Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2020

Hans Ernback - filmstjärnan som ville vara anonym

Bild
I mitten av 1960-talet utsågs Hans Ernback till svensk films nye förste älskare. Han skulle ta vid efter Jarl Kulle, skrev pressen. Han gjorde tre stora filmroller, vilka alla renderade honom berömmelse, popularitet och uppmärksamhet. Det var i "Ormen", "Roseanna" och "Adamsson i Sverige". Utöver filmandet hade han sitt dagliga värv på Stockholms stadsteater. Efter premiären "Ormen" 1966 skrev en filmkritiker: "Ernback har en ny och suggestiv fasad i svensk film, ett ansikte som ännu tycks peka mot spännande och oberäkneliga förvandlingar. Det är hans första större uppgift, och att döma av de resurser han demonstrerar i Ormen blir det inte den sista." Men Hans Ernback trivdes aldrig med uppmärksamheten kring sin person. Kändisskapet lockade honom inte ett dugg, han ville hellre leva ett anonymt liv. Under 70-talet gjorde han bara några enstaka insatser framför kameran bl.a. rollen som tullvaktaren Gudmar i "Ett köpmanshus i skär

Dizzie Tunes "The Show Must Go Home", Intiman 1986-87

Bild
Dizzie Tunes revymusikal "The Show Must go Home" blev en megasuccé i Norge och gick för utsålda hus i två år. Hösten 1986 var det Sverigepremiär på Intiman i Stockholm. Succén lät inte vänta på sig. Efter nästan ett år i Stockholm fortsatte man till Lisebergshallen i Göteborg.  "The Show Must Go Home" utspelar sig på nattklubben Trång Tricot som sett sina bästa dagar. Artistförmedlarna Sjapp och Klakk får i uppdrag att sätta upp en show som kan ge klubben tillbaka dess forna glans. Sjapp och Klakk spelades av de två frontfigurerna Yngvar Numme och Tor-Erik Gundstrøm som lånat drag av Helan och Halvan, en klok och argsint man mot en dum, liten och ynklig. Deras sätt att bolla repliker mellan varandra var komik på hög nivå.  Revyn vimlade av musikaliska upptåg och många artistparodier. Härliga Grethe Kausland gjorde pricksäkra imitationer av såväl Lill Lindfors som Eva Rydberg. Benny Borg avverkade Thore Skogman, Julio Iglesias och Harry Belafonte. Oförglömlig ä

Stig Grybe - en allvarsam humorist!

Bild
Vid 87 års ålder var skådespelaren Stig Grybe sommarpratare i Sveriges Radios "Sommar". Lyssnarna fick höra en mycket allvarlig man som såg tillbaka på sitt liv med vemod i rösten. Han som roat så många människor genom årens lopp verkade inte alls ha haft så roligt själv. Grybe berättade öppet och ärligt om sin dåliga självkänsla. Om sin kringflackande uppväxt med ett par föräldrar som ansåg att han var oduglig. Hans lärare i skolan tyckte också att han var totalt obegåvad.  Teaterdrömmarna började spira i tidig ålder när hans mormor i Vimmerby tog med honom på bio för att se det danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen. Dessa båda herrar inspirerade honom att söka sig till teatern även om det skulle dröja några år.  Det var under gymnasieåren i Västerås som han började spela amatörteater. Där fanns några äldre grabbar vid namn Lars Ekborg och Olof Thunberg som la beslag på alla viktiga roller, men unge Grybe fick hoppa in ibland med en enkel stickreplik. Det räckte fö

Carl-Einar Häckners varieté på Liseberg 1998

Bild
I 20 somrar trollband Carl-Einar Häckner publiken på Liseberg med sina varietéföreställningar på Stora scenen. Tillsammans med varietéartister av internationell klass skapade han en kär tradition som blev ett måste för många Lisebergsbesökare.  Sommaren 1998 hade Carl-Einar sällskap av cykelakrobaten Malte Knapp och dansgruppen Art of Spectra. Artisterna backades upp av den eminenta Varietéorkestern under ledning av Bernt Andersson. Föreställningen började med Häckner i rollen som den stackars trollkarlen Mr Fiasconi. En alldeles underbar clownpantomim i bästa Chaplinstil. Jag vet inte hur många golfklubbor han lyckades trolla fram ur sina frackbyxor. Säkert fler än tio.  Malte Knapp imponerade med att cykla på enhjulingar i olika storlekar, den högsta var fem meter hög. I ett betydligt blodigare nummer fick samme Malte Knapp fem knivar inkörda i huvudet av Häckner. Vidare bjöds publiken på ett härligt steppnummer av Art of Spectra med duktiga Lisa Alvgrim i centrum. En ny varian

"Ungersk rapsodi", Furuviks ungdomscirkus 1950

Bild
Furuvik utanför Gävle blev under 1940-talet ett svenskt cirkuscentrum. Under krigsåren var det många internationella cirkusartister som levde i asyl i Sverige och många av dessa välkomnades till Furuvik. Furuviksbarnen blev ett begrepp och Furuviks ungdomscirkus inte bara spelade i Furuviksparken utan gjorde bejublade tältturnéer runt om i landet. Gösta Nygren hette eldsjälen som grundade den populära cirkustraditionen i Furuvik. 1950 turnerade man med en föreställning kallad "Ungersk rapsodi" där det berömda magikerparet Truxa ingick i ensemblen. Programmet innehöll allt från tankeläsning och hisnande akrobatnummer till vilda danser och dressyrnummer.  Efter premiären i Gävle skrev signaturen Peo i Aftonbladet: "Ja, det var en afton, till vilken många artistiska stöttepelare medverkade, en del nämnda men ingen glömd. Storartad stämning i det nya tältet, tal och hyllningar på tampen och så direktör Nygrens slutvinjett: Köp zebror och öppna själv cirkus!" När

"40 karat", Vasan 1970-71

Bild
Lisa är en kvinna på 40 vårar eller 40 karat som de franska författarna uttrycker saken. Hon har två äktenskap bakom sig när hon under en semester i Sardinien blir förförd av en 22-årig pojke.  Den unge mannen dyker senare upp hemma hos Lisa i Paris och vill gifta sig med henne. Men tanken är ju befängd, vad ska folk säga? Hon kunde ju vara mamma åt honom. Bättre att han tog hennes dotter, men det går inte heller då den 19-åriga flickan just har förälskat sig i en 50-åring som hon dessutom tänker gifta sig med.  Naturligtvis blir det missförstånd på vägen, inte minst när Lisas beskäftiga mamma hela tiden misstar sig på dotterns och dotterdotterns kärleksäventyr.  Komedin "40 karat" av Barillet och Grédy blev en succé på Vasan i Stockholm med Maj-Britt Nilsson i huvudrollen som Lisa. Peder Kindberg, nykläckt från scenskolan, spelade den unge älskaren. Agneta Ehrensvärd gjorde dottern i huset, Lauritz Falk hennes 50-åriga boyfriend. Sif Ruud hade fått en härlig roll att b

Siv Ericks - en riktig komedienn!

Bild
Ingen aktris kunde glida in så elegant på en teaterscen och bära upp en stollig hatt med sådan självklarhet som Siv Ericks. Alla dem som sett henne minns hennes släpiga, nasala röst med de plötsliga sprittningarna i diskanten. Den rösten blev Siv Ericks speciella signum. Egentligen hette hon Eriksson och kom från Oxelösund. Hon började spela teater som 16-åring, det låg nära till hands då hennes pappa skrev lokalrevyer. Sedan stack hon iväg med ett kringresande teatersällskap innan hon kom till Stockholm där hon bland annat fick spela mot Max Hansen. Det var förresten Max som gav henne artistnamnet Ericks. Siv Ericks (1918-2005) Det var i Kar de Mumma-revyn på Blancheteatern 1954 som hon skapade sin vimsiga societetsdam, som hade så oerhört svårt att förstå hur folk hade råd med allt. Själv gjorde hon allting. En märklig hatt, anslående handväska, pälssjal, balanserande på höga klackar med cocktailglas i handen. Lägg till den nasala stämman med sug på vokalerna. Succén var

"Leken tåla", Atelierteatern 1964

Bild
I början av 1960-talet gick ett ruskigt rättsfall genom världspressen. Tre holländska ynglingar mördade en kamrat, uppenbarligen för att tysta honom efter det att de fyra tillsammans begått en serie brott. Två av pojkarna var bröder och söner till en miljonär, vilket gjorde det hela än mer omskrivet, eftersom det verkade som om myndigheterna i viss mån lät sig påverkas av den mäktige fadern. Detta väckte en våldsam folkopinion, vilken bland annat tog sig uttryck i en insamling till advokatarvoden för den tredje pojken. På detta rättsfall byggde dramatikern Manuel van Loggem sin thriller "Jeugdproces", som kallades "Leken tåla" när den gavs på Atelierteatern i Göteborg 1964. Van Loggem ville i sin pjäs visa spänningarna mellan fyra olika temperament, som utsätts för en onormal press utifrån. Vad som börjar som en farlig lek slutar helt utanför de lekande pojkarnas kontroll. Van Loggem belyser hur alla inlärda attityder och inlärda beteenden krossas när individen

Sommarrösten - Barbro Hörberg

Bild
Sommaren 1973 var artisten och visförfattaren Barbro Hörberg en av sommarpratarna i Sveriges Radios "Sommar". Under rubriken "Sommarrösten" fick hon besvara ett antal frågor i tidningen "Röster i Radio TV". Vilken skiva kan du inte avvara i ditt "Sommar"? - Sommar, sommar, sommar... Vilken skulle du inte kunna tänka dig att ha med? - "Med ögon känsliga för grönt". För den har jag gjort själv. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, skulle du vilja omge dig med om du lämnades på en öde ö i ett år? - Richard Nixon - så vet man var man har honom. Marlon Brando - behöver väl inte motiveras. Ronald Laing, den engelske psykiatern. Vilken samtalsgrupp vi skulle bli! Vad var det första du skulle fråga om när du kom hem till Sverige igen? - Lever mamma och gamle kungen? Är det något du vill ändra på här i landet? - Ja, jag tycker att dom har för tunt chokladöverdrag på glasspinnarna.

Ulf Larsson - en saknad komiker!

Bild
Visst kommer ni ihåg Ulf Larsson? Det har förflutit mer än 10 år sedan denna glädjespridare lämnade oss. Ulf formades till komiker på gymnasiet i Täby. Där fick han som enskilt arbete tillsammans med några kamrater att sätta upp en revy. Redan då stod det klart att det var underhållning han skulle ägna resten av sitt liv åt. Han var 19 år när han startade Cocosteatern i Täby. Drog till sig ett par framtida namn från samma Täby - Peter Dalle som ju blev skådis och Pontus Enhörning som blev ståuppare och radiopratare.  Riktig fart i karriären blev det med hjälp av TV. Rollen som Storebror i barnprogrammet "Bröderna Olsson" blev en succé. "Videograttis" gick av bara farten liksom komediserien "Kusiner i kubik". I den sistnämnda hade han sällskap av Claes Malmberg och Sickan Carlsson. I nio år var han en av programledarna för "Söndagsöppet", ett familjeprogram som han satte sin personliga prägel på. Han var också fullt sysselsatt på privatteatrarn

"Hjälten från Öresund", Fredriksdalsteatern 1978

Bild
I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv