Nöjesvirveln

Idag är det 60 år sedan revyn "Gröna Hund" hade premiär på Gröna Lund i Stockholm. Det var då Hasse Alfredson började knäppa ihop västen med gylfen i rollen som Valfrid Lindeman. Valfrid Lindeman skulle få många efterföljare under de kommande åren. "Gröna Hund" var AB Svenska Ords första revy och blev startskottet för en ny epok i svensk nöjeshistoria. Hans Alfredson och Tage Danielsson, HasseåTage, blev ett begrepp. Här gjorde jazzsångerskan Monica Zetterlund sin debut som revyartist, hennes samarbete med AB Svenska Ord blev långvarigt. När Monica tvingades avbryta sitt Gröna Hund-engagemang p g a andra åtaganden ryckte Gunwer Bergkvist och Sonya Hedenbratt in som ersättare. Revyräven Mille Schmidt fanns med, liksom Lissi Alandh, Lasse O Månsson och Muriel Ali. Kapellmästare var den skicklige jazzpianisten Gunnar Svensson, även han blev en av de viktigaste murstenarna i AB Svenska Ord. Bland de minnesvärda numren i "Gröna Hund" kan nämnas "Kalinka&qu

Scandinavian Five hette en orkester som kunde höras i folkparker och på dansrestauranger under 1960-talet. Gruppen var hemmahörande i Göteborg och bildades av den förnämlige gitarristen Sven Olson och pianisten Sune Waldehorn. De två kontaktade Geron Johansson som både sjöng och spelade trummor.  Geron hade tidigare sjungit ihop med Alingsåsflickan Agneta Munther som nu blev bandets vokalissa. Femte medlemmen blev norrmannen Olav Wernersen, musikaliskt underbarn på dragspel och lika skicklig på basfiol. När Sune Waldehorn lämnade gruppen övertogs pianot av Håkan Berghe.  Scandinavian Five jobbade prydligt och vackert med stämsång och avancerade musikaliska arrangemang. För en kräsen publik. Recensenter och kolleger inom branschen gav dem lovord, men dom hittade aldrig fram till den breda publiken.  De försökte komma in på Svensktoppen gång på gång, men gruppen hade ett alldeles eget sound som inte slog an hos topplistepubliken. Stämsång passade inte riktigt in i den givna svensktoppsma

Den 7 oktober 1995 var det stor galapremiär för musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö Musikteater. Björn Ulvaes och Benny Andersson hade förvandlat Vilhelm Mobergs mastiga utvandrarromaner till musikal. Missväxt, svält, barnadöd, sjukdom, förtryck, missfall, löss, hemlängtan och svikande gudstro, det är i mångt och mycket vad den tre och en halv timmar långa musikalen handlar om. Och så förstås kärleken mellan Karl-Oskar och hans Kristina, den som överbryggar allt elände.  Helen Sjöholm var näst intill okänd när hon i tuff konkurrens med många sökande fick huvudrollen som Kristina. Anders Ekborg blev hennes trygga Karl-Oskar, hans lillebror Robert som ser guldet bli till sand gestaltades av Peter Jöback.  Här fanns vidare Åsa Bergh i rollen som byhoran Ulrika i Västergöl, Marianne Mörck som Fina Kajsa och Tommy Juth som predikanten Danjel, för att nämna några i den långa rollistan. Lars Rudolfsson regisserade och Robin Wagner skapade en spektakulär scenografi.  "Kr

I Peter Shaffers "Black Comedy" skall sex människor klara upp diverse trassligheter i en becksvart lägenhet efter att proppen har gått. Det uppstår diverse pinsamma situationer när t.ex. ett stulet möblemang skall bortföras, en älskarinna skall smugglas undan, en tilltänkt svärfar skall smörjas...  Folk går aningslöst genom stolar, ställer glas på lampskärmar, finner sig plötsligt sitta i en nytillkommen gungstol istället för stolen som stod där nyss... Idén till "Black Comedy" fick Peter Shaffer från Pekingoperan, från episoden "Värdshuset vid skiljevägen" hämtad från den kinesiska folksagan "Generaler i Yangfamiljen", som berättats i Kina sedan 1300-talet. Två människor utövar en duell i ett alldeles mörkt rum på ett värdshus. Stycket spelas på en fullt upplyst scen, men aktörerna beter sig som om det vore kolmörkt.  Sandrews satte upp "Black Comedy" på Intiman 1968 med Jan Malmsjö i huvudrollen. Runt honom fanns en rutinerad ensembl

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en

Trollmor Trollga hette en populär figur i radions småbarnskvartar under några år på 1970-talet. Rösten bakom Trollmor hette Birgitta Götestam. Det var hon och maken Peter Flack som svarade för manus till den här serien som sändes under rubriken "Vi ringer Trollmor!" Peter Flack i rollen som Folke Tut från Folkräkningsinstitutet ringde och intervjuade Trollmor som alltid hade så mycket spännande saker för sig. Under en period var Trollmor ett inslag i radioprogrammet "Hej bilist!" där man fick följa hennes äventyr i trafiken.  Annars bodde Trollmor Trollga ute i skogen tillsammans med sin son, Rock-Stubb-Uno, spelad av Staffan Götestam som sjöng och spelade rocklåtar.  Denna fantasifulla berättelse mynnade så småningom ut i LP-skivan "Hallå Trollmor" som utkom lagom till julhandeln 1974.  Har man barnasinnet i behåll kan man fortfarande glädjas åt när Trollmor spelar äppelhockey eller lagar trollsoppa. Se även: Vinyllådan - Julbråk med Carl-Gustaf & Arn

"Har´e vart nåt?"  Kommer ni ihåg den bevingade repliken? Det var Rolf "Roffe" Bengtson som levererade den i en av sina minnesvärda monologer. Rolf Bengtson kom från Malmberget i Gällivare socken, samma ort som sett skådespelaren Stig Järrel, kompositören Bo Nilsson och skulptören Berto Marklund födas.  Roffe valde revyvägen. Han började med att ta 10 stepplektioner, sedan tyckte han att det fick räcka med utbildning. Han fick så småningom engagemang i Klangerevyn som han turnerade med i folkparkerna under 10 år. Sedan blev det nedslag hos Knäppupp, Boulevard och Casino. En butter och trumpen framtoning blev hans speciella signum som komiker. Själv kallade han sin humor för ett resultat av den "storsvenska glädjelösheten". Rolf Bengtson nådde den positionen att han i stort sett bara behövde visa sig på scenen, glappa lite med dubbelhakorna och mullra lite med stämbanden för att publiken skulle vika sig av skratt. Rolf Bengtson (1931-76) 1962 kom han till K

Sven Melander finns inte längre. Fuck cancer! Malmöpågen Melander började en gång i tiden som journalist på Aftonbladet. I slutet av 1970-talet råkade han bli glad på en fest och halkade in i filmens värld. Lasse Åberg var nämligen där, på jakt efter någon som kunde vara knall och kul på samma gång. Ni vet hur det gick. Packade Berra gjorde ett oförglömligt intryck på biopubliken som såg "Sällskapsresan". Därefter tog Sven tjänstledigt från Aftonbladet och blev nöjesmaskinist. "Nöjesmaskinen" med Stina Lundberg, pingviner och ballongdansen blev en jättesuccé i TV och Sven fick sitt definitiva genombrott som TV-underhållare.  Så kom "Nöjesmassakern" där kockarna Werner och Werner högg sönder torsken och tog sig en lille en. För att inte tala om trollet Rulle, barnens favorit med utslaget hår och glipa mellan framtänderna: "Hej alla barn, jag heter Rulle. Jag är full! Full rulle!" Sven Melander (1947-2022) Under en period var han chef över allt rol