Nöjesvirveln

"Hjalmars spelhåla" hette Peter Flacks Örebrorevy som hade premiär hösten 1993. Det genomgående temat var svenskens omättliga behov av spel och dobbel. Den satiriska udden riktades mot den fåfänga idén att alla vill bli rika snabbt. Sketcherna varvades med påkostade sång- och dansnummer, precis som det ska vara i en traditionell revy. Peter Flack i rollen som sitt alter ego Hjalmar Berglund från Viby var som vanligt ankaret i showen. Annars var det hans pricksäkra parodi på Jonas Gardell som väckte både publik och kritikers beundran: "Peter Flack träffar Gardell klockrent med alla poser, manér och frisläppta hämningar. När sedan Army of Lovers tågar in med lilla Gunilla Åkesson som Bard i pipskägg och fönat hårsvall, då är det tveklöst revyns höjdarnummer" , skrev Expressens Anders Björkman. Gunilla Åkesson var alltså ännu en gång primadonna hos Flack, minnesvärd som sumobrottare och som en mycket porträttlik Leif "Loket" Olsson. Marie Kühler, dittills mes

I november 1990 presenterade Peter Flack "Hjalmars jubileumsrevy" på Nya Parkteatern i Örebro. Exakt vad som jubilerades var lite oklart. Hjalmar från Viby gav en invecklad förklaring, det hade med Hjalmars ålder att göra, hur länge han varit gift med sin Hilda, i någon mån hur många revyer han spelat och att hans bil gått igenom besiktningen på tredje försöket...  Peter Flacks årliga Örebrorevy hade vid det här laget blivit en riksangelägenhet och med cirka 80 000 sålda biljetter slog jubileumsrevyn alla tidigare publikrekord. Revyprimadonnor var Gunilla Åkesson och Meta Roos. Bengt Peters svarade för scenografi och Marie Kühler för koreografi.  Här parodierades "Indiana Jones", "Dame Edna" och dejtingprogrammet "Vem tar vem". Man raljerade över det blågula fiaskot i fotbolls-VM, Meta Roos sjöng jazz så att nackhåren reste sig av välbehag och Gunilla Åkesson dök upp som Leila K.  Finalnumret "En vit vinter" med snöfall över scenen var

Det var på Lorensberg i Göteborg 1975 som Åkessongarvet blev ett begrepp. Gunilla var engagerad till Hagge Geigerts revy och gjorde en skrattmonolog som lät tala om sig. Den fruktade kritikern Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter skrev: "Gunilla Åkesson har ett vidunderligt skratt. Åkesson skrattar så hela Lorensberg och hela Göteborg skakar. Det är ett skratt som hela Sverige behöver."  Sedan dess har Gunilla Åkesson smittat oss med sitt härliga skratt i oräkneliga sammanhang.  Janne "Loffe" Carlsson döpte henne till "Korven från Dingtuna" när de båda gjorde TV-underhållningen "Lördagsblandning" tillsammans. Men Gunilla kommer inte från Dingtuna, hon är från Lindesberg. Föräldrarna var förtvivlade när hon hoppade av gymnasiet och for till Stockholm för att plugga vid Calle Flygares teaterskola. Två gånger kom dom till Stockholm för att hämta hem sin dotter och övertala henne att satsa på läraryrket istället. Calle Flygare talade om henne som "

Intresset var enormt när Lasse Berghagen skulle sätta upp en egen musikal på Chinateatern hösten 1985. 43 000 biljetter var bokade långt före premiären. Föreställningen fick titeln "Vär(l)dens galenskap" och för manuset och musiken svarade Lasse Berghagen själv tillsammans med Peter Ström.  Handlingen utspelar sig kring ett litet torg där en fastighet skall lyxsaneras, vilket medför att flera av hyresgästerna måste ge sig av från ett hem de bebott i decennier. Den hotfulla situationen gör att folket i fastigheten kommer varandra närmare. Tillsammans blir dom starka och lyckas sätta den girige vicevärden på plats.  Musiken var en blandning av pop, ballader, visor, spanskt, grekiskt och till och med en nypa rockopera. Det musikaliska temat "Ta för dej utav livet" var en typisk Berghagen-uppmaning.  I ensemblen fanns folkkära namn som Inga Gill, Gösta Wälivaara, Gunilla Åkesson och Stefan Ljungqvist. Allting såg ut att luta åt succé. När det var några veckors

Broadwaymusikalen "No No Nanette" hör till de mer sällan spelade i Sverige. Den totalsågades av kritikerna och floppade totalt när den gick upp på Oscarsteatern i Stockholm 1975.  Bättre gick det för Riksteatern några år tidigare där bland andra Harriet Forssell, Åke Harnesk, Lennart Gregor, Gunilla Åkesson, Beatrice Järås och Berndt Westerberg rodde musikalen i hamn med hjälp av Bengt Blombergs regi och Lasse Kühlers koreografi. Handlingen snor sig runt en välbärgad, synnerligen frikostig och gift bokförläggare av religiös litteratur, vid namn Jimmy Smith. Han har för vana att hjälpa unga söta flickor som råkat i penningknipa. Detta leder till en ohållbar situation, vars fortsättning och lyckliga upplösning publiken får följa under några timmar.  Två av melodierna ur musikalen har överlevt och blivit evergreens, "Tea for two" och "I want to be happy". "I Bengt Blomgrens fyndiga, fartfyllda regi blev det en mycket lyckad, frisk och livfull förest

Nationalidolen Carl-Gustaf Lindstedt var huvudperson på Intiman när man spelade upp revyn "Carl-Gustafs nöjesmaskin" hösten 1983. Här användes både gammalt och nytt material hopplockat från många olika håll. Bland de många textförfattarna rymdes både revymakaren Peter Flack och akademiledamoten Lars Forssell.  Carl-Gustaf hade sällskap på estraden av Gus Dahlström, Peter Harryson, Gunilla Åkesson, Bert-Åke Varg och Karin Håglin-Pagmar samt fyra dansanta flickor. Jan-Olof Strandberg och Mille Schmidt delade på regin medan Egon Larsson stod för de koreografiska turerna.  Det skojades om kändisar som Carola och Bert Karlsson och om Gunnar Hellströms TV-aktuella "Raskenstam". En gammal Kar de Mumma-sketch "Krångel-Sverige" i Krylbo" fick nytt liv med Carl-Gustaf, obetalbar som rågblond servitris. Gunilla Åkesson gjorde ett fint sång- och dansnummer "Medan dom andra byter". Gus Dahlström tog sig an Åke Söderbloms gamla kuplett "En kônstig

Curt Peterson var under många år Borås okrönte revykung. Han började redan på 1940-talet och blev med tiden ett mycket respekterat namn i revykretsar. Trots att han aldrig lämnade Borås lyckades han bli bekant med många av Sveriges allra största underhållare. Han lyckades dessutom engagera dem till sina föreställningar. Zarah Leander, Douglas Håge, Gösta Bernhard, Siv Ericks, Git Gay och Sten-Åke Cederhök är några av alla de storheter som gästspelat i Petersons Boråsrevyer.  Curt Peterson levererade dessutom textmaterial åt många andra lokalrevyer runt om i Sverige. Han fick förtroendet att komplettera Karl Gerhards sångtexter med lokala personer och företeelser när denne gästspelade i Borås. Petersons nyårsrevy 1986-87 hette "Skratteplanering" eller "Engångsskratt" eller möjligen "Glada Folkan". Folkets Hus biograf Folkan hade renoverats och fått utbyggd scen och det var första gången som Peterson spelade revy där. Folkkära Gunilla Åkesson var årets gästa

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"

Det finns en del oförglömliga barnprogram. Till mina favoriter hör "Svenska Sesam" från 1981. Förutom inslag med Mupparna från det amerikanska barnprogrammet "Sesame Street" så handlade serien om Gala-Teatern och dess personal. Teaterdirektören spelades av Magnus Härenstam. En stressad och snål man som mest ställde till oreda. "Detta är skandal, var är min personal?" var hans ständiga stridsrop. Där fanns primadonnan i Gunilla Åkessons gestalt. Primadonnan tog bussen till teatern och kom inte i Rolls Royce som alla trodde. Men primadonnefasoner hade hon.  När hon sjöng sina höga c:n så sprack glas och speglar på Gala-Teatern. Lill Lindfors spelade Millejor, teaterns allt-i-allo. Det var egentligen hon som fick allt att fungera. Hon betalade räkningar, dammade och skurade. Hon reparerade cyklar och målade scengolv. Och så tröstade hon direktören när han slog sig: "Stackars dirren, tulle lille, otur har han jämt vår kille. Tulle li