Nöjesvirveln

"Nog lever farfar" av Paul Osborn handlar om en man vid namn Julian Northrup. Han är farfar till den 10-årige Pud vars föräldrar har omkommit i en bilolycka. Nu bor Pud hos farfar och farmor, två vidsynta och goda människor, hos vilka Pud verkligen trivs. Men det finns andra som vill Pud illa, som vill ta honom från farföräldrarna. Inte för hans egen skull utan för de pengar han ärvt efter sina föräldrar. Först i ledet bland dem som vill åt honom är en girig moster. Farfar står troget vid Puds sida och ger sig inte en tum fast mostern försöker få honom sinnessjukförklarad. Pjäsen gick ut på Riksteaterturné 1963 med premiär i Boden. I rollen som farfar sågs John Elfström, för de flesta känd som Åsa-Nisse, men också en mycket skicklig karaktärsskådespelare. "Jag tror inte det är någon risk att farfar kommer att blandas ihop med Åsa-Nisse. Farfar kommer ur en helt annan miljö och framför allt - han är mycket intelligentare och en fint bildad man. Även om han svär ibland...

"Förr fanns det rätt många garverier i vårt avlånga land, men de flesta är borta nu. Vi i Tjaddenrevyn hoppas att detta inte beror på att svenskarna glömt konsten att garva, ty då är vi illa ute" , var Tjadden Hällströms programförklaring till sin 14:e sommarrevy, som fått just namnet "Garva för livet". Ingredienserna var kända sedan tidigare: lite kändisimitationer, buskissketcher och mycket sång och dans förstås.  Förutom Tjadden själv fanns Laila Westersund, Agneta Lindén, Lasse Kühler, Curt Borkman och Tjaddens ständige scenkompis Tore "Knatten" Andersson med i ensemblen. Fyra dansanta flickor ingick i baletten och Jan Zemmlers trio ackompanjerade. Den här gången skämtades det om energikrisen, om den nya regeringen, om radioprogrammet "Ring och sjung". Laila Westersund imiterade skickligt både Gunnar Hedlund och Sten Broman. "Knatten" Andersson gjorde en fin hyllning till den gamle dragspelskungen Calle Jularbo. Tjadden själv gjorde...

"Publiken skall roas och underhållas och inte engageras i svåra livsproblem - det har alltid varit Ragnar Klanges paroll. Årets Klangerevy Folkets sommarnöje frestar inte till några djupsinniga tolkningar av innehållet. Den bjuder på ett par timmars trivsam underhållning, framförd med ett glatt humör och fint tempo" , skrev Bertil Gillberg i Expressen. För merparten av textmaterialet svarade författarduon Lennart Anderzon och Tjadden Hällström, den sistnämnde medverkade också som komiskt ankare på scenen. I revyensemblen märktes också Tore "Knatten" Andersson, Bianca Cavallini, Bosse Brunberg, Gittan Kjell m.fl. Här fanns en vältrimmad balett under ledning av John-Ivar Deckner. För dekoren svarade folkparksveteranen Evert Myhrman. Sölvesborgstidningen skrev:  "Inför fullsatt salong spelade på onsdagskvällen Klangerevyn 1962 ut för fullt, inför en jublande publik som uppskattade allt som bjöds. Kort och gott en revy när den är som bäst". Efter folkparksbesö...

Efter flera år som sångerska i det populära dansbandet Wizex var det dags för Kikki Danielsson att erövra folkparkerna på egen hand. En del olyckskorpar kraxade och menade att Kikki aldrig skulle klara av att göra solokarriär.  Tillsammans med kompgruppen Roosarna visade Kikki var skåpet ska stå. Hennes sommarshow blev en succé som innehöll allt från country och schlager till joddling och dragspel.  Bortåt 50 spelplatser klarades av och Kikki bevisade snart att hon inte alls behövde stå i skuggan av Carola (1983 års stora dragplåster) som tidningarna ville göra gällande.  Kikki slog publikrekord redan vid premiären i Moliden och några dagar senare lockade hon 2 500 personer till Ljusdals Folkets Park. Omdömena i pressen var övervägande positiva: "Vem trodde att Kikki Danielsson skulle göra riktigt hård rock så att svetten lackar? Eller att hon skulle våga blanda Joddlarkärlek och Varför är kärleken röd med en överraskande swing och hela bandet som kör. Kikki gör det. Och ...

Folkparkssäsongen 1973 bjöd på artister som Family Four, Björn Skifs med Blåblus, Lill-Babs, Sveriges Jazzband, Lena Andersson med Landslaget, Little Gerhard med Sunny Girls, Trio me Bumba, Ewa Roos och Stefan Rüden och många andra. Mest bokade var Rockfolket som gjorde 127 spelningar den här sommaren.  Tidningarna skrev som vanligt om artisternas gager och vilka som var dyrast. Det här året toppade vokalgruppen Glenmarks listan, dom kostade 11 000 kronor. En show med trion Lill Lindfors, Magnus Härenstam och Brasse Brännström kostade 9 000.  Ett framträdande med Ted Gärdestad kostade arrangören 4 900 kronor. "Men då ska jag pröjsa min kompgrupp Nature. 2 000 kronor ska dom ha. Sen kommer resor, hotell, skatt och diverse annat. Så sådär värst mycket blir det ändå inte över" , förklarade Ted i en intervju. Berndt Öst, kapellmästare och talesman för Family Four, var hjärtligt trött på snacket om höga gager och räknade upp alla utlägg och kostnader för en turné. Något lyxliv var...

Efter genombrottet med "Änglahund" 1982 blev Hasse Andersson från Kvinnaböske en av 80-talets populäraste folkparksartister. Hasse drog stora åhörarskaror i alla åldrar med sitt gemyt och sin gungande "skåntrymusik".  Sommaren 1986 avverkade Hasse Andersson och Kvinnaböske band 31 folkparker på 32 dagar.  "Det här blir troligtvis min sista stora folkparksturné. Nästa år kommer jag att resa med ett betydligt mindre band och spela på färre ställen" , meddelade Hasse i pressen inför premiären i Malmö Folkets Park. En hjärtinfarkt något år tidigare gjorde att det var nödvändigt att sänka tempot. Folkparksshowen blev en succé. Redan från start kopplade Hasse greppet om sin publik, från första låten "Dans på Vejby ängar" till det givna extranumret "Änglahund". Däremellan fanns det plats för finstämda ballader som "En rynkig gammal fru" och "Den sista seglatsen". Även en gammal Ernst Rolf-schlager "Honolulu" fick ...

1970 firade Thore Skogman 15-årsjubileum som folkparksartist. Den här säsongen besökte han bortåt 90 spelplatser med avspark på Valborgsmässoafton i Upplands Väsby.  Det var ett glatt, enkelt och avskalat program som Thore bjöd folkparkspubliken på. Här fanns inga dansare eller något storband som backade upp. Vid sin sida hade Thore sin trogne dragspelare Carl-Einar Scheirman som ende ackompanjatör.  Repertoaren bestod av gamla beprövade kort som "Storfiskarvalsen", "Knäpp i skallen" och så ett potpurri med några av de mest kända Skogman-låtarna genom åren. Den fina hyllningsvisan till Evert Taube, som Jan Malmsjö gjort lycka med på Svensktoppen, framfördes nu av upphovsmannen själv. "Fråga Lund" och "Tjolitta i Sillerud" hörde till de nyare alstren i showen. Pressen menade att Skogman var oföränderlig, på gott och ont: "Thore Skogmans vänner finner inget nytänkande i denna sommarshow, men det kanske är det som är meningen" , skrev Birg...

Operetten "Wienerblod" var ett beställningsverk från Franz Jauner, teaterdirektör i Wien. Han ville göra en operett baserad på äldre och bortglömda kompositioner av Johan Strauss d.y.  Librettot skrevs av Victor Léon och Leo Stein. Operetten fick urpremiär i Wien 1899, en stor och påkostad uppsättning. Jauner trodde på en succé, men tyvärr blev "Wienerblod" ett fiasko. Jauner blev helt ruinerad på kuppen, det gick så långt att han tog livet av sig. Trots denna tragiska start lyckades "Wienerblod" så småningom erövra Europa. 1973 gavs den på turné i Riksteaterns regi. Einar Bergh, Elisabeth Assarsson, Björn Forsberg och Tore Knatten Andersson var några av namnen som upptog rollistan. Föreställningen fick premiär i Eskilstuna Folkets Park och fortsatte sedan genom landet.  Tony Kaplan i tidningen Arbetet var inte nådig i sin recension, han menade att uppsättningen lätt kunnat bli en skandal: "Nu inskränker sig det hela bara till att vara en sällsynt dål...

Lisskulla Jobs, Björn Berglund, Gunvor Pontén m.fl. förnöjde folkparkspubliken sommaren 1952 med den engelska komedin "Familjens vita får". Handlingen utspelar sig i en gammal fin, borgerlig engelsk familj, en sådan som är respekterad av alla och där livet löper efter traditionsbundna linjer. Plötsligt visar det sig emellertid att alla familjemedlemmar är stortjuvar. En son i familjen är mästare på att förfalska bankpapper men när han blir kär i en flicka beslutar han sig för att börja ett nytt liv och bli en hederlig karl. Hans iver att tvätta bort sitt dåliga samvete smittar av sig på de övriga i familjen och det blir en allmän omsvängning av deras moralbegrepp ända tills det visar sig att föremålet för sonens heta låga också är stortjuv... Det var en i allra högsta grad festlig komedi som gick hem hos parkpubliken även om en del recensenter ansåg att det var ett omoraliskt stycke. För det kringresande teatersällskapet blev det en påfrestande sommarturné då turnébussen drab...

Paul Abrahams 1930-talsoperett "Viktorias husar" var ett pålitligt slagnummer för de många operettsällskap som lyckliggjorde folkparkspubliken förr i världen.  Styckets hjälte, ryttmästaren Stefan Koltay, lyckas rymma från ett sibiriskt fängelse samma morgon som han skall avrättas. Hans ungerska fästmö Viktoria tror att Koltay har stupat för länge sedan och har därför gift om sig med en amerikansk diplomat. Diverse äventyr och strapatser sker på väg mot finalen då Stefan och hans kära Viktoria till slut återförenas. I Folkparksteaterns uppsättning sommaren 1954 spelades Viktoria av Birgitta Glantz. Ryttmästaren gestaltades av den skönsjungande Nils Bäckström. Bertil Thiwång gjorde stor lycka i den komiska rollen som ryttmästarens kalfaktor. Josef Halfen regisserade och Birgit Cullberg stod för koreografin. Expressens recensent Yngve Flyckt var måttligt road av operetten: "Abrahams musik är vid det här laget tämligen vattnig men lever högt på ett par örhängen. Resten gör ...

  Cole Porters musikal "Kiss me Kate" hade sin urpremiär i New York 1948 och blev en succé som gick mer än 1 000 gånger. Även filmversionen från 1953 blev en stor framgång.  I Sverige har den spelats åtskilliga gånger sedan premiären på Oscarsteatern 1951. Riksteatern gjorde en bejublad uppsättning i folkparkerna sommaren 1985.  För den som inte minns historien så handlar det om skådespelarparet som framför Shakespeares komedi "Så tuktas en argbigga" på scenen och har alldeles liknande uppgörelser privat. Platsen är Baltimore, ett teatersällskap på turné, och en viss betydelse har likaså en förmögen politiker med kontakter i Vita huset och två gangsters på jakt efter en spelskuld. I Riksteaterns uppsättning spelade Berit Carlberg och Ulf Björkegren huvudrollerna som det trätande paret Lilli Vanessi och Fred Graham.  Här fanns den begåvade Elizabeth Banke i rollen som den korkade blondinen Lois Lane. Det var hon som framförde en av musikalens stora sångnummer "J...

"Snälle Berghagen tuffar till sig"  var rubriken i Aftonbladet när Lasse Berghagen gav sig ut på folkparksturné sommaren 1980. Recensenten syftade på "Däcken tjuter", ett parodiskt rocknummer med Lasse som underlivsvickande stockholmsraggare iförd svart keps med kedjor, solbrillor och jeansväst. Publiken var med på noterna, ty svensken tycks alltid ha älskat sin Lasse Berghagen, oavsett om han sysslat med finstämd lyrik eller småfräck buskis.  I den svängiga rumbalåten "Fredagsgodis" uppträdde Lasse i en löjlig hatt och en sjavig trenchcoat behängd med ölburkar. Barnen får ju lördagsgodis och Lasses låt handlade om en vuxen mans förändring på fredagskvällen när han fick sitt godis - ölburken.  Sommarshowen bestod av helt nyskrivna låtar, men extranumret var som sig bör ett hitspotpurri med populära Berghagen-låtar som bl.a. "Hålligång i skogen", "Ding Dong" och "Teddybjörnen Fredriksson". Bakom Berghagen spelade förträffliga m...

"Varför Carl Persson envisas med att år efter år kalla sin revy för Hälsingborgsrevyn förstår vi ej. Man får ju med ett sådant revynamn den uppfattningen att det handlar om en lokalrevy från den goda skånestaden. Inget är emellertid felaktigare. Revyn är internationell så det räcker. De medverkande är engelskor, norrmän, danskar och skåningar. Egentligen var det icke någon svag punkt i revyn" , kunde man läsa i Arbetartidningen efter att Hälsingborgsrevyn gästspelat i Göteborg i april 1953.  Hälsingborgsrevyn var minsann ingen lokal företeelse. Premiären gick förstås alltid av stapeln hemma i Helsingborg men därefter turnerade man land och rike runt.  Revypappan Carl Persson lyckades engagera verkligt fina artister till sin ensemble. I 1953 års upplaga hette stjärnorna Arve Opsahl och Eric Stolpe, den sistnämnde svarade även för regi. Här fanns också Malmökomikern Gunnar Friman och den danska visselkonstnären Johan Thiersen. Från London hade man hämtat baletten Millie Jackson...

Klangerevyn var under många år något av en institution i folkparkerna. Vintertid höll revydirektör Ragnar Klange och hans ensemble till på Folkets Hus-teatern i Stockholm och när sommaren kom drog man ut i buskarna.  1957 års revy hette "Folkets underbara resa" som givetvis anspelade på Selma Lagerlöfs saga om Nils Holgersson. Precis som vanligt hette stjärnorna i Klangerevyn Gustav Lövås och Rut Holm, två publikfavoriter som kunde konsten att locka fram de riktigt hjärtliga skratten. Vidare medverkade bl.a. Berndt Westerberg, Ester Estery och en ung Rolf Bengtson. Rune Moberg och Charles Henry hade skrivit merparten av texterna. Herbert Wahlbergs revyorkester svarade för ackompanjemanget.  "Publiken hade roligt och revyn höll god folkparksstandard i allt utom på längden. Men den blir säkert kortare och ettrigare ganska snart" , skrev Carro i Aftonbladet efter premiären i Eskilstuna Folkets Park. Expressens kritiker Caj Andersson var inte fullt lika nöjd: "Den ...

Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl...

"Jungfruburen" är ett av de mer djärva tilltagen i operettens historia. Den bygger helt och hållet på melodier av Franz Schubert och med Schubert själv och hans vänner som huvudpersoner i handlingen. Det är alltid befarat med viss risk att skildra en stor musikers levnad men operettmakarna Willner och Reichert lyckades väl. "Jungfruburen" eller "Das Dreimädlerhaus" som den heter på originalspråk hade urpremiär på Raimundteatern i Wien 1916 och sattes samtidigt upp i Berlin varefter den fortsatte sitt segertåg över kontinentens främsta operettscener. Birgit Cullberg regisserade "Jungfruburen" för Folkparksteatern sommaren 1956. I rollen som Schubert sågs Börje Backstad. Hannerl, wienerflickan som han förälskar sig i, spelades av det nya operettfyndet Berith Bohm.  Expressens Alf Thoor bevittnade turnépremiären i Eskilstuna: "Det var Birgit Cullberg som stod för regin, och hon tycker alldeles tydligt om Schubert. Hon har gjort en föreställning...

J. B. Priestleys pjäs "Det är från polisen" handlar om en engelsk medelklassfamilj, som just firar dotterns förlovning, då en poliskommissarie gör sin entré.  Att det inte är en kommissarie av det vanliga slaget förstår man strax, snarare en inkarnation av familjemedlemmarnas dåliga samvete. Han meddelar dem nyheten att en ung flicka, som de alla visar sig ha känt, har dött under mystiska omständigheter. Han bevisar hur de allesammans på ett eller annat sätt är inblandade. Till Riksteaterns uppsättning våren 1946 hade man lyckats engagera den utomordentlige Dramatenskådespelaren Anders Henriksson i huvudrollen som den mystiske kommissarien.  Turnépremiären gick av stapeln på stadsteatern i Linköping. Dagens Nyheters korrespondent meddelade: "Det råder inget tvivel om att pjäsen med Anders Henriksson i huvudrollen kommer att bli en stor turnéframgång, och föreställningen var över lag av mycket hög klass." I Hudiksvallstidningen skrev signaturen STIX: "Det blev e...

Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn...