Nöjesvirveln

Det var på hösten 1973 som Casinogänget gjorde sin bejublade comeback med revyn "Kom till Casino" på Intiman i Stockholm. Den revyn var en återblick med guldkorn ur de gamla Casinorevyerna från 1940 - och -50-talen och gick för utsålda hus i två år. I september 1975 var man tillbaka på Intiman med "Nya Casinorevyn", en revy som enligt författarna, Gösta Bernhard och Stig Bergendorff, bestod av 97 procent nyskrivet material.  Det gamla gänget var åter i elden: Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas och Gösta Krantz. Primadonna för året var Anna Sundqvist och dessutom medverkade sex dansanta flickor. Ur innehållet minns man gärna Carl-Gustafs monolog "Sensivitetskursen" och den stora stumfilmskavalkaden med hela gänget som gamla filmstjärnor t.ex. Helan & Halvan, Chaplin, Marlene Dietrich och Edvard Persson.  Här fanns sketchen om de fem kvinnorna som gjort hempermanent med varierande resultat. Och så Gus Dahlströms trag

"Gammal man gör så gott han kan... och får skrattarna på sin sida. Solskenspojkarna är en triumf för Hasse Alfredson som står på scen hela tiden. Han och Gunnar Hellström är härliga griniga gamla gubbar" , skrev Jens Peterson och delade ut betyget fyra plus i Aftonbladet.  "The Sunshine Boys" är en komedi av Neil Simon som blev till "Solskenspojkarna" i Hasse Alfredsons översättning och bearbetning. Premiär var det på Intiman vid Odenplan i Stockholm i februari 1996. Pjäsen handlar om två åldrade komiker, två riktigt gamla stötar, som turnerat tillsammans i 43 år. De blev ovänner och bröt samarbetet. 11 år senare vill TV återförena de två komikerna i ett program om revyernas storhetstid. Det krävs mycket övertalning för att få de två att ställa upp och framföra sin berömda sketch "Kan doktorn komma?" Redan vid första mötet uppstår konflikter. Gamla oförrätter bubblar upp igen och allt urartar i rena kaoset.  Hans Alfredson och Gunnar Hellström br

Lars Amble, Lars Berghagen och Lars Lönndahl, det blev "Triss i Lasse" det. Namnet var rätt välfunnet eftersom triss sitter fint i en pokerhand. Detta festliga underhållningsprogram sändes i Sveriges Television den 12 mars 1976. Se även: Tusenkonstnären Lars Amble Lasse Berghagen 75 år

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"

Hösten 1980 firade Hagge Geigert 25 år som revymakare. Det började i Uddevalla 1955, "Stan kring Thordén", hette den första revyn. Hagges Uddevallarevyer blev enormt populära och 1965 flyttade han verksamheten till Lisebergsteatern i Göteborg där han kom att stanna i mer än 30 år. Recensionerna var upp och ner genom åren men om 1980 års jubileumsrevy var recensenterna ovanligt nog eniga: det var den bästa Hagge åstadkommit. Här fanns den burleska parodin på Bröderna Djup i form av "Systrarna Djup". En hejdlös drift med småländska TV-serier kallad "Död och pina", där Stefan Ljungqvist och Märta Ternstedt klarade av allt från "Utvandrarna" till "Raskens". Vidare fanns en ömsint hyllning till den nyligen bortgångne Lasse Dahlquist, en porträttlik Björn Borg-parodi med Curt Borkman som tenninsidolen, Sigge Ernst och Laila Westersund som vilt rockande pensionärer i "Aktivt åldrande." Israels kamp låg Hagge varmt om hjärtat,

De två herrarna Oscar och Felix flyttar ihop, den ene är skild och den andre utkastad och ingen av dem är riktigt säker på varför deras äktenskap gick i kras. Det dröjer inte länge förrän konflikter uppstår, samma strider som de hade i sina äktenskap. Den robuste och slarvige Oscar upptäcker snart att kvinnliga egenskaper, sådana som städmani och matpratande, blir dubbelt irriterande om det är en man som utför dem. Felix är en övernitisk pedant som blir hysterisk när steken får vänta för länge eller om cigarraska faller på textilierna.  Neil Simons komedi "Omaka par" hade urpremiär på Broadway 1965 och kom till Sverige året därpå i en uppsättning på Intiman med Jan Malmsjö och Carl-Gustaf Lindstedt i de två huvudrollerna.  Spelåret 1974-75 gick pjäsen ut på Riksteaterturné med Hans Lindgren och Jarl Borssén som det omaka paret. Lindgren och Borssén hade samarbetat i flera teateruppsättningar, en krogshow och i TV-serien "Herrarna i hagen" och etablerat sig som

"Ökensången" av Sigmund Romberg skrevs 1926 och blev hans största framgång som operettkompositör. Handlingen utspelar sig i Marocko och som i de flesta operetter handlar det om romantik och lidelsefull kärlek, krigiskt hjältemod och mycket annat.  Stora Teatern i Göteborg var först med att presentera detta stycke för en svensk publik år 1930. Året därpå gick den upp på Hippodromteatern i Malmö. Först 1932 nådde den Stockholm och Oscarsteatern. I mars 1947 satte Oscar Winge upp "Ökensången" på Malmö Stadsteater. Med namn som Ulla Sallert, Gösta Kjellertz och Olav Gerthel i rollistan blev föreställningen en storartad publiksuccé.  Det komiska subrettparet gestaltades av Åke Askner och Ethel Mårtensson. Kapten Paul Fontaines parti sjöngs av Gerry Swedlund. Harald Svensson var en martialisk gammal guvernör och Eric Malmberg en praktfullt skrudad hövding.  Balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse hade drillat baletten som hade en betydande del i föreställningen. Orkestern d

SOS, det låter som ett nödrop, men han kallades faktiskt så. Det handlar om Sven-Olof Sandberg (1905-74), mannen med en av Sveriges mest uppskattade sångröster. Han hade tänkt sig att bli skådespelare och efter att ha gjort några statistroller och tagit teaterlektioner fick han jobb hos ett resande teatersällskap. Han övergav teaterdrömmarna för ett tag och blev radiohandlare, först i Stockholm och senare i Sundsvall. Grammofondebuten kom 1926 och han sjöng sig snabbt in i svenska folkets hjärtan. "Mor, lilla mor", "När bröllopsklockor ringa", "Varje stjärna är mig kär" var några av melodierna som slog. Sentimental smörja ansåg en del, men sentiment är ju helt enkelt känsla och kan vara fullt uthärdlig bara den serveras på rätt sätt. 1929 var hans verkliga toppår, nära en och en halv miljon SOS-skivor pressades ut på marknaden, däribland "Säg det i toner" och "Tangokavaljeren". SOS blev folkparksidol, det sägs att folk inrättade

I februari 1981 var det premiär för Eva Rydberg Show på Berns i Stockholm. Föreställningen baserades på en TV-show som Eva gjort i Los Angeles föregående år. För regi och koreografi svarade Steve Merritt och i ensemblen fanns fyra amerikanska dansare: Brad Jeffries, Richard Bohannon, Forest Gardner och Craig Innes. Gästartist var Ewa Roos och för musiken svarade Peo Jönis orkester förstärkta med Tony Johansson. Showen gavs på Berns i två månader och fortsatte sedan på Kronprinsen i Malmö och avslutades med en sejour i folkparkerna.  "Vilken show! Man kan bara kapitulera. Två fina månader för Berns" , skrev Kvällsposten i sin recension. Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet föreföll närmast besviken och menade att showen var för amerikaniserad och att regissören försökt göra en Hollywoodprodukt av Rydberg:  "Han låter henne sjunga sentimentala visor vilket är helgalet. En om cirkus t. ex. som ingenstans leder. Merritt borde väl veta att när svensk publik hör orden Eva oc

På nyåret 1957-58 var det premiär för Karl Gerhards årliga nyårsrevy i Göteborg, den här gången betitlad "Karl Gerhards luftslott". Vid revykungens sida fanns som så många gånger förut den göteborgska publikfavoriten Emy Hagman. "En nyårsdag i Göteborg är väl lika otänkbar utan Karl Gerhard som en revy av honom utan Emy Hagman - i Götet. Hon har göteborgarnas öra som ingen annan, Aristofanes själv undantagen förstås. Den fullsatta Cirkus formligen skakade av djupkänt Kal- och Ada-skratt när Emys fiskmånglerska kastade vittlingar omkring sig"  skrev Torsten Ahlberg i Svenska Dagbladet.  Här fanns den originelle komikern Holger Höglund, primadonnan Git Gay, Gunnar Knas från Casinogänget och inte minst Brita Borg. Det var i "Karl Gerhards luftslott" som Brita gjorde sin längtande sjömanshustru som sjöng "Utsikt från en bro" så smäktande och vackert att inte ett öga var torrt i salongen.  Här fanns också Karl Gerhards fina kuplett "13 å