Nöjesvirveln

"Vem är rädd för Virginia Woolf?" av Edward Albee räknas till de stora klassikerna inom världsdramatiken.  Hemma hos professorn George och hans hustru Martha pågår en nattlig fest. Det unga lärarparet Nick och Grynet är inviterade. Alla är lagom berusade när spelet börjar. De blir allt fullare allt eftersom det fortsätter, och under tiden som fyllan stiger avslöjas inkompetenser - frigiditet, impotens, vanmakt. Illusioner genomborras och folk kräks. Värdparet gör allt för att såra och förnedra varandra inför ögonen på det yngre paret.  Pjäsen fick sin Europapremiär på Dramaten i Stockholm 1963. Teaterchefen Ingmar Bergman regisserade, Karin Kavli och Georg Rydeberg spelade Martha och George. Som det yngre paret sågs Bibi Andersson och Thommy Berggren. "Ett skakande stripteasenummer och en civilisationskritik som går på djupet" , skrev Ove Sandell i Arbetet. Allan Fagerström i Aftonbladet var mycket kritisk till pjäsen men berömde Georg Rydeberg: "Rydeberg är et

Hösten 1987 intog Bosse Parnevik Oscarsteatern med en stor och påkostad revy kallad "Parneviks Oscarsparty". Det var sång, dans, sketcher och så klart massor av imitationer.  På två och en halv timma hann Parnevik gestalta Jarl Kulle, Ronald Reagan, Sven Melander, Ingvar Carlsson, Ingemar Johansson, Bengt Bedrup, Jacob Dahlin, Lennart Bodström, Magnus Härenstam, Ingemar Stenmark, Ingemar Mundebo, Anders Gernandt, Rolle Stoltz, Hans Holmér, P G Gyllenhammar samt till sist kung Carl-Gustaf. Men revyn var inte bara Bosse Parneviks, här fanns mångsidiga primadonnan Siw Malmkvist, operettcharmören Hans Josefsson och komikern Ulf Larsson samt showgruppen Créme Fraiche och dansarna i Bizazz.  "Det är Parneviks imitationer som håller samman revyn. Det är dom som håller samman scenerna när ingenting annat binder ihop och det är dom som skapar dom intelligenta skratten" , menade Lasse Anrell i Aftonbladet. Per Mortensen i DN: "Showen har balans på mer än ett sätt. Créme

Musikalen "Lås in era döttrar" är en satir över domstolsväsendet och moralen i 1700-talets England. Den bygger på Fieldings pjäs "Rape upon Rape or the Justice caught in his own Trap" (Våldtäkt på våldtäkt eller Domaren som fastnar i sin egen fälla). Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles heter männen bakom musikalen. Många förfasade sig över stycket och ansåg att historien var alldeles för ekivok. "En pjäs som man lärt sig tycka riktigt illa om" , var Alf Thoors rubrik i Expressen efter premiären på Stora Teatern i Göteborg våren 1963.  Folkkäre Åke Grönberg hade lockats till Göteborg för rollen som domaren. En annan gäst i ensemblen var den sjungande näktergalen Gunnel Eklund, tillbaka på Storan efter några år på operascener i Tyskland och Schweiz. I övrigt medverkade välkända Storan-artister som bl.a. Claes Jakobsson, Johnny Blanc och Rune Olson. "Storans artister gjorde bra ifrån sig, på få undantag när. Åke Grönberg som domaren får åter en

Skådespelaren Holger Höglund hade två stora tillgångar: En rapp replik och ett gravallvarligt ansikte.  Han var en lysande komiker i den lågmälda stilen. Han började sin karriär som trumslagare på Haga nöjesfält i Stockholm 1928, men han blev tvungen att sluta i orkestern eftersom ingen ville dansa. Folk stod bara i ring kring den allvarlige men rolige batteristen.  1929 kom han i kontakt med den jämnårige Gus Dahlström. De två bildade en komisk duo, "Bror min å ja", som så småningom bytte namn till "Gus & Holger".  Tillsammans medverkade de i ett otal filmer, revyer och varietéföreställningar på Casino, Scala och China.  Holger Höglund (1906-65) Det finns flera anekdoter om den kvicktänkte Holger Höglund, den kanske mest kända är när han fick ett telefonsamtal från en man på Taxeringsnämnden som hade vissa synpunkter på Holgers deklaration.  "Herr Höglund har gjort avdrag för femhundra kronor smink. Kan det vara riktigt det?" Holger fann sig genast: &

Den 13 december 1966 var det premiär för radioprogrammet "Telefonväktarna" med trion Pekka Langer, Moltas Erikson och Carl-Uno Sjöblom. Programmet var något av en motsvarighet till nutidens populära "Karlavagnen". Lyssnarna fick ringa in och prata fritt ur hjärtat, ställa frågor och kanske be programledarna om goda råd. Finessen med "Telefonväktarna" var att programmet ständigt var fyllt av överraskningar, ingen visste hur samtalen skulle sluta, det var happenings i etern. Telefonväktarna - Moltas, Pekka och Carl-Uno. Programmet blev så populärt att det blev kaos i telefonväxeln. Uppåt 9 000 människor kunde köa i slussen under varje sändning, ungefär 20 hade nöjet att komma fram och få samtala med de tre slagfärdiga programledarna.  Det blev många minnesvärda samtal t.ex. damen som varit med om några bordsseanser och var övertygad om att hon upplevt ett övernaturligt ingripande. Hon berättade utförligt om vad glaset stavat sig till, hur allting hade gått t

Terence Frisbys komedi "There´s a girl in my soup" var oerhört populär på teaterrepertoaren i slutet av 1960-talet. I Sverige spelades den på flera olika scener samtidigt. Många minns säkert filmversionen från 1970 med Peter Sellers och Goldie Hawn i huvudrollerna. Pjäsen handlar om generationsmotsättningar av intimaste art. Mat och vinexperten, TV-idolen och tillika förföraren Robert Danvers drabbar samman med det 19-åriga yrvädret Marion. Han kopplar på sin bästa charm för att erövra flickan som med alla andra kvinnor han varit med. Men Marion är inte som alla andra. Hon är en fördomsfri och oromantisk tös från Carnaby Streets hippiga värld, lika främmande för älskogens ljuva lekar som för champagne och kaviar, mera van vid raggarkärlek och punchbål i badkaret.  Till sin stora häpnad är han på väg att nästan bli förförd. Och till sin förvåning är hon på väg att nästan bli kär... Yngve Gamlin hade inte bara skapat scenografin utan debuterade också som regissör för en helafto

Hurra för den fantastiska skådespelerskan Evabritt Strandberg som fyller 80 år i morgon.  En gång för längesen gick den unga Evabritt till krogen Hamburger Börs. Där satt regissören Bo Widerberg och höll hov. Han hade just gjort succé med "Kvarteret Korpen" och stökat undan sitt första gräl med Harry Schein. Många såg honom som ett geni, själv var han inte obenägen att hålla med. Nu skulle han göra en kärleksfilm och letade efter en brud som kunde älska på golvet med Keve Hjelm. Evabritt fick rollen. Mest såg man hennes nakna rygg, den var helt magnifik och snart fick hon internationella anbud. Fransmannen Godard gav henne en roll i filmen "Maskulinum - Femininum". Evabritt var Femininum och det var både början och slutet på hennes internationella filmkarriär. För sen blev det konstigt i världen, särskilt på teatern. 1968, engagemangets år. Ner med institutionsteatern! Vi är inga borgarklassens apor längre! Ut bland folket! Theatre Workshop! Sven Wollter!!! Evabritt