Nöjesvirveln

Halvar Björk var skogshuggare från Borgvattnet i Jämtland. Att han lämnade yxan och blev skådespelare var prästens förtjänst. Prästen i hemsocknen skrev ett krönikerspel och satte Halvar i huvudrollen. Så sökte han sig vidare till Stockholm och förkovrade sig på Calle Flygares teaterskola. Den professionella debuten skedde på Vasa Teater i Finland, där stannade han i hela sju år. Regissören och teaterchefen Gösta Folke såg Halvars utvecklingsmöjligheter och anställde honom vid Malmö stadsteater 1962. Han blev kvar i Malmö i 26 år och hann göra många skiftande rollporträtt.  Han jobbade oerhört seriöst och slet hårt med sina uppgifter, inget framträdande fick gå på rutin eller halvfart. För Halvar Björk var teatern ett hantverk som inte fick slarvas bort. Recensenterna geniförklarade honom gång på gång.  Halvar Björk (1928-2000) Bland Halvar Björks många minnesvärda roller kan nämnas hans Molièretolkningar i "Den inbillade sjuke" och "Tartuffe". Han gestaltade soldat...

Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L...

Läget på Malmö Stadsteater var allt annat än lugnt när teaterchefen Rolf Rembe sjösatte mastodontprojektet "Röde Orm från Kullen".  Publiksiffrorna hade länge pekat nedåt, det förekom interna bråk i huset och ekonomin var i gungning, nio miljoner back på två år. Skådespelarna klagade över att verksamheten bestod av mer möten än teater. Det talades om teaterkris i pressen.   Skulle "Röde Orm från Kullen" bli den räddningsplanka som teatern så väl behövde? Musikalen baserades på Frans G. Bengtssons saga om den trubbnäste skånepågen, som rövades bort av vikingar, rodde som galärslav i Medelhavet och slutligen, kristnad och klokare, återvänder hem med kungadottern Ylva som brud och slagvärdet Blåtand vid sidan. Idén till projektet föddes redan 1968 när kompositören Bengt-Arne Wallin och regissören Pierre Fränckel arbetade med musikalen "Hår" på Scala i Stockholm. Projektet fick fastare former när Lars Björkman plockades in som dramatiker. Den 24 september 1978...

Gogols "Revisorn" från 1836 är en klassisk komedi om skenet som bedrar och människan som så gärna låter sig bedras, helst om hon fikar efter förtjänst och plats vid maktens taburetter. Här hamnar en urfattig tjänsteman i en landsortshåla där han misstas för att vara en statlig revisor. Ortsbefolkningen gör allt för att behaga honom. Det går som det går. Tjänstemannen flyr så småningom fältet efter att ha lägrat både borgmästarens dotter och hans fru - på samma gång. 1980 gav Riksteatern en musikalversion av "Revisorn" med musik av Kaj Chydenius. Anders Granell spelade den falske revisorn. Borgmästaren och hans hustru gestaltades av Halvar Björk och Brita Borg. Från Finland hade man lånat Ritva Holmberg för regiuppdraget. "Första akten blev en katastrof. Det var inget fel på den klämmiga musiken. Sångtexterna var justa, om också inte glänsande. Men när inte en dörr kan öppnas - och i Revisorn måste en oherrans massa dörrar öppnas - utan att någon ramlar ut och f...