Nöjesvirveln

"Snälle Berghagen tuffar till sig"  var rubriken i Aftonbladet när Lasse Berghagen gav sig ut på folkparksturné sommaren 1980. Recensenten syftade på "Däcken tjuter", ett parodiskt rocknummer med Lasse som underlivsvickande stockholmsraggare iförd svart keps med kedjor, solbrillor och jeansväst. Publiken var med på noterna, ty svensken tycks alltid ha älskat sin Lasse Berghagen, oavsett om han sysslat med finstämd lyrik eller småfräck buskis.  I den svängiga rumbalåten "Fredagsgodis" uppträdde Lasse i en löjlig hatt och en sjavig trenchcoat behängd med ölburkar. Barnen får ju lördagsgodis och Lasses låt handlade om en vuxen mans förändring på fredagskvällen när han fick sitt godis - ölburken.  Sommarshowen bestod av helt nyskrivna låtar, men extranumret var som sig bör ett hitspotpurri med populära Berghagen-låtar som bl.a. "Hålligång i skogen", "Ding Dong" och "Teddybjörnen Fredriksson". Bakom Berghagen spelade förträffliga m

Redan på försommaren brukar biljetterna börja säljas. I mitten av november brakar det loss, då svämmar landets konserthus över av julshower av allehanda slag.  Carola, Peter Jöback och Christer Sjögren tillhör några av dem som brukar se till att det blir jul med tomtar, bjällerklang och tusen tända juleljus.  2003 var spelmannen Kalle Moraeus ute på julturné tillsammans med Sanna Nielsen, Tito Beltran och Orsa Spelmän. Dessutom medverkade en tio man stark orkester och den brittiska gospelkören The Kingdom Choir. Aftonbladets recensent Håkan Steen ansåg att det var en ganska splittrad föreställning med allt från opera, svensktopp, rock´n´ roll till traditionella julsånger: "Och den som kommit för att få sig några rejäla skopor julsånger i påkostad förpackning går förmodligen inte hem besviken. Det mesta i den vägen är med, inklusive det obligatoriska Disney-medleyt. Men ska man ge sig på en så djärv musikalisk stilblandning som vi bjuds här är det sällan fel med en tydlig linje.&qu

Chinavarietén var under många somrar ett återkommande inslag i det stockholmska nöjeslivet. Det började 1938 och pågick fram till mitten av 60-talet. Varietén blev snabbt världsberömd och China räknades under en period som den förnämsta varietéscenen i Europa efter Palladium i London.  Eskil Eckert-Lundin som ledde varietén under många år hade inga svårigheter att få de stora internationella varietéstjärnorna att tacka ja till China. Sommaren 1957 hette dragplåstret Larry Adler, en gudabenådad munspelare från Amerika. Molands, en svensk akrobatgrupp av internationell kvalitet ingick i programmet. Den populära revyskådespelaren Lasse Krantz framträdde med kupletter. Vidare medverkade dansparet Pepita & Montijano och baletten Tillergirls.  Amerikanen Kodell bjöd på ett illusionsnummer med undulater, konstgymnasten Carla Carrington gjorde spagat i alla väderstreck och spanjorskan Rosy Baron visade sig vara en förbluffande skicklig buktalerska.  Årligen korades en Miss China som agerad

Mistinguett (1875-56) började med att lägga hela Paris för sina fötter. Hon fortsatte med att erövra hela det franska folket och allteftersom åren gick gästspelade hon i många olika länder och blev hela världens Mistinguett. Hon var medelpunkten i en rad praktfulla revyer där hon lanserade odödliga kärleksvisor om Paris.  Maurice Chevalier formade sina memoarer till en uppriktig hyllning åt Mistinguett. Hon hjälpte för övrigt till att lansera den unge Chevalier på Paris revyteatrar och de höll ihop i många år, bundna vid varandra med kärlekens band.  Mistinguett gästspelade i Sverige vid flera tillfällen. Sommaren 1947 var hon stjärna i en varieté på Royal där revykungen Karl Gerhard fick agera konferencier. Karl Gerhard hade även en egen avdelning i programmet där han fick tillfälle att framföra några av sina kupletter. Mistinguett tog verkligen stockholmarna med storm. Hon sjöng, hon hoppade och vickade med stjärten, hon gjorde entréer i trasor och grandiosa toaletter. Hon gick ned i

När de tre mångbegåvade artisterna Lasse Kühler, Eva Rydberg och Björn Skifs förenades i en gemensam show blev det dans, clowneri, akrobatik och sång på hög nivå. Uppbackade av kompbandet Stockholmarna drog dom ut på sommarturné genom landets folkparker. Showen utnämndes av flera tidningar till 1971 års bästa folkparksshow. "När man mellan skrattanfallen hämtar andan ser man ganska snart att det här måste vara den perfekta scenshowen. Den har puls, musikalitet, fina gags och dansmässiga och musikaliska poänger som man alltför sällan ser i Sverige" , skrev G-P:s kritiker Leif J Andersson efter att ha bevittnat premiären på Skogsvallen i Simonstorp utanför Norrköping. I Kungsträdgården i Stockholm lockade showen flera tusen åskådare trots spöregn. Expressens Hans Fridlund delade ut fyra getingar i betyg: "I ett sjuhelsikes tempo begår den för sommaren nybildade kombinationen Rydberg - Skifs - Kühler en av de fräsigaste tittshower som över huvud taget erbjuds turnésommaren

En udda artistkombination roade publiken i Ulricehamn för en kväll sommaren 1971. Den religiösa sångaren Jan Sparring från Bandhagen uppträdde tillsammans med revykomikern Runo Sundberg från Skövde. Inför framträdandet hade Sparring fått en del fördömande brev från religiösa kretsar som hade synpunkter på att han lät sig kopplas samman med en buskisartist. - Runo är en ömsint iakttagare av oss människor och arbetar med äkta folkhumor!  konstaterade Jan Sparring.  Jan Sparring och Runo Sundberg Stenbäcksskolans aula i Ulricehamn var fylld till bristningsgränsen när showen drog igång. Sparring sjöng med sin härliga basröst så det svängde kring såväl troende som syndare. Runo "Lanthandlar´n" Sundberg gjorde sina kluriga gubbar som räknade pappspik, "pratade skit" som miljövårdare och lade in svordomar på västgötska så dom blev sköna som liljekonvaljer.  Mötet mellan Jan Sparring och Runo Sundberg slutade med duettsång. Publiken stod upp och applåderade. Båda artisterna

I 20 somrar trollband Carl-Einar Häckner publiken på Liseberg med sina varietéföreställningar på Stora scenen. Tillsammans med varietéartister av internationell klass skapade han en kär tradition som blev ett måste för många Lisebergsbesökare.  Sommaren 1998 hade Carl-Einar sällskap av cykelakrobaten Malte Knapp och dansgruppen Art of Spectra. Artisterna backades upp av den eminenta Varietéorkestern under ledning av Bernt Andersson. Föreställningen började med Häckner i rollen som den stackars trollkarlen Mr Fiasconi. En alldeles underbar clownpantomim i bästa Chaplinstil. Jag vet inte hur många golfklubbor han lyckades trolla fram ur sina frackbyxor. Säkert fler än tio.  Malte Knapp imponerade med att cykla på enhjulingar i olika storlekar, den högsta var fem meter hög. I ett betydligt blodigare nummer fick samme Malte Knapp fem knivar inkörda i huvudet av Häckner. Vidare bjöds publiken på ett härligt steppnummer av Art of Spectra med duktiga Lisa Alvgrim i centrum. En ny varian

Några exempel på nöjesutbudet midsommarhelgen 1970, en tid när folkparkerna fortfarande stod i blom och vi kunde glädjas åt artister som Cornelis Vreeswijk, Bosse Parnevik, Povel Ramel, Zarah Leander, Family Four, Per Grundén och många andra.

Några glimtar ur nöjesutbudet i Sverige hösten 1998. "Guys and Dolls", en musikal om småfifflare, storspelare och frälsningssoldater gick upp på Oscarsteatern i Stockholm. I rollistan fanns stora namn som Björn Skifs, Helena Bergström, Johan Ulveson och Peter Harryson. Farsen "Hotelliggaren" med Robert Gustafsson i huvudrollen gick in på sitt andra spelår på Chinateatern. På Cirkus kunde man njuta av utvandrarmusikalen "Kristina från Duvemåla" med Helen Sjöholm.  På Göta Lejon spelades "Miss Saigon" med Stefan Sauk i en av de ledande rollerna.  Carl-Einar Häckner fanns på Södran vid Mosebacke torg med sin enmansföreställning "En monolog om kärlek".  Peter Carlsson & Blå grodorna fyllde Scalateatern till sista plats med en föreställning som kort och gott kallades "Underhållning". På Maxim och Intiman spelades det fars. Även på Dramatens stora scen gavs en fars, "Leva loppan" av George Feydeau. Folkoperan b

I februari 1981 var det premiär för Eva Rydberg Show på Berns i Stockholm. Föreställningen baserades på en TV-show som Eva gjort i Los Angeles föregående år. För regi och koreografi svarade Steve Merritt och i ensemblen fanns fyra amerikanska dansare: Brad Jeffries, Richard Bohannon, Forest Gardner och Craig Innes. Gästartist var Ewa Roos och för musiken svarade Peo Jönis orkester förstärkta med Tony Johansson. Showen gavs på Berns i två månader och fortsatte sedan på Kronprinsen i Malmö och avslutades med en sejour i folkparkerna.  "Vilken show! Man kan bara kapitulera. Två fina månader för Berns" , skrev Kvällsposten i sin recension. Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet föreföll närmast besviken och menade att showen var för amerikaniserad och att regissören försökt göra en Hollywoodprodukt av Rydberg:  "Han låter henne sjunga sentimentala visor vilket är helgalet. En om cirkus t. ex. som ingenstans leder. Merritt borde väl veta att när svensk publik hör orden Eva oc