Inlägg

Visar inlägg med etiketten fars

"Herrn går på jakt", Malmö Stadsteater (Nyan) 1975

Bild
Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L

"Krångel", Intiman 1971-72

Bild
"Krångel", en fransk fars av Francis Veber, spelades upp på Intiman i Stockholm säsongen 1971-72. Jarl Kulle både regisserade och spelade huvudrollen i detta stycke som enbart hade ambitionen att locka till skratt.  "Krångel" utspelar sig på ett hotell där en lejd mördare (Lars Lind) fått i uppdrag att från hotellrummets fönster skjuta en känd politiker. Problemet är att hotellrummet är dubbelbokat, där bor även en neurotisk övergiven äkta man, handelsresande i nylonskjortor (Jarl Kulle). Den ynklige mannen vill ha tillbaka sin fru (Anne Nord) som nu lever tillsammans med den unge psyköverläkaren (Bert-Åke Varg).  För att dra till sig uppmärksamhet klättrar Kulle omkring på hotellfasaden, vilket ställer till det för yrkesmördaren i samma rum, vilken inte vill ha polisens ögon på sig.  I ensemblen fanns också Arne Källerud i rollen som mördarens medbrottsling och Martin Ljung som hotellets uppassare. Farsen fick ett ganska svalt mottagande i pressen, kritikerna m

"Oskulden från Mölle", Fredriksdalsteatern 1976

Bild
Tiden är 1920-talet och fabrikör Julius Duun i skånska badorten Mölle har, vilket framgår av namnet en fabrik som huvudsakligen sysslar med madrasser och kuddar.  På fabriken finns den luggslitne kamreren Putte Bolster. Fabrikör Duun vill så gärna att Putte ska bli måg i huset, så att firman stannar inom familjen. Men riktigt så lätt bäddar man ju inga sängar... Dottern Kajsa vill ha en intressant och spännande man. Således hittas det på att kamrer Bolster har haft en mycket känd älskarinna, nämligen filmstjärnan Gloria Swanson. Kajsa går på historien och förälskar sig i Putte.  Allt är frid och fröjd och förlovningen stundar när plötsligt Gloria Swanson personligen dyker upp i Mölle... Förvirringen blir givetvis total och hela historien hotar att spricka. Nils Poppe och Olof Lundström. "Oskulden från Mölle" är i original en tysk fars av radarparet Franz Arnold och Ernst Bach som Nils Poppe och Arne Wahlberg översatte och bearbetade för Fredriksdals friluftsteater sommaren 19

"Leva loppan", Dramaten 1968

Bild
Feydeaus fars "Leva loppan" handlar om otrohet och kärleksförvecklingar på ett tvivelaktigt hotell. På Dramaten vid Nybroplan spelades detta underhållande stycke med stor framgång 1968. Totalt 124 föreställningar! Jan-Olof Strandberg, Catrin Westerlund, Sigge Fürst, Thommy Berggren och Ingvar Kjellson var några av skådespelarna i den stjärnspäckade rollistan. Mimi Pollak regisserade och Sven-Erik Skawonius hade signerat scenografin. "Resultatet har blivit en fruktansvärt rolig farsföreställning, ett sublimat av slapstickens galenskaper, säg gärna för mig ett galopperande underverk" , utropade Jurgen Schildt i Aftonbladet. "Så som spelet är lagt är det storartat genomfört, spänstigt, fyndigt och distinkt utarbetat; den centrala akt på rendez vous-hotellet, där snurrigheten kulminerar är genomförd med en fantastisk precision. Och det är festligt färgsatt av en rad förträffliga skådespelarinsatser, en vacker provkarta på komiskt artisteri" . skrev Sven Barthe

"Kuta och kör", Folkan 1984-85

Bild
"Man hinner knappt andas mellan skratten"  var rubriken i Expressens recension gällande farsen "Kuta och kör" som hade premiär på Folkan i Stockholm hösten 1984. "Pjäsen är faktiskt något av det roligaste jag har sett. Jag skrattade så jag grät på premiären och gjorde om samma trick när jag såg om den... Pjäsen är fyndig och för genren annorlunda. Måhända hade den inte varit var den är utan Ulf Brunnberg och framför allt Björn Gustafson. Att se dessa skådespelare tillsammans på Folkans scen är att se stor underhållning" , skrev krönikören Mats Olsson och berättade att han snart skulle gå och se pjäsen en tredje gång. Ray Cooneys fars "Run for your wife" blev alltså till "Kuta och kör" i Sven Melanders snillrika översättning. Det är en förvecklingshistoria om taxichauffören John Smith som i hemlighet har två fruar, två hem och genom ett speciellt schema med dag- och nattpass lyckas klara av det hela. Men så råkar han ut för en olyckshänd

"Habeas Corpus", Maximteatern 1974-75

Bild
"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

"Fars lille påg", Fredriksdalsteatern 1975

Bild
Sommaren 1975 firade Nils Poppe 10 år på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Den tyska sekelskiftesfarsen "Hurra, ein junge" av Franz Arnold och Ernst Bach stod på repertoaren. I Poppes version fick den heta "Fars lille påg" och blev närmast till en självbiografi. Salongshumoristen Amandus Propp från Tomelilla är faderlös men får efter diverse förvecklingar plötsligt två pappor på ett besynnerligt och roligt sätt. "Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Som nyfödd hamnade jag hos en änglamakerska. Vi var 25 barn och det var bara jag som inte fick vingar..."  säger Amandus Propp i pjäsen. En av många repliker som speglar Nils Poppes egen barndom. Pjäsen gav honom chansen att göra en rad komiska entréer i olika förklädnader: som skotte, litet barn i kortbyxor, som storbystad författarinna m.m. Dessutom gjorde han sin högst personliga tolkning av Hamlets monolog. Många kritiker ansåg att det var ett av de största komiska clownnummer som någonsin visa

"Fruar på vift", Riksteatern 1974

Bild
Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl

"Black Comedy" Intiman 1968-69

Bild
I Peter Shaffers "Black Comedy" skall sex människor klara upp diverse trassligheter i en becksvart lägenhet efter att proppen har gått. Det uppstår diverse pinsamma situationer när t.ex. ett stulet möblemang skall bortföras, en älskarinna skall smugglas undan, en tilltänkt svärfar skall smörjas...  Folk går aningslöst genom stolar, ställer glas på lampskärmar, finner sig plötsligt sitta i en nytillkommen gungstol istället för stolen som stod där nyss... Idén till "Black Comedy" fick Peter Shaffer från Pekingoperan, från episoden "Värdshuset vid skiljevägen" hämtad från den kinesiska folksagan "Generaler i Yangfamiljen", som berättats i Kina sedan 1300-talet. Två människor utövar en duell i ett alldeles mörkt rum på ett värdshus. Stycket spelas på en fullt upplyst scen, men aktörerna beter sig som om det vore kolmörkt.  Sandrews satte upp "Black Comedy" på Intiman 1968 med Jan Malmsjö i huvudrollen. Runt honom fanns en rutinerad ensembl

"Arsenik och gamla spetsar", Lisebergsteatern 1987-88

Bild
Författaren Joseph Kesselring åstadkom en enda succé - kriminalfarsen "Arsenik och gamla spetsar" som hade urpremiär på Broadway 1941 och blev en verklig långkörare. De två gamla rara systrarna Abby och Martha Brewster har en originell hobby. De hjälper ensamstående herrar till en bättre värld, i all välmening. Med förgiftat flädervin tar de männen av daga och begraver dem nere i sin källare, där deras brorson Teddy, som inbillar sig att han är president Roosevelt, gräver slussar till Panamakanalen.  Det blir besvärligt när deras andra brorson, teaterkritikern Mortimer, får klart för sig vilka små älskvärda dödsänglar Martha och Abby egentligen är.  1944 gjordes en filmversion av pjäsen med Carry Grant i rollen som den bekymrade Mortimer. Men den hade inte Sverigepremiär förrän 1949 - den stoppades nämligen av censuren. När filmen frisläpptes i Sverige var alla scener med lik bortklippta. Farsen har spelats åtskilliga gånger i Sverige och räknas som en klassiker i den sjuka h

"Sten Stensson Steen från Eslöv", Fredriksdalsteatern 1967

Bild
Överliggaren och paragrafryttaren Sten Stensson Steen är en komedifigur med lång historia. Han härstammar från ett yvigt lustspel av John Wigforss som hade urpremiär 1902.  Skådespelaren Elis Ellis förälskade sig i Stensson-figuren och lär ha spelat den ett par tusen gånger.  Nils Poppe gestaltade Sten Stensson Steen på film första gången 1945, "Sten Stensson kommer till stan" hette den och blev en publiksuccé över hela riket. Sommaren 1967 kom Poppe tillbaka som Stensson i ett nyskrivet lustspel som framfördes på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg.  Manusförfattaren Carro Bergkvist placerade Sten Stensson Steen i modern miljö och förlade handlingen till det fiktiva Hällerups gård utanför Helsingborg. Från Wigforss originalpjäs återstod bara själva Stensson-figuren samt två repliker.  Handlingen i korthet: Änkan Birgitta von Carping har så ont om pengar att hon tvingas hyra ut rum för att klara ekonomin, en av hyresgästerna är Stensson. Änkan har ett förhållande med go

"Tvätta Johansson", sommarfars i Skara 1994

Bild
Under några somrar på 1990-talet spelade revypappan Mats Ljung farser och folklustspel på en pittoresk bakgård vid det gamla Båtmanshuset i Skara. 1994 års uppsättning hette "Tvätta Johansson" författad av Mats Ljung och Ragnar "Joker" Pedersen.  Pjäsen utspelar sig 1969 och den påhittige Johansson, gestaltad av Mats Ljung, bygger en månraket. För att dölja projektet för sin fru (Maria Ljunggren) påstår han att den stora apparaten är en tvättmaskin med oanad kapacitet. Varpå fru Johansson uppmanar grannarna att lämna in sin tvätt. Naturligtvis går allting på tok, varken månfärd eller tvätteri fungerar. "De tokiga infallen står som spön i backen och skratten lika tätt. Glada sånger och danser kompletterar det roliga byket. Regissören Håkan Wennberg har fått rätt styrfart på tokerierna och full fräs på centrifugen. Ett gott skratt förlänger livet, sägs det - i så fall fungerar Johanssons tvätteri som ett mirakulöst reningsbad" , konstaterade Tore Ljungberg i

"Gamle Adam", Vasan 1984-85

Bild
Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter. Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984. Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen. Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé

"En man för mycket", Lisebergsteatern 1992-93

Bild
"En man för mycket" utspelas i bokförläggare Markhams våning i London. Tre otrogna par, ovetandes om varandra, har råkat stämma träff i våningen när bokförläggaren och hans fru ska bort på middag. Samtidigt härjar en tvivelaktig inredningsarkitekt i hemmet och en mycket moralisk barnboksförfattarinna kommer på besök för att skriva kontrakt. Det blir en härva av trassel, prassel och förvecklingar. Varje gång en dörr öppnas kommer fel person in och dubbelsängen har så klart en framskjuten position i handlingen. Pjäsen är skriven av farsmästarna Ray Cooney och John Chapman. Originaltiteln är "Move over Mrs Markham". Urpremiär var det i London 1977, två år senare gavs den på Folkan i Stockholm med Jan Malmsjö i huvudrollen. Säsongen 1992-93 satte Hagge Geigert upp "En man för mycket" på Lisebergsteatern i Göteborg. Paret Herman och Britt Ahlsell regisserade och sonen Puck Ahlsell spelade huvudrollen som bokförläggaren Mr Markham. Laila Westersund gestaltade bo

"Bäddat för 6", Chinateatern 1984

Bild
"Bäddat för 6" kallades pjäsen som teaterdirektörerna Hasse Wallman och Bosse Parnevik presenterade på Chinateatern i Stockholm 1984. Precis som titeln skvallrar om var det en typisk sängkammarfars med snurriga intriger, förvecklingar och förväxlingar. Pjäsen skrevs av engelsmannen Dave Freeman, f d sailor och polis som blev journalist och manusförfattare.  I korthet handlar pjäsen om två gifta par som av misstag hamnar i samma hotellrum, en älskarinna dyker upp, hotellägaren är galen och portieren visar sig vara pappa till en av damerna. Herman Ahlsell regisserade stycket där Johannes Brost, Kjell Bergqvist, Meg Westergen, Eva Bysing, Carl Billquist, Christina Schollin och Torsten Lilliecrona utgjorde ensemblen.  "Ordinär sexkomedi utan större finess" , ansåg Marcus Boldemann i DN. "Bäddat för 6 är en engelsk fars uppbyggd på situationskomik. Sex talar om sex, utan att någonsin komma till saken så att säga. Som en semla där grädden saknas" , skrev Aftonbl

"Skaffa mig en tenor", Folkan 1989-90

Bild
På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet. Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleris

"Pengarna eller livet", Maximteatern 1998-99

Bild
På sin födelsedag råkar försäkringstjänstemannen Jan Berglund förväxla sin attachéväska. Dubbletten visar sig vara sprängfylld med sedlar. Närmare bestämt 7 350 000 kronor. Han bestämmer sig för att behålla pengarna, det är ju ändå hans födelsedag! Genast bokar han flygbiljetter till Barcelona för sig och hustrun Elisabeth, men det kommer hela tiden hinder i vägen för hans hastiga resplaner. Hemma väntar en födelsedagsmiddag med inbjudna gäster. Två poliser ringer på dörren. En livsfarlig torped dyker upp. En sällsynt påträngande taxichaufför gör inte situationen lättare. Ray Cooneys fars "Pengarna eller livet" fick sin Sverigepremiär på Maximteatern hösten 1998. Regissör Lars Amble hade tillsammans med Brasse Brännström översatt och bearbetat stycket till svenska förhållanden. Brasse spelade själv huvudrollen som försäkringstjänstemannen och Sissela Kyle gestaltade hans hustru. Björn Gustafson gjorde succé som den trögtänkte kompisen Sten. Michael Segerström, Nina Gunke,