Nöjesvirveln

Tiden är 1920-talet och fabrikör Julius Duun i skånska badorten Mölle har, vilket framgår av namnet en fabrik som huvudsakligen sysslar med madrasser och kuddar.  På fabriken finns den luggslitne kamreren Putte Bolster. Fabrikör Duun vill så gärna att Putte ska bli måg i huset, så att firman stannar inom familjen. Men riktigt så lätt bäddar man ju inga sängar... Dottern Kajsa vill ha en intressant och spännande man. Således hittas det på att kamrer Bolster har haft en mycket känd älskarinna, nämligen filmstjärnan Gloria Swanson. Kajsa går på historien och förälskar sig i Putte.  Allt är frid och fröjd och förlovningen stundar när plötsligt Gloria Swanson personligen dyker upp i Mölle... Förvirringen blir givetvis total och hela historien hotar att spricka. Nils Poppe och Olof Lundström. "Oskulden från Mölle" är i original en tysk fars av radarparet Franz Arnold och Ernst Bach som Nils Poppe och Arne Wahlberg översatte och bearbetade för Fredriksdals friluftsteater sommaren 19

  Cole Porters musikal "Kiss me Kate" hade sin urpremiär i New York 1948 och blev en succé som gick mer än 1 000 gånger. Även filmversionen från 1953 blev en stor framgång.  I Sverige har den spelats åtskilliga gånger sedan premiären på Oscarsteatern 1951. Riksteatern gjorde en bejublad uppsättning i folkparkerna sommaren 1985.  För den som inte minns historien så handlar det om skådespelarparet som framför Shakespeares komedi "Så tuktas en argbigga" på scenen och har alldeles liknande uppgörelser privat. Platsen är Baltimore, ett teatersällskap på turné, och en viss betydelse har likaså en förmögen politiker med kontakter i Vita huset och två gangsters på jakt efter en spelskuld. I Riksteaterns uppsättning spelade Berit Carlberg och Ulf Björkegren huvudrollerna som det trätande paret Lilli Vanessi och Fred Graham.  Här fanns den begåvade Elizabeth Banke i rollen som den korkade blondinen Lois Lane. Det var hon som framförde en av musikalens stora sångnummer "J

Vad gör hustrun till en framgångsrik engelsk diplomat efter att under 20 år ständigt blivit bedragen och förd bakom ljuset? Hon väntar till silverbröllopsdagen och tillkännager då inför familjen att hon ämnar resa till Tanger med en amerikansk miljonär. Detta är grundintrigen i komedin "Silverbröllop" av Michael Clayton Hutton som Per Gerhard regisserade på Vasan i Stockholm 1958. Föreställningen artade sig till rena familjefesten då Inga Tidblad och Håkan Westergren stod på scenen tillsammans med sina två barn Meg och Claes-Håkan Westergren. Barbro Hiort af Ornäs och Naima Wifstrand kompletterade rollistan. Som så ofta med komedier blev mottagandet i pressen ganska svalt: "Det är en London-pjäs med traditionellt tedrickande, patiensläggning och ett evigt flyttande av soffkuddar. Men värst är att författarens produkt inte är stort mer än en scenisk fjäderkudde, som han redan i andra akten själv sätter sig på och plattar ut till teduk med ointressant brodyr" , menade

De politiskt dagsaktuella "Taggen-revyerna" som gavs på Nya Teatern i Stockholm i början av 1940-talet blev mycket uppmärksammade. Dels för en klart antinazistisk hållning i en tid när långt ifrån alla tagit en sådan ståndpunkt. Dels för att formen var annorlunda, upplägget var ungefär som att bläddra i en dagsfärsk tidning. Texterna dröp av gift och galla, poesi och intimitet. Den unge journalisten Staffan Tjerneld låg bakom idén till "Taggen". Tillsammans med Lillebror Söderlundh hade han skrivit några texter som blivit refuserade av Blanche-revyn då de ansågs för "politiska". På Blanche var försiktighet en dygd, publiken fick inte oroas. Tjerneld kontaktade istället Per-Axel Branner som drev Nya Teatern, Branner nappade direkt och den första "Taggen-revyn" fick premiär 1941. Applåderna var varma och uppriktiga. Att revyn också väckte ihållande förargelse bland somliga var kanske dess största styrka. Utöver Staffan Tjerneld bidrog många författ

"Bättre och bättre dag för dag" var en revymusikal av Agneta Pleijel om revykungen Ernst Rolf och hans tid. Föreställningen var ingen dokumentär utan presenterades som en musikalisk fantasi om livet på och framför allt bakom revyscenen. Här fick vi följa den unga springflickan Ingalill från Norrköping som kommer till Ernst Rolf för att göra balettkarriär. Men priset hon får betala är en förlorad fästman och en påtvingad abort. Historien som utspelade sig mellan åren 1925-32 ramades in av Ernst Rolfs kända revykupletter och schlagers.  I rollen som Ernst Rolf syntes Jonas Falk. Inga-Lill Andersson spelade balettflickan Ingalill. Ragnar Thell gjorde ett magnifikt porträtt av Kung Gustaf V. Som konferencier och sammanhållande länk i föreställningen fungerade Östgötateaterns publikgunstling Olle Johansson. Rolf Forsströms scenografi bestod av en enorm revytrappa, som med fiffiga scenlösningar förvandlades till Rolfs hem, klädloge för baletten, Kungsgatan i Stockholm m.m. Förestäl

Det finns inte många genuina clowner längre. Clownen - han som har allt: poesin, tragiken, skrattet, tårarna.  Men Tomas von Brömssen finns tack och lov, idag fyller han 80. Hipp, hipp, hurra! Med en fot i buskisen och en fot i den "seriösa" teatern borde han kanske stå lite vingligt. Tomas står mycket stadigt. Han har letat sig djupt in i både publikens och kritikernas hjärtan. Han var något av en klassens clown i skolan, i lumpen härmade han furirer så att polarna nästan skrattade på sig i tvåvåningssängarna. När det var dags att plugga till lärare på Högskolan kunde han omöjligt avstå från spex och studentteater. Kamraterna såg till att han hamnade på scenskolan i Malmö istället.  Debutrollen var som förste älskare i Shakespeares "En midsommarnattsdröm". Det blev fyra år i Malmö innan han kom hem till Göteborg 1973. Hoppade rätt in i Stadsteaterns skolteatergrupp och skrev tillsammans med Ola Lindegren barn- och ungdomspjäsen "Rycket". Den höjdes till s

"Snälle Berghagen tuffar till sig"  var rubriken i Aftonbladet när Lasse Berghagen gav sig ut på folkparksturné sommaren 1980. Recensenten syftade på "Däcken tjuter", ett parodiskt rocknummer med Lasse som underlivsvickande stockholmsraggare iförd svart keps med kedjor, solbrillor och jeansväst. Publiken var med på noterna, ty svensken tycks alltid ha älskat sin Lasse Berghagen, oavsett om han sysslat med finstämd lyrik eller småfräck buskis.  I den svängiga rumbalåten "Fredagsgodis" uppträdde Lasse i en löjlig hatt och en sjavig trenchcoat behängd med ölburkar. Barnen får ju lördagsgodis och Lasses låt handlade om en vuxen mans förändring på fredagskvällen när han fick sitt godis - ölburken.  Sommarshowen bestod av helt nyskrivna låtar, men extranumret var som sig bör ett hitspotpurri med populära Berghagen-låtar som bl.a. "Hålligång i skogen", "Ding Dong" och "Teddybjörnen Fredriksson". Bakom Berghagen spelade förträffliga m