Nöjesvirveln

Läget på Malmö Stadsteater var allt annat än lugnt när teaterchefen Rolf Rembe sjösatte mastodontprojektet "Röde Orm från Kullen".  Publiksiffrorna hade länge pekat nedåt, det förekom interna bråk i huset och ekonomin var i gungning, nio miljoner back på två år. Skådespelarna klagade över att verksamheten bestod av mer möten än teater. Det talades om teaterkris i pressen.   Skulle "Röde Orm från Kullen" bli den räddningsplanka som teatern så väl behövde? Musikalen baserades på Frans G. Bengtssons saga om den trubbnäste skånepågen, som rövades bort av vikingar, rodde som galärslav i Medelhavet och slutligen, kristnad och klokare, återvänder hem med kungadottern Ylva som brud och slagvärdet Blåtand vid sidan. Idén till projektet föddes redan 1968 när kompositören Bengt-Arne Wallin och regissören Pierre Fränckel arbetade med musikalen "Hår" på Scala i Stockholm. Projektet fick fastare former när Lars Björkman plockades in som dramatiker. Den 24 september 1978

Musikalen "Oliver!" baserad på Charles Dickens roman "Oliver Twist" är den hjärteknipande berättelsen om barnhemspojken i 1850-talets London som hamnar i klorna på stortjuven Fagin och fostras till ficktjuv. Det är en historia som innehåller allt från kärlek och spänning till förtvivlan, svartsjuka och lycka.  Lionel Barts musik innehåller örhängen som t.ex.  "Where Is Love", "As Long As He Needs Me" och "Oom Pah-Pah". "Oliver!" fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1961. Jarl Kulle spelade rollen som ficktjuvarnas konung Fagin.  Ett stort antal barn ingick i Fagins förbrytargäng där de unga pojkarna Göran Swartz och Roger Lundin alternerade i huvudrollen som Oliver.  Grethe Thordahl, Ragnar Arvedson, Åke Harnesk, Berit Kjerrman och Jonas Bergström var några andra namn i den omfattande rollistan. Sven-Åge Larsen regisserade. Efter Oscars stora succé med "My fair Lady", där Jarl Kulle framgå

Sandrews sparade verkligen inte på krutet när "The Phantom of the Opera" gick upp på Oscarsteatern hösten 1989.  Denna spektakulära musikal av Andrew Lloyd Webber bygger på Gaston Lerouxs roman om sopranen Christine Daaés kärleksaffär med en fransk greve och ett vanställt spöke som huserar i operahusets källare. 35 miljoner kostade uppsättningen. Det var ett gigantiskt jobb ur alla synvinklar. Det engelska originalet hade kopierats in i minsta detalj och de anglosaxiska uppsättarna höll produktionen i ett benhårt grepp. 400 kostymer syddes upp i London av 36 olika skräddare. Många av dräkterna var handbroderade.  Scenografin och effekterna var avancerade. En 450 kilo tung kristallkrona störtade ner från taket och brakade i golvet på ett givet tecken, 150 tända stearinljus reste sig upp ur scengolvet, 6 gigantiska kandelabrar smyckade scenen, en elefant i naturlig storlek tillverkad av glasfiber rullades in, en radiostyrd båt for runt, en hiss som liknade en ängel åkte upp och

"Trollkarlen från Oz" tillhör en av de mest älskade familjemusikalerna, rolig och spännande för de små, nöjsam och trivsam för de äldre. Många minns förstås den klassiska filmversionen från 1939 med Judy Garland som sjöng "Over the rainbow". Lilla Dorothy rymmer hemifrån med sin hund Toto och hamnar i landet ovan regnbågen. Där får hon sällskap av Fågelskrämman, som önskar sig en hjärna, Plåtmannen som önskar sig ett hjärta, och det ängsliga lejonet som helst av allt vill bli modig. Det blir en äventyrlig vandring på väg till trollkarlen i Smaragdstaden som är den ende som kan ge dem vad de önskar. 2001 satte Staffan Götestam upp musikalen på Göta Lejon i Stockholm. Pernilla Wahlgren spelade Dorothy. Dan Ekborg sågs som det fega lejonet. Ola Forssmed bjöd på kroppskomik a´la Gösta Ekman i rollen som den lealösa Fågelskrämman. Här fanns Ola Rundcrantz som Plåtmannen och Mona Seilitz som den elaka häxan. "Pernilla Wahlgren spelar tonåring trovärdigt, trots att ho

Broadwaymusikalen "Hair" med sitt budskap om sexuell frihet, antirasism och droger skapade rabalder när den hade premiär i Amerika 1968. Publiken på Broadway rodnade åt alla fula ord som sades på scenen. I London grep den engelska teatercensuren in och stoppade uppsättningen.  I Sverige fick musikalen heta "Hår" när den gick upp på Scalateatern hösten 1968. Denna hippie-yippie-love-in-musical handlar om en grupp människor - på scenen kallad "Stammen" därför att de inte bara hänger ihop utan hör ihop - som vill finna andra vägar till värden. Människor som gör uppror och protesterar mot krig och den kommersialiserade livsstilen.  Den stora ensemblen på Scala bestod såväl av proffs som amatörer. För regissören Pierre Fränckel var det viktigt att hitta personer som verkligen hade den rätta känslan för hippiekulturen.  Man letade efter lämpliga aktörer på popklubbar, diskotek och teaterskolor. 350 ungdomar prövades allt som allt. Krav: kunna sjunga och känna fö

"Ungkarlslyan" hette en mycket rolig film som Billy Wilder gjorde med Shirley McLaine och Jack Lemmon i huvudrollerna. Det var där Lemmon silade spaghetti genom ett tennisracket i en berömd scen. Komediförfattaren Neil Simon gjorde om filmen till musikal med hjälp av Burt Bacharach som kompositör. Resultatet gick hem på Broadway men det blev ingen större framgång när Sandrews presenterade musikalen på Oscars i Stockholm 1969. Handlingen i korthet: Chuck Baxter är en liten grå kontorsslav, olyckligt kär i den söta Fran Kubelik som jobbar i företagets personalmatsal. Hans enda tillgång är att han är ungkarl och har en liten våning som hans gifta medelålders chefer får låna för eskapader med sina sekreterare. Som tack för lånet blir Baxter dels förkyld, för att han tvingas gå brandvakt jämt och dels befordrad till direktörsassistent. Till slut finner även han en flicka att dela säng med. Ivo Cramér stod för såväl regi som koreografi. Yngve Gamlin hade som alltid skapat en snygg

"Tuffa Viktor" är den hårt ölpimplande seriefiguren med en keps på skallen och ständigt en fimp i mungipan. Serien föddes 1957 i engelska Daily Mirror och tecknades av Reg Smyhte.  1975 utsågs serien till "världens roligaste". "Tuffa Viktor" publicerades under många år i Aftonbladet och blev på så vis bekant även i Sverige. På 1980-talet skrev Alan Price och Trevor Peacock en musikal baserad på "Tuffa Viktor", den gick för utsålda hus i London under flera år med Tom Courtnay i titelrollen. Teaterchefen Pi Lind som drev Komediteatern på Gröna Lund köpte rättigheterna till musikalen och presenterade den för Stockholmspubliken sommaren 1985.  Stig Grybe blev perfekt som tuffingen Viktor. Hans tappra huskors Vivan gestaltades fint av Anna Sundqvist.  Vivans väninna Rut och hennes man Charlie spelades av Mona Andersson och Charlie Elvegård. I övriga roller sågs bl.a. Per Waldvik, Lou-Lou Mildor och Hans Kumlien.  Anna Sundqvist och Stig Grybe  "D

Hösten 1978 öppnade Folkan vid Östermalmstorg i ny regim: Olle Kinch hade köpt teatern av Europa-Film och en ny epok inleddes.  Kinchs första program blev musikalen "Sommarnattens leende" med musik av Stephen Sondheim, baserad på Ingmar Bergmans film från 1955. Handlingen utspelar sig på en herrgård bland listiga älskarinnor och svartsjuka älskare, dueller och kärleksdrycker.  Sällan eller aldrig har väl Ingmar Bergman varit så lättsam och rolig som när han skrev "Sommarnattens leende". Olle Kinch hade samlat ett riktigt stjärnuppbåd på Folkan. Ulla Sallert och Jan Malmsjö sågs i de roller som i filmen tillhörde Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand. Den gamla Madame Armfeldt som Naima Wifstrand gjorde i filmen spelades här av ingen mindre än Zarah Leander.  Zarah hade inte framträtt på en Stockholmsteater på mer än 40 år så hennes comeback blev något av en sensation. Andra namn i rollistan var bl.a. Tor Isedal, Grynet Molvig, Lena Ericsson och Staffan Götestam. Stig

"Bättre och bättre dag för dag" var en revymusikal av Agneta Pleijel om revykungen Ernst Rolf och hans tid. Föreställningen var ingen dokumentär utan presenterades som en musikalisk fantasi om livet på och framför allt bakom revyscenen. Här fick vi följa den unga springflickan Ingalill från Norrköping som kommer till Ernst Rolf för att göra balettkarriär. Men priset hon får betala är en förlorad fästman och en påtvingad abort. Historien som utspelade sig mellan åren 1925-32 ramades in av Ernst Rolfs kända revykupletter och schlagers.  I rollen som Ernst Rolf syntes Jonas Falk. Inga-Lill Andersson spelade balettflickan Ingalill. Ragnar Thell gjorde ett magnifikt porträtt av Kung Gustaf V. Som konferencier och sammanhållande länk i föreställningen fungerade Östgötateaterns publikgunstling Olle Johansson. Rolf Forsströms scenografi bestod av en enorm revytrappa, som med fiffiga scenlösningar förvandlades till Rolfs hem, klädloge för baletten, Kungsgatan i Stockholm m.m. Förestäl

Musikalen "Lås in era döttrar" är en satir över domstolsväsendet och moralen i 1700-talets England. Den bygger på Fieldings pjäs "Rape upon Rape or the Justice caught in his own Trap" (Våldtäkt på våldtäkt eller Domaren som fastnar i sin egen fälla). Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles heter männen bakom musikalen. Många förfasade sig över stycket och ansåg att historien var alldeles för ekivok. "En pjäs som man lärt sig tycka riktigt illa om" , var Alf Thoors rubrik i Expressen efter premiären på Stora Teatern i Göteborg våren 1963.  Folkkäre Åke Grönberg hade lockats till Göteborg för rollen som domaren. En annan gäst i ensemblen var den sjungande näktergalen Gunnel Eklund, tillbaka på Storan efter några år på operascener i Tyskland och Schweiz. I övrigt medverkade välkända Storan-artister som bl.a. Claes Jakobsson, Johnny Blanc och Rune Olson. "Storans artister gjorde bra ifrån sig, på få undantag när. Åke Grönberg som domaren får åter en

"Sagolikt" var rubriken i Aftonbladet när klassikern "My fair lady" gick upp på Nöjesteatern i Malmö. Jens Peterson delade ut fyra plus i betyg och skrev: "Som en saga. I musikalen förvandlas Eliza från blomsterflicka till välpratande dam. Och här får Sofie Lindberg som spelar Eliza ett stort genombrott. Med charm och utstrålning och bra röst matchar hon Jan Malmsjö i denna klassiska musikal." Jan Malmsjö hade alltså lockats till sin gamla hemstad för att spela språkprofessor Higgins. Malmsjö i Malmö betyder utsålda hus. Uppåt 70 000 biljetter var förhandsbokade innan premiären gick av stapeln. Malmöflickan Sofie Lindberg gjorde succé som Eliza. Hennes pappa Doolittle gestaltades av Anders Aldgård. Här fanns Stig Grybe som överste Pickering, Maj Lindström som den bestämda Mrs Higgins och Ulf Källvik som den förälskade Freddy. Claes Sylwander regisserade och hade även signerat scenografin. Gordon Marsh skapade koreografin och Svenbörje Gaborn stod för kosty

Det fanns en del tvivlare som menade att Sverige inte hade tillräckliga resurser för att sätta upp Andrew Lloyd Webbers gigantiska musikalsuccé "Cats". Teaterchefen Hasse Wallman bevisade motsatsen och med "Cats" placerade han Stockholm och Chinateatern på musikalkartan. Föreställningen i Runar Borges regi blev en jättesuccé som spelades 237 gånger. I den stora ensemblen kan nämnas bl.a. Anders Sohlman som gamle Profetikus, Gunnar Olofsson i rollen som teaterkatten Gus, Maria Rydberg som Silkesben och sist men inte minst Lena Ericsson som den bedagade och utstötta Mirabella. Hennes tolkning av "Memory" var enligt många föreställningens stora stund. Rockkatten Ram Tam Trassel spelades till en början av Per Bristow, när denne hoppade av övertalades Jerry Williams att överta rollen. Jerry som just då upplevde en svacka i karriären och kände sig passé gjorde stor succé. Massmedia gjorde plötsligt massa reportage om honom och Jerry blev "inne" igen. P

Brandon Thomas gamla fars "Charleys tant" har väl sällan dragit ner sådana skrattorkaner som när Nils Poppe klädde sig i tantens kjolar på Intiman i Stockholm 1959. Aldrig tidigare hade väl en aktör gestaltat tanten på rullskridskor eller styltor, vilket Poppe gjorde i några scener.  Engelsmännen Frank Loesser och George Abbott hade arbetat om farsen till musikal och därför presenterades den under titeln "Här dansar Charleys tant". Balettmästaren Albert Gaubier svarade för både regi och koreografi. Han fick tillfälle att använda sina digra språkkunskaper, ty baletten bestod av 13 personer och nästan lika många nationaliteter. Kostymskaparen Mago fick Intimans direktion att spendera den dittills dyraste garderoben i teaterns historia. Kostymbudgeten landade på bortåt 20 000 kronor, mycket pengar på den tiden! Runt Nils Poppe fanns namnkunniga skådespelare som bl.a. Yvonne Lombard, Torsten Lilliecrona, Karl-Arne Holmsten och Elsa Prawitz.  Poppe var ju känd för sin fö

Vårvintern 1984 gick Astrid Lindgrens "Emil i Lönneberga" upp som barnteater på Göta Lejon i Stockholm. Detta var första gången som Emil visades på en teaterscen.  Det var en påkostad uppsättning med en stor ensemble, statister, orkester, dessutom en levande katt och en levande höna på scenen. Alla de välkända scenerna fanns med t.ex. när Emil trär soppskålen över huvudet, när Emil hissar upp sin lillasyster Ida i flaggstången och när han stänger in sin pappa på utedasset. Eva Broms hade gjort en snygg och fiffig scenografi där man kände igen gården i Katthult. Staffan Götestam regisserade och Lasse Kühler svarade för koreografi. De två pojkarna Pontus Lantz och Andreas Reutercrona alternerade i rollen som Emil. Anna Hagstedt och Anna-Miranda Sigander delade på rollen som Ida.  Föräldrarna Anton och Alma gestaltades av Stig Grybe och Christina Schollin. Brasse Brännström axlade rollen som drängen Alfred.  Siw Malmkvist, som några år tidigare gjort stormande succé som Pippi Lå

Oscar Wennerstens gamla folklustspel "Bröderna Östermans huskors" från 1913 blev en pangsuccé i Norge i början av 1990-talet. Det var de båda norrmännen Runar Borge och Egil Monn-Iversen som förvandlat den gamla buskisantikviteten till musikal.  Teaterchefen Hasse Wallman kom på idén att sätta upp musikalen på Folkan i Stockholm i samarbete med ordenssällskapen Stallfåglarna och Stallbröderna. Wallman skulle stå för allt det ekonomiska och efter avslutad sejour skulle en avsevärd del av projektets netto doneras till Stallfåglarnas och Stallbrödernas stipendiefonder. "Bröderna Östermans huskors" handlar om hur de tre smutsiga och arbetsskygga skärgårdsgubbarna Österman anställer en hushållerska från stan. Den unga hushållerskan Anna Söderberg visar sig vara en bestämd dam som genast tar befäl på gården och lyckas till slut få fason på såväl gubbarna som deras snikna släktingar. Hon är också pjäsens goda fe som ser till att det unga förälskade paret får varandra i slu

"Gillar ni maffiga musikaler så är det denna ni ska se. Det var länge sedan jag kände mig så underhållen på en svensk teater" , skrev Expressens kritiker Anders Björkman om "I hetaste laget" på Cirkus i Stockholm hösten 1994.  Visst minns ni filmen från 1959 med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon? Den handlar om två arbetslösa musiker i 1920-talets Chicago. De blir vittnen till ett gangstermord och tvingas därför gömma sig i en damorkester.  Saxofonisten Joe blir Josephine, basisten Jerry blir Daphne och båda blir väninnor med den sexiga men olyckliga vokalissan Sugar.  På Cirkus spelades Sugar av Regina Lund, och de två musikerna av Johan Ulveson och Björn Skifs. Bo Hermansson regisserade, Hans Marklund svarade för koreografi och Ingemar Wiberg hade signerat scenografin. Anders Berglund dirigerade en orkester på tolv man och i birollerna sågs bl.a. Hans Lindgren, Lena-Pia Bernhardsson och Lasse Brandeby.  Föreställningen blev en stor publikframgång och rec