspik, "pratade skit" som miljövårdare och lade in svordomar på västgötska så dom blev sköna som liljekonvaljer.  Mötet mellan Jan Sparring och Runo Sundberg slutade med duettsång. Publiken stod upp och applåderade. Båda artisterna

"Speldosa - ett musikaliskt Vasalopp" med Björn Skifs i spetsen var under några år ett återkommande evenemang på Olnispagården i Sälen. Sommaren 2002 hade Skifs sällskap av Loa Falkman, Jill Johnsson, Karin Glenmark, Svenska Lyxorkestern och Speldosadansarna.  Med författaren och historiken Herman Lindqvist som ciceron blev det inte bara en konsert utan även en historielektion. Pernilla Skifs regisserade föreställningen. "Speldosa" blev en publiksuccé med drygt 10 000 åskådare fördelade på tre kvällar.  "Det är svensk historia sådan den borde vara - för att vara dalsk, svensk och EU-ropeisk så det förslår i Olnispagårdens backe" skrev Björn Linell i Dagens Nyheter. Se även: "Skinnarspelet" (Sagan om den underbara pälsen)