Nöjesvirveln

Olle Blom är journalist. Han sitter på kvällstidningens lokalredaktion i Malmö. Olle är ingen stjärna som gör avslöjande reportage. Han är ingen skjutjärnsjournalist. Jobbet är slitigt, grått och vardagligt. Han kämpar förtvivlat för att huvudredaktionen uppe i Stockholm ska bli nöjd.  På redaktionen finns också sportjournalisten "Beson" (Arne Strömgren) och redaktionschefen (Rune Ek). Alla gör sitt bästa, men resurserna är små. Ibland struntar dom i alltihop och tar färjan över till Köpenhamn för att slå klackarna i taket. Då får sekreteraren och allt-i-allon "Moppan" (Tove Waltenburg) rycka in och hålla redaktionen igång. Svante Thuresson och Ingvar Andersson. "Olle Blom - reporter" var en lågmäld och delvis realistisk beskrivning av journalisternas vardag. Men samtidigt en rolig satir hämtad från yrkesjargongen. Åke Wihlney som skrev manuset till TV-serien var själv journalist med förflutet på såväl Aftonbladet som Expressen. Wihleny hämtade mycket från

Svensk sommar och skärgård kryddat med några folkkära och populära skådespelare har visat sig vara ett säkert framgångsrecept både på film och TV.  Vårvintern 1983 var det premiär för familjeserien "Öbergs på Lillöga" av Leif Krantz. Serien var en lättsam blandning av vardagsbekymmer och humor i skärgårdsmiljö. Göteborgaren Stig Öberg flyttar med sin familj till Skälöga i Stockholms skärgård, men bosätter sig på den separata holmen Lillöga. Stig Engström, Lena Strömdahl, Benny Haag och Catharina Ahlinder, spelade i tur och ordning Stig, Margit, Bosse och Eva Öberg. Det visar sig vara ganska svårt att komma på god fot med skärgårdsbefolkningen. Det börjar illa när pappa Stig med sin "jäkla skrytveranda", en lyxig motorbot, brakar rakt in i Skälöga brygga.  Serien på 10 avsnitt följer livet på Lillöga under ett helt år. Det börjar på höstkanten, då sommargästerna packat ihop och sommarparadiset blir gråkallt och vindpinat. Sen tar vintern ett järngrepp över öarna och

När barnfavoriten Björne gick i ide och stängde sitt magasin för ett tag kom istället "Pippi Pelikan" inflaxande i TV-rutan. Pippi Pelikan var en sprallig och levnadsglad fågel från Nilens land som flyttade till Sverige när hon hörde att här fanns det gott om fisk.  Tittarna fick följa Pippi på äventyr runt om i Stockholm. Inuti den blå pelikandräkten dolde sig den 22-åriga skådespelerskan Christina Sundström. Av 200 sökande valdes Christina att bli "Pippi Pelikan". Mellan Pippi Pelikans upptåg visades andra inslag bl.a. "Farbror Fläskkorv" där musikpedagogen Krister Broberg spelade tillsammans med musikaliska barn som framförde egna låtar.  "Söderskatan", skriven av Tove Johansson och regisserad av Annika Brunander, handlade om en ovanligt kaxig skata på Söder i Stockholm. Caroline Rauf gestaltade rollen som skatan. "Antons hemlighet" var en thriller där Stig Grybe spelade uppfinnaren Anton. Hans senaste uppfinning eftertraktas av de l

"Usch, vilken soppa!" utropade kritikerna om TV-serien "Mysinge Motell" som drabbade tittarna hösten 1968. "Mysinge Motell" var vad man internationellt kallar "situation comedy", en genre som var helt oprövad i svensk television. Man spelade in i amerikanskt tempo med repetitioner, inspelningar och sändning samma vecka. Snabbare hade man aldrig gjort svensk TV-underhållning förut. "Mysinge Motell" utspelade sig precis som titeln skvallrar om på ett motell. Bakom portierdisken stod den folkkäre Carl-Gustaf Lindstedt och hans son Pierre.  Olika gäster klev in i handlingen och ur den, här sågs bl.a. Eva Rydberg, Jan Malmsjö, Christina Schollin och Fillie Lyckow.  Björn Lindroth, Åke Cato och Rune Moberg svarade för manus och Stig Ossian Ericson regisserade.  Serien som pågick i 13 avsnitt blev en flopp - varken publik eller recensenter tycktes gilla den. Arga och upprörda tittare skrev till tidningarnas insändarsidor och klagade: "Uru

1967 engagerade TV-producenten och regissören Bo Hermansson de båda norrmännen Rolv Wesenlund och Harald Heide Steen Jr för att göra sketchprogram i svensk TV.  De två herrarna hade gjort succé i hemlandet och kallades för Norges motsvarighet till HasseåTage. Serien, som fick namnet "Publikfriarna" spelades in inför en publik i tennishallarna vid Delsjövägen i Göteborg. Serien innehöll även filmade inslag med den lustige telefonmarodören Kalle Sändare som gjorde hejdlöst knasiga intervjuer med folk på stan.  "Publikfriarna" blev en tittarsuccé som gick i tre omgångar, både i Sverige och Norge, åren 1967-70.  Det inslaget som alltjämt lever kvar och blivit vad man kallar för klassiker är "Tandläkarsketchen". Harald Heide Steen Jr har svårt att framföra sina åsikter när den sadistiske tandläkaren Rolv Wesenlund hotar med att borra utan bedövning. Med detta hot lyckas han övertyga sin patient att Volvo Amazon heter Volvo Sonett, är utrustad med sex förgasare

"Vi ses på Bråddvaj" hette en TV-serie från 1982 som fallit i total glömska. Eller är det någon minnesgod läsare som kommer i håg den?  Serien som regisserades av Hans Bergström var ett ambitiöst försök att vara en svensk motsvarighet till musikalfilmen "Pennies from Heaven". Författaren Bo Sigvard Nilsson hade skrivit manuset som handlade om fyra ungdomar på en bakgård i Masthugget i Göteborg 1951.  Bland skjulen och kåkarna drömmer de om showbusiness och om Amerika. I drömmen står de fyra redan på Broadway och sjunger och showar. Kal är den av de fyra som mest energiskt drömmer showdrömmar. Ada, hans närmsta så att säga är ganska mycket inne på samma linje som han, men inte riktigt lika övertygad om hur lätt det ska gå. Åssbon är gängets snille som gör häpnadsväckande uppfinningar. Hans Beda säljer glass, men längtar till något annat. Fem ungdomar togs ut bland hundratals sökanden till rollerna. Det var Lars Halldin (Kal), Bengt Tol (Åssbon), Suzanne Schultz (Ada)

En sensommarmorgon hittas en ung kvinna gömd i ett hölass. Hon är död, förmodligen strypt med en halsduk eller liknande.  Poliskommissarie Yates, spelad av Lars Ekborg, tar sig an fallet. Han får snabbt in ett flertal upplysningar som är intressanta, men svåra att få bekräftade. Det är uppenbart att flera av de inblandade personerna antingen ljuger eller undanhåller fakta.  TV-thrillern "Halsduken" från 1962 var Sveriges första deckarserie. Gator och nöjesetablissemang låg öde när serien visades, ingen ville missa en sekund av det gastkramande dramat. "Halsduken" skrevs av Francis Durbridge och utspelade sig i engelska Littleshaw. Den svenska versionen spelades in i Stockholm och i trakterna kring Vaxholm. Hans Lagerkvist regisserade och i rollistan fanns namn som bl.a. Åke Grönberg, Tor Isedal, Ulla Sjöblom, Tomas Bolme, Frank Sundström och Monica Nielsen. Hemlighetsmakeriet kring serien var så stort att inte ens radiochefen Olof Rydbeck och TV-chefen Nils-Erik Bær

Tillhör ni dem som följde Carl-Gustaf Lindstedts feberkurvor i "Babels hus" på 80-talet? TV-serien som hade premiär 1981 var baserad på en roman av P C Jersild och handlade om den svenska sjukvården.  Till det stora sjukhuset kommer Primus Svensson, 76, efter en hjärtinfarkt. Han är ensam! Hans fd fru, som han har sonen Bernt ihop med, har gått bort. Relationen med sonen är frostig. Primus glädje i livet är hans lilla kolonilott.  På sjukhuset får han vård, men frågan är om det är rätt vård?  Tidig väckning, mat, provtagning, ronder och besök av diverse sjukhusanställda. Primus upplever att personalen talar över huvudet på honom. Är det verkligen någon i den stora sjukhusfabriken som bryr sig om patienterna? Finns det någon som kan tala ett språk som Primus och de andra vårdtagarna förstår? Carl-Gustaf Lindstedt fick med rätta mycket beröm för sin gestaltning av den svårt sjuke Primus Svensson. Ingvar Hirdwall spelade sonen Bernt som brottades med en massa bekymmer som fadern

Vårvintern 1985 kunde TV-tittarna glädjas åt fredagsunderhållningen "Bombardemagnus" som sändes i åtta avsnitt. Programvärd var Magnus Härenstam som underhöll tillsammans med en rad namnkunniga och populära gäster. Eller vad sägs om Björn Skifs, Lasse Berghagen, Lena Nyman, Galenskaparna & After Shave, Lill Lindfors, Lars Amble, Tomas von Brömssen och Brasse Brännström. Återkommande medverkande var Ted Åström, Lis Nilheim, Hans Ernback och Beatrice Järås. Innehållet var en blandning av sketcher, vitsar, musik och aktualiteter.  För manuset svarade bl.a. Bengt Sahlberg, Lars Fimmerstad och Lars Järlestad. Magnus Härenstam och producenten Leif Aldal åkte även över till London för att hitta roliga sketcher att översätta. Bengan Wittström, han med "Plattetyder" i radion, hjälpte till att leta fram gamla udda schlagers från 1920- och 30-talen. Här fick vi till exempel höra Björn Skifs sjunga den ofantligt töntiga "Åh vad det går fort att åka bil", Lena Nyma

"Ett köpmanshus i skärgården" som sändes i sex delar med premiär i Sveriges Television på nyårsdagen 1973 baserades på Emilie Flygare-Carléns roman med samma namn. Handlingen utspelar sig i 1830-talets Bohuslän, en tid med mycket fattigdom, nöd och svält.  Emilie Flygare-Carlén föddes i Strömstad 1807. Hon var dotter till en köpman och fick följa med honom på resor, hon plockade upp och använde skrönor från trakten.  Åke Falck regisserade TV-serien och spelade själv rollen som den skurkaktige och girige köpmannen Moss. R ollen var egentligen avsedd för en annan skådespelare, men av olika anledningar blev det slutligen regissören själv som fick hoppa in framför kameran. Det var viktigt med den bohuslänska dialekten och den kunde Åke Falck som tillbringat sin barndoms somrar i Fjällbacka.  Exteriörtagningarna gjordes i huvudsak på Florö utanför Fjällbacka där man fann en plats med privatägda byggnader, där fanns en autentisk sillkrog och ett gammalt handelsmagasin. Åke Falck kä

"Goda grannar" hette en av SVT:s långkörare i slutet av 1980-talet. I  48 avsnitt fick TV-tittarna följa ett antal familjer i ett gammalt hyreshus på Kadettgatan 60 på Östermalm i Stockholm. I centrum för handlingen stod familjen Runåker. Iris Runåker drev Iris Café i bottenvåningen, en samlingsplats för husets alla grannar. Iris som spelades av Helena Brodin - var gift med den till synes bekymmerslösa Helge (Anders Nyström) som hade tapetserarverkstad på innegården.  Iris hade bekymmer med husets förvaltare Pierre Walden (Peter Dalle). Pierre hade tagit över från sin svärfar Bror Öster (Birger Malmsten) som ägde huset.  Här fanns det unga paret Birgitta (Louise Raeder) och den småkriminella Kent (Lennart Jähkel) som väntade sitt första barn.  Den strikta översten Claes Rylander (Jan-Olof Strandberg) hade det inte alldeles lätt med sin hustru Charlotte (Meg Westergren) som intresserade sig för både kortspel, vin och andra män.  Nere på caféet satt Axel (Per Eggers) och diskut

Den första gången som Strömstadspolisen jagade brottslingar i TV hade tre män ockuperat SE-bankens kontor och tagit tre personer som gisslan. Polischefen Jörgensson mötte hotet med tystnad. Han kopplade alla utgående telefoner till en automatisk telefonsvarare. Och taktiken lyckades. "Polisen som vägrade svara" med Per Oscarsson i den ledande rollen som den klipske men smått tankspridde polischefen Gustav Jörgensson blev en omedelbar tittarsuccé. Hans närmaste undersåtar, poliskommissarie Nils Gryt med sin ovärdeliga lokalkännedom och den smått alkoholiserade kriminalaren Bo Kronborg, spelades fint av Evert Lindkvist och Alf Nilsson. Gustav Jörgensson - Per Oscarsson Men den karaktären som gjorde störst avtryck hos publiken var ändå den något fumliga men godhjärtade polisen Evald Larsson i Stefan Ljungqvists väldiga gestalt. Det var Larsson som genom sin klantighet, mer eller mindre omedvetet, lyckades lösa de olika kriminalfallen som poliserna i den lilla västkustidyllen bro

Om fyra helt vanliga bröder på Södermalm i Stockholm handlar TV-serien "Bröderna Malm" från 1972. Bröderna förlorade sina föräldrar i Hansa-katastrofen, då en ångare sänktes i Östersjön. De fyra stannade kvar i föräldrarnas våning och höll ihop under sin uppväxt. Just att hålla samman är vad "Bröderna Malm" i mångt och mycket handlar om. Det är fyra olika personligheter med olika temperament som lever ihop på en liten yta, slitningar och konflikter uppstår men när det verkligen gäller håller dom ihop. Storfamilj skulle vi kalla det idag, det uttrycket var inte uppfunnet då. Bröderna spelades av Olof Thunberg (Björn), Stig Grybe (Håkan), Sven-Eric Gamble (Erik) och Ulf Brunnberg (Ulf). Äldste brorsan Erik är 49 år och förtidspensionerad efter en ryggskada som han ådrog sig vid T-banebygget. Björn är styckmästare på slakthuset i Enskede och extraknäcker som taxichaufför. Håkan jobbar på en elektromekanisk firma och är en riktig uppfinnare. Och 22-åriga lillbrorsan Ulf

"Missförstå mig rätt" hette en komediserie i fem avsnitt som sändes i Sveriges Television för 30 år sedan. Jag undrar om någon överhuvudtaget kommer ihåg den? Jag hade nästan glömt bort den själv när jag hittade den på ett gammalt VHS-band. Serien regisserades av Henrik von Sydow som även skrivit manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Henry Bronett. Denna situationskomedi handlar om den unge doktor Ferdinand Ruben (Henry Bronett) som nyligen öppnat egen praktik. Plötsligt dyker hans farbror Leo (Jarl Borssén) upp. Han har blivit utkastad av sin hustru (Meg Westergren) och flyttar in på Ferdinands vardagsrumssoffa.   Ferdinand får dessutom ideliga besök av sin mamma Gertrud (Gudrun Henricsson), som är sångpedagog. Hon styr och ställer i Ferdinands liv och gör allt hon kan för att hitta en duglig kvinna åt honom bland sina elever. Kontentan av det hela blir att alla trivs hemma hos Ferdinand - utom Ferdinand själv som aldrig får lugn och ro.  En lång rad bifigurer finns oc

Där var hundar och katter, där var en gris, en papegoja, en häst, en baby, där var mycket vatten och rök, rök, rök. Samt snö. Och bandage.  24 program, mer än nio timmar - var och en som går in i en sån lång och stor TV-produktion vet att det är en svettig tid som stundar. Men när "Albert & Herberts julkalender" spelades in var det som att gå på en lyckad fest istället. Inför premiären i december 1982 berättade de inblandade om sina minnen från inspelningarna i en artikel i Röster i Radio-TV. Sten-Åke Cederhök, som spelar Albert: - Grisen! Grisen är mitt oförglömligaste minne från denna gudomliga inspelning. Jag hade skrivit ett avsnitt, där jag optimistiskt nog låter grisen Gottfrid svälja en medalj - det känsliga sammanhanget ska inte avslöjas så här i förväg. Jag talade med Bosse (Hermansson) om att vi med klipp och närbilder skulle kunna fejka situationen så att publiken skulle kunna bli på det klara med att lille Gottfrid mumsar i sig medaljen.  Tagningen kom, vi mot

"Prat i kvadrat" hette en frågelek i Sveriges Television där ett antal kända personer var spelbrickor i ett levande luffarschack. Dessutom ljög dom som borstbindare. Eller talade sanning! I varje avsnitt tävlade två helt okända deltagare. De fick en fråga eller ett påstående av programledaren Fredrik Belfrage och valde sedan ut en av de levande schackpjäserna i panelen att besvara frågan. Sedan gällde det för den tävlande att avgöra om svaret var rätt eller fel. Om personen gissade rätt fick han sin ring eller kryss, vid fel fick motståndaren markeringen.  Programmet byggde på improvisation. Tävlingen i sig var inte så viktig, det var mest en förevändning för att få panelen att snacka och improvisera. Och det var inte alldeles lätt för de tävlande. I panelen fanns luringar som t.ex. Kalle Sändare och Jonas Hallberg. Deras svar var inte alltid särskilt upplysande. Kalle Sändare (utrustad med telefon) kunde plötsligt ringa till en Lennart Shakespeare för att få hjälp me

Just nu sänder SVT den fina dramaserien "Hem till byn" i repris på eftermiddagarna. Det är en verklig klassiker som man mer än gärna återser.  "Hem till byn" är berättelsen om en samling människor i en liten mellansvensk avfolkningsbygd - storbonden, småbrukaren, bensinmacksägaren, byskolläraren, bygdeoriginalet och alla de andra "vanliga" människorna.  Serien skrevs av Bengt Bratt som själv växte upp i ett litet jordbrukssamhälle i Värmland. "Hem till byn" hade premiär 1971 och var då tänkt som en debattserie om landsbygdens avfolkning. Staten hade bestämt att jordbruket skulle rationaliseras och alla småbruk slås ihop till stora, lönsamma enheter. Det innebar att småbönderna skulle överlämna marken till den granne som lantbruksnämnden ansåg vara värd att satsa på, ta emot avgångsvederlag och flytta till närmaste stad eller tätort för omskolning.  Världens äldsta TV-serie har den kallats. Under en tidsrymd av 35 år gjordes 52 avsnitt förde