Inlägg

Visar inlägg med etiketten turné

"Wienerblod", Riksteatern 1973

Bild
Operetten "Wienerblod" var ett beställningsverk från Franz Jauner, teaterdirektör i Wien. Han ville göra en operett baserad på äldre och bortglömda kompositioner av Johan Strauss d.y.  Librettot skrevs av Victor Léon och Leo Stein. Operetten fick urpremiär i Wien 1899, en stor och påkostad uppsättning. Jauner trodde på en succé, men tyvärr blev "Wienerblod" ett fiasko. Jauner blev helt ruinerad på kuppen, det gick så långt att han tog livet av sig. Trots denna tragiska start lyckades "Wienerblod" så småningom erövra Europa. 1973 gavs den på turné i Riksteaterns regi. Einar Bergh, Elisabeth Assarsson, Björn Forsberg och Tore Knatten Andersson var några av namnen som upptog rollistan. Föreställningen fick premiär i Eskilstuna Folkets Park och fortsatte sedan genom landet.  Tony Kaplan i tidningen Arbetet var inte nådig i sin recension, han menade att uppsättningen lätt kunnat bli en skandal: "Nu inskränker sig det hela bara till att vara en sällsynt dål

"Familjens vita får", Folkparksteatern 1952

Bild
Lisskulla Jobs, Björn Berglund, Gunvor Pontén m.fl. förnöjde folkparkspubliken sommaren 1952 med den engelska komedin "Familjens vita får". Handlingen utspelar sig i en gammal fin, borgerlig engelsk familj, en sådan som är respekterad av alla och där livet löper efter traditionsbundna linjer. Plötsligt visar det sig emellertid att alla familjemedlemmar är stortjuvar. En son i familjen är mästare på att förfalska bankpapper men när han blir kär i en flicka beslutar han sig för att börja ett nytt liv och bli en hederlig karl. Hans iver att tvätta bort sitt dåliga samvete smittar av sig på de övriga i familjen och det blir en allmän omsvängning av deras moralbegrepp ända tills det visar sig att föremålet för sonens heta låga också är stortjuv... Det var en i allra högsta grad festlig komedi som gick hem hos parkpubliken även om en del recensenter ansåg att det var ett omoraliskt stycke. För det kringresande teatersällskapet blev det en påfrestande sommarturné då turnébussen drab

"Viktorias husar", Folkparksteatern 1954

Bild
Paul Abrahams 1930-talsoperett "Viktorias husar" var ett pålitligt slagnummer för de många operettsällskap som lyckliggjorde folkparkspubliken förr i världen.  Styckets hjälte, ryttmästaren Stefan Koltay, lyckas rymma från ett sibiriskt fängelse samma morgon som han skall avrättas. Hans ungerska fästmö Viktoria tror att Koltay har stupat för länge sedan och har därför gift om sig med en amerikansk diplomat. Diverse äventyr och strapatser sker på väg mot finalen då Stefan och hans kära Viktoria till slut återförenas. I Folkparksteaterns uppsättning sommaren 1954 spelades Viktoria av Birgitta Glantz. Ryttmästaren gestaltades av den skönsjungande Nils Bäckström. Bertil Thiwång gjorde stor lycka i den komiska rollen som ryttmästarens kalfaktor. Josef Halfen regisserade och Birgit Cullberg stod för koreografin. Expressens recensent Yngve Flyckt var måttligt road av operetten: "Abrahams musik är vid det här laget tämligen vattnig men lever högt på ett par örhängen. Resten gör

"Kiss me Kate", Riksteatern 1985

Bild
  Cole Porters musikal "Kiss me Kate" hade sin urpremiär i New York 1948 och blev en succé som gick mer än 1 000 gånger. Även filmversionen från 1953 blev en stor framgång.  I Sverige har den spelats åtskilliga gånger sedan premiären på Oscarsteatern 1951. Riksteatern gjorde en bejublad uppsättning i folkparkerna sommaren 1985.  För den som inte minns historien så handlar det om skådespelarparet som framför Shakespeares komedi "Så tuktas en argbigga" på scenen och har alldeles liknande uppgörelser privat. Platsen är Baltimore, ett teatersällskap på turné, och en viss betydelse har likaså en förmögen politiker med kontakter i Vita huset och två gangsters på jakt efter en spelskuld. I Riksteaterns uppsättning spelade Berit Carlberg och Ulf Björkegren huvudrollerna som det trätande paret Lilli Vanessi och Fred Graham.  Här fanns den begåvade Elizabeth Banke i rollen som den korkade blondinen Lois Lane. Det var hon som framförde en av musikalens stora sångnummer "J

Lasse Berghagen Show 1980

Bild
"Snälle Berghagen tuffar till sig"  var rubriken i Aftonbladet när Lasse Berghagen gav sig ut på folkparksturné sommaren 1980. Recensenten syftade på "Däcken tjuter", ett parodiskt rocknummer med Lasse som underlivsvickande stockholmsraggare iförd svart keps med kedjor, solbrillor och jeansväst. Publiken var med på noterna, ty svensken tycks alltid ha älskat sin Lasse Berghagen, oavsett om han sysslat med finstämd lyrik eller småfräck buskis.  I den svängiga rumbalåten "Fredagsgodis" uppträdde Lasse i en löjlig hatt och en sjavig trenchcoat behängd med ölburkar. Barnen får ju lördagsgodis och Lasses låt handlade om en vuxen mans förändring på fredagskvällen när han fick sitt godis - ölburken.  Sommarshowen bestod av helt nyskrivna låtar, men extranumret var som sig bör ett hitspotpurri med populära Berghagen-låtar som bl.a. "Hålligång i skogen", "Ding Dong" och "Teddybjörnen Fredriksson". Bakom Berghagen spelade förträffliga m

Julkonserten 2003

Bild
Redan på försommaren brukar biljetterna börja säljas. I mitten av november brakar det loss, då svämmar landets konserthus över av julshower av allehanda slag.  Carola, Peter Jöback och Christer Sjögren tillhör några av dem som brukar se till att det blir jul med tomtar, bjällerklang och tusen tända juleljus.  2003 var spelmannen Kalle Moraeus ute på julturné tillsammans med Sanna Nielsen, Tito Beltran och Orsa Spelmän. Dessutom medverkade en tio man stark orkester och den brittiska gospelkören The Kingdom Choir. Aftonbladets recensent Håkan Steen ansåg att det var en ganska splittrad föreställning med allt från opera, svensktopp, rock´n´ roll till traditionella julsånger: "Och den som kommit för att få sig några rejäla skopor julsånger i påkostad förpackning går förmodligen inte hem besviken. Det mesta i den vägen är med, inklusive det obligatoriska Disney-medleyt. Men ska man ge sig på en så djärv musikalisk stilblandning som vi bjuds här är det sällan fel med en tydlig linje.&qu

Hälsingborgsrevyn 1953

Bild
"Varför Carl Persson envisas med att år efter år kalla sin revy för Hälsingborgsrevyn förstår vi ej. Man får ju med ett sådant revynamn den uppfattningen att det handlar om en lokalrevy från den goda skånestaden. Inget är emellertid felaktigare. Revyn är internationell så det räcker. De medverkande är engelskor, norrmän, danskar och skåningar. Egentligen var det icke någon svag punkt i revyn" , kunde man läsa i Arbetartidningen efter att Hälsingborgsrevyn gästspelat i Göteborg i april 1953.  Hälsingborgsrevyn var minsann ingen lokal företeelse. Premiären gick förstås alltid av stapeln hemma i Helsingborg men därefter turnerade man land och rike runt.  Revypappan Carl Persson lyckades engagera verkligt fina artister till sin ensemble. I 1953 års upplaga hette stjärnorna Arve Opsahl och Eric Stolpe, den sistnämnde svarade även för regi. Här fanns också Malmökomikern Gunnar Friman och den danska visselkonstnären Johan Thiersen. Från London hade man hämtat baletten Millie Jackson

Klangerevyn "Folkets underbara resa" 1957

Bild
Klangerevyn var under många år något av en institution i folkparkerna. Vintertid höll revydirektör Ragnar Klange och hans ensemble till på Folkets Hus-teatern i Stockholm och när sommaren kom drog man ut i buskarna.  1957 års revy hette "Folkets underbara resa" som givetvis anspelade på Selma Lagerlöfs saga om Nils Holgersson. Precis som vanligt hette stjärnorna i Klangerevyn Gustav Lövås och Rut Holm, två publikfavoriter som kunde konsten att locka fram de riktigt hjärtliga skratten. Vidare medverkade bl.a. Berndt Westerberg, Ester Estery och en ung Rolf Bengtson. Rune Moberg och Charles Henry hade skrivit merparten av texterna. Herbert Wahlbergs revyorkester svarade för ackompanjemanget.  "Publiken hade roligt och revyn höll god folkparksstandard i allt utom på längden. Men den blir säkert kortare och ettrigare ganska snart" , skrev Carro i Aftonbladet efter premiären i Eskilstuna Folkets Park. Expressens kritiker Caj Andersson var inte fullt lika nöjd: "Den

"Fruar på vift", Riksteatern 1974

Bild
Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl

"Jungfruburen", Folkparksteatern 1956

Bild
"Jungfruburen" är ett av de mer djärva tilltagen i operettens historia. Den bygger helt och hållet på melodier av Franz Schubert och med Schubert själv och hans vänner som huvudpersoner i handlingen. Det är alltid befarat med viss risk att skildra en stor musikers levnad men operettmakarna Willner och Reichert lyckades väl. "Jungfruburen" eller "Das Dreimädlerhaus" som den heter på originalspråk hade urpremiär på Raimundteatern i Wien 1916 och sattes samtidigt upp i Berlin varefter den fortsatte sitt segertåg över kontinentens främsta operettscener. Birgit Cullberg regisserade "Jungfruburen" för Folkparksteatern sommaren 1956. I rollen som Schubert sågs Börje Backstad. Hannerl, wienerflickan som han förälskar sig i, spelades av det nya operettfyndet Berith Bohm.  Expressens Alf Thoor bevittnade turnépremiären i Eskilstuna: "Det var Birgit Cullberg som stod för regin, och hon tycker alldeles tydligt om Schubert. Hon har gjort en föreställning

"Det är från polisen", Riksteatern 1946

Bild
J. B. Priestleys pjäs "Det är från polisen" handlar om en engelsk medelklassfamilj, som just firar dotterns förlovning, då en poliskommissarie gör sin entré.  Att det inte är en kommissarie av det vanliga slaget förstår man strax, snarare en inkarnation av familjemedlemmarnas dåliga samvete. Han meddelar dem nyheten att en ung flicka, som de alla visar sig ha känt, har dött under mystiska omständigheter. Han bevisar hur de allesammans på ett eller annat sätt är inblandade. Till Riksteaterns uppsättning våren 1946 hade man lyckats engagera den utomordentlige Dramatenskådespelaren Anders Henriksson i huvudrollen som den mystiske kommissarien.  Turnépremiären gick av stapeln på stadsteatern i Linköping. Dagens Nyheters korrespondent meddelade: "Det råder inget tvivel om att pjäsen med Anders Henriksson i huvudrollen kommer att bli en stor turnéframgång, och föreställningen var över lag av mycket hög klass." I Hudiksvallstidningen skrev signaturen STIX: "Det blev e

"Chicago", Riksteatern 1976

Bild
Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

Lasse, Eva och Björn på sommarturné 1971

Bild
När de tre mångbegåvade artisterna Lasse Kühler, Eva Rydberg och Björn Skifs förenades i en gemensam show blev det dans, clowneri, akrobatik och sång på hög nivå. Uppbackade av kompbandet Stockholmarna drog dom ut på sommarturné genom landets folkparker. Showen utnämndes av flera tidningar till 1971 års bästa folkparksshow. "När man mellan skrattanfallen hämtar andan ser man ganska snart att det här måste vara den perfekta scenshowen. Den har puls, musikalitet, fina gags och dansmässiga och musikaliska poänger som man alltför sällan ser i Sverige" , skrev G-P:s kritiker Leif J Andersson efter att ha bevittnat premiären på Skogsvallen i Simonstorp utanför Norrköping. I Kungsträdgården i Stockholm lockade showen flera tusen åskådare trots spöregn. Expressens Hans Fridlund delade ut fyra getingar i betyg: "I ett sjuhelsikes tempo begår den för sommaren nybildade kombinationen Rydberg - Skifs - Kühler en av de fräsigaste tittshower som över huvud taget erbjuds turnésommaren

"Nymånen", Centraloperetten 1948

Bild
Hos en kapten och skeppsredare i en sydamerikansk stat uppspåras en revolutionär bland tjänstefolket. Han blir dömd att återföras till sitt land och sätts ombord på fartyget Nymånen. Ombord befinner sig också  redan nämnda kapten med sin sköna dotter, som blir livligt beundrad av revolutionären. Vidare finns en del kvinnor på väg till skördearbete.  Det blir revolution på fartyget under resan och det bildas en koloni med bl.a. den föreskriften att alla kvinnor och män som finns till hands skall gifta sig. Revolutionären gifter sig med den tjusiga kaptensdottern, men mot hennes vilja. Fartyget styr till en öde ö, där kolonin blir bofast och lever och utvecklas. Revolutionären är ledaren och blir, sedan det intrigerats åtskilligt mot honom, av sin stat utnämnd till kolonins guvernör. Det visar sig att han i själva verket är en framstående adelsman. Operetten "Nymånen" av Frank Mandel och Oscar Hammerstein med musik av Sigmund Romberg, blev ett fullständigt fiasko vid urpremiäre

"En midsommarnattsdröm", Riksteatern 1972

Bild
Om erotiska äventyr och förvecklingar i den förtrollade och förhäxade engelska midsommarnatten handlar William Shakespeares komedi "En midsommarnattsdröm". Här finns hovets värld, de båda unga förälskade paren, de gycklande hantverkarna och slutligen den fantastiska älvvärlden och dess skogsväsen. Tom Lagerborg iscensatte denna sagokomedi för Riksteaterns räkning 1972. Åke Lundqvist spelade pjäsens genomgående figur, det skälmska andeväsendet Puck.  Rutger Nilsson och Anna Godenius var ett vackert hertigpar. Pierre Lindstedt, Gus Dahlström och Raymond Nederström firade komiska triumfer som hantverkarna.  Scenografen Jindrich Dusek hade skapat en mycket enkel men effektiv dekor bestående av lösa skärmar, vita då handlingen utspelade sig i palatset, gröna med slingrande trädrankor då skådeplatsen var skogen. Björn Isfält och Lars Damberg hade försett komedin med nyskriven musik. "På det nakna scengolvet jagar de fyra unga älskande varandra med vildsint frenesi. Det är en a

Programbolagets repertoar 1954-55

Bild
Se även: Malmö Stadsteaters repertoar spelåret 1948-49 Kungl. Dramatiska Teaterns repertoar 1986-87

"Den musikaliska stolpsängen", Riksteatern 1969

Bild
"Den musikaliska stolpsängen" bygger på en talpjäs skriven av Jan de Hertog. Harvey Schmidt och Tom Jones (nej inte den  Tom Jones som vi känner som Tjuren från Wales) arbetade om pjäsen till musikal. Den gick upp på Broadway i mitten av 1960-talet med Robert Preston och Mary Martin i huvudrollerna. Det blev en framgång.  Musikalen som endast innehåller två roller utspelar sig i och kring en stor dubbelsäng. Man får följa ett äkta par genom 45 år. När pjäsen tar sin början är de unga och nygifta då de träder in i brudgumsgemaket. När det hela slutar stapplar två grånade åldringar ut i kulissen. Riksteatern prickade in en succé med "Den musikaliska stolpsängen" vårvintern 1969 där Ulla-Bella och Per Grundén åldrades inför öppen ridå. Teaterkritikern Barbro Hähnel i Dagens Nyheter tyckte dock att föreställningen var i tunnaste laget: "De inledande numren måste ges med mera diableri för att inte bli outhärdliga i sin menlöshet. Bo Forsbergs regi understryker emell

"Unga fruar", 1951 Turné - Birgit Linder

Bild
"Motalas teatervänner fick på onsdagskvällen uppleva en urpremiär i det provisoriska Thaliatemplet på läroverket och förväntningarna var stora när ridån gick upp till första akten av engelsmannen Ronald Jeans farsbetonade komedi Unga fruar. Om förväntningarna helt infriades kan man kanske diskutera, men den mer än fulltaliga publiken, som var i bästa premiärstämning, gav högljutt sitt bifall tillkänna under de tre akterna" , rapporterade Dagens Nyheters utsände från premiärkvällen. Det var Birgit Linders turnerande teatersällskap som spelade upp komedin "Unga fruar". Pjäsen utspelas i efterkrigets London, där den stora bostadsbristen tvingar två nygifta par att samsas under samma tak. Två barnpigor och en inneboende ungmö gör inte utrymmet större. Sven Lindberg hade regisserat stycket där de två paren gestaltades av Birgit Linder och Börje Nyberg respektive Anita Blom och Birger Malmsten. Ur DN:s recension "Tempot var lagom uppskruvat, dialogen var rapp och all

"Revisorn", Riksteatern 1980

Bild
Gogols "Revisorn" från 1836 är en klassisk komedi om skenet som bedrar och människan som så gärna låter sig bedras, helst om hon fikar efter förtjänst och plats vid maktens taburetter. Här hamnar en urfattig tjänsteman i en landsortshåla där han misstas för att vara en statlig revisor. Ortsbefolkningen gör allt för att behaga honom. Det går som det går. Tjänstemannen flyr så småningom fältet efter att ha lägrat både borgmästarens dotter och hans fru - på samma gång. 1980 gav Riksteatern en musikalversion av "Revisorn" med musik av Kaj Chydenius. Anders Granell spelade den falske revisorn. Borgmästaren och hans hustru gestaltades av Halvar Björk och Brita Borg. Från Finland hade man lånat Ritva Holmberg för regiuppdraget. "Första akten blev en katastrof. Det var inget fel på den klämmiga musiken. Sångtexterna var justa, om också inte glänsande. Men när inte en dörr kan öppnas - och i Revisorn måste en oherrans massa dörrar öppnas - utan att någon ramlar ut och f

"Ungersk rapsodi", Furuviks ungdomscirkus 1950

Bild
Furuvik utanför Gävle blev under 1940-talet ett svenskt cirkuscentrum. Under krigsåren var det många internationella cirkusartister som levde i asyl i Sverige och många av dessa välkomnades till Furuvik. Furuviksbarnen blev ett begrepp och Furuviks ungdomscirkus inte bara spelade i Furuviksparken utan gjorde bejublade tältturnéer runt om i landet. Gösta Nygren hette eldsjälen som grundade den populära cirkustraditionen i Furuvik. 1950 turnerade man med en föreställning kallad "Ungersk rapsodi" där det berömda magikerparet Truxa ingick i ensemblen. Programmet innehöll allt från tankeläsning och hisnande akrobatnummer till vilda danser och dressyrnummer.  Efter premiären i Gävle skrev signaturen Peo i Aftonbladet: "Ja, det var en afton, till vilken många artistiska stöttepelare medverkade, en del nämnda men ingen glömd. Storartad stämning i det nya tältet, tal och hyllningar på tampen och så direktör Nygrens slutvinjett: Köp zebror och öppna själv cirkus!" När