Nöjesvirveln

Kent Andersson från Rambergsstadens arbetarkvarter på Hisingen i Göteborg tillhörde en av våra mest aktade och älskade skådespelare. Efter att ha provat på sjömansyrket hamnade han som 19-åring i teaterns förtrollade värld. Först blev det Atelierteatern innan han kom in på Göteborgs stadsteaters elevskola.  Kent lärde sig skådespela, artikulera, veva blankvers, rulla med ögonen och allt det där. Men han tyckte att den traditionella teatern var för stelnad i schabloner och språkliga knepigheter. Budskapet, om det fanns något, hade svårt att nå över rampen. Kent hade börjat skriva dikter, men ingen ville trycka dem. Men så kom han på en slags blandning mellan vers och teater. Det mynnade ut i pjäsen "Flotten" 1967. Han höjdes plötsligt till skyarna som det nya ljuset, teatergeniet från Hisingen och hade all möda att tala om att det faktiskt var ett gruppjobb. Där var regissören Lennart Hjulström, medförfattaren Bengt Bratt och hela ensemblen som utformade föreställningen tillsa

Som en av de yngsta genom tiderna kom Jan Bergquist in på Dramatens elevskola blott 17 år gammal. Redan sista året på skolan satte han på egen hand upp pjäsen "Kärlek och strumpor" på Hallwylska palatset. Det var också då han inledde sitt samarbete med Hans Bendrik. Tillsammans skrev de "Kreugers svindlande affärer" som spelades 182 gånger för utsålda hus på Stockholms stadsteater 1969. En kritiker utnämnde Bergquist till "70-talets underhållare i Sverige". Jan Bergquist (1942-93) Redan från början jobbade Jan på ett journalistiskt tillvägagångssätt när han skrev sina manus. Källforskning, intervjuer och arbetsplatsbesök. Han ville göra teater av verkligheten, kombinera fakta och underhållning utan att komma med några pekpinnar. Det blev kommunalpolitisk satir. "Mr President", "Buss på stan", "Tryck på stan", och "Beteendelek" hette några av hans föreställningar som drog massor av folk. Hans politiska texter var oerh