Nöjesvirveln

Efter den enorma framgången med "Tomas revy" 1990 var Tomas von Brömssen lite rädd för att göra en uppföljare. Det är svårt att upprepa en succé, tvåan blir sällan lika bra. Men så kom han på idén att göra två revyer på en gång, åtminstone kallade han föreställningen för "Tomas revy II & III".  Den svåra uppföljaren, revy nummer två, klarades av i första akten. Efter pausen presenterades revy nummer tre. Fiffigt! Alltihop utspelade sig i Ingemar Wibergs påhittiga scenografi som var full av tekniska lösningar, bl.a. fick Tomas sällskap av en mekanisk dockbalett som åkte upp och ner ur scengolvet.  Några av hans kända karaktärer dök upp även denna gång bl.a. dalkullan med de långa flätorna och den pratsjuke kyparen Yngve Gylling.  Som så ofta i dessa sammanhang regisserade Bo Hermansson. Sven-Eric Dahlberg var kapellmästare för ett svängigt tolvmannaband.  Trots jämförelser med Tomas första enmansshow så mottogs revyn väl av kritikerkåren: "Revyn är en höjdar

"Gillar ni maffiga musikaler så är det denna ni ska se. Det var länge sedan jag kände mig så underhållen på en svensk teater" , skrev Expressens kritiker Anders Björkman om "I hetaste laget" på Cirkus i Stockholm hösten 1994.  Visst minns ni filmen från 1959 med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon? Den handlar om två arbetslösa musiker i 1920-talets Chicago. De blir vittnen till ett gangstermord och tvingas därför gömma sig i en damorkester.  Saxofonisten Joe blir Josephine, basisten Jerry blir Daphne och båda blir väninnor med den sexiga men olyckliga vokalissan Sugar.  På Cirkus spelades Sugar av Regina Lund, och de två musikerna av Johan Ulveson och Björn Skifs. Bo Hermansson regisserade, Hans Marklund svarade för koreografi och Ingemar Wiberg hade signerat scenografin. Anders Berglund dirigerade en orkester på tolv man och i birollerna sågs bl.a. Hans Lindgren, Lena-Pia Bernhardsson och Lasse Brandeby.  Föreställningen blev en stor publikframgång och rec

"Han har bara ett steg till världstoppen" , stod det en gång i tidskriften Opera om Arne Hasselblad, en av Malmö stadsteaters främsta lyriska krafter. Han föddes i Eskilstuna i Sörmland. I skolan var han bänkgranne med Per Grundén. Det måtte ha kommit mycket välljud från den kanten under sånglektionerna.  Arne sjöng seriöst redan som grabb. Hamnade i Stockholm, hade Karl Nygren - Kloster som sångpedagog och så småningom Arne Sunnegård.  Lasse Schmidt lät honom debutera professionellt på sin flytande farkost Teaterbåten i Göteborg 1948. Två år senare engagerades han till Stora Teatern i samma stad. Därefter följde engagemang vid Vasan och Folkan i Stockholm och flera operettroller hos Nils Poppe bl.a. "Blåjackor" och "Lorden från gränden". Arne Hasselblad (1922-75) 1957 var Lars-Levi Laestadius klok nog att knyta Arne Hasselblad till Malmö stadsteater där han sjöng sig igenom det mesta en basbaryton kan önska sig: Mustafa i "Italienskan i Alger",

Sommaren 1975 firade Nils Poppe 10 år på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Den tyska sekelskiftesfarsen "Hurra, ein junge" av Franz Arnold och Ernst Bach stod på repertoaren. I Poppes version fick den heta "Fars lille påg" och blev närmast till en självbiografi. Salongshumoristen Amandus Propp från Tomelilla är faderlös men får efter diverse förvecklingar plötsligt två pappor på ett besynnerligt och roligt sätt. "Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Som nyfödd hamnade jag hos en änglamakerska. Vi var 25 barn och det var bara jag som inte fick vingar..."  säger Amandus Propp i pjäsen. En av många repliker som speglar Nils Poppes egen barndom. Pjäsen gav honom chansen att göra en rad komiska entréer i olika förklädnader: som skotte, litet barn i kortbyxor, som storbystad författarinna m.m. Dessutom gjorde han sin högst personliga tolkning av Hamlets monolog. Många kritiker ansåg att det var ett av de största komiska clownnummer som någonsin visa

Anti-show - d.v.s. artister som roar hellre än bra - blev ett begrepp inom den svenska nöjesvärlden i början av 1970-talet. Stockholm var först med Dambergs Trea men Göteborg följde snabbt efter med "Cabaret Skrotten". Det var bröderna och tillika klubbägarna Ulf och Christer Johansson som ville hitta en ny form av krogunderhållning när de introducerade "Cabaret Skrotten" på Restaurang Coldin. Lars Fryklund, anställdes som producent och nu fick han i uppdrag att bilda en skrott.  Anti-showen blev en omedelbar publiksuccé. Här varvades gammaldags rockmusik med buskis. En skotte spelade säckpipa och drog dåliga vitsar. Här är en: Pojke träffar flicka i Glasgows glädjekvarter. När dom börjar bli lite tända viskar han passionerat: Jag finner inte ord för hur mycket jag älskar dej... Hon: Ja, inte har då jag något lexikon i trosorna. Ungefär på den nivån rörde det sig. Programvärd för "Cabaret Skrotten" var Arne "Bongo" Arvidsson som hade en sällsynt

"Stig Lommer-revyn spelas bara in i augusti, så ni skall skynda er att se den, för det lär bli fullt krig om biljetterna. Den köpenhamnske nöjeskungen bjuder nämligen den allra som charmfullaste och roligaste tvåtimmarsunderhållning där det berömda danska smilat verkligen lyser" , summerade Expressens Alf Montan premiären av "Vi spelar igen" på Folkan 1952. Denna dansk-svenska uppsättning bjöd på musikaliskt lekfulla artister som Svend Asmussen och Ulrik Neumann i absolut högform.  Här fanns den originelle komikern Dirch Passer som kunde få en publik att vika sig dubbel av skratt bara genom att upplåta sin hesa stämma. Revydebutanten Meg Westergren fördärvade ingenting. Sigrid Horne Rasmussen, Sten Meurk och Guje Lagerwall fanns också med i rollistan. "Främst bland de uppträdande bör givetvis nämnas Svend Asmussen själv, som spelar, sjunger och spexar på ett sätt som saknar konkurrens åtminstone här i Norden. Som god tvåa kommer den ömsom torrolige, ömsom burle

John Patricks satiriska komedi "Thehuset Augustimånen" var en av 1950-talets mesta långkörare på teaterscenerna. Den hade premiär på Broadway 1953 där den gavs 1 027 gånger. 1954 kom den till Sverige och Intiman i Stockholm där den gick för utsålda hus i två år och passerade 400 föreställningar. Stig Olin regisserade och i ensemblen hittade man namn som Sven Lindberg, Sigge Fürst, Helga Brofeldt, Hasse Ekman, Börje Nyberg och Karl-Arne Holmsten m.fl. "Thehuset Augustimånen" handlar i korthet om en ockupationsofficers svårigheter med att inympa amerikansk demokrati i en liten by på en japansk ö. Pressen talade om komedisuccé på Intiman: "Intimans ridå gick på tisdagskvällen upp för en komedi som är vettig, maliciös, poetisk och kvick. Jag upprepar, mina damer och herrar: kvick" , konstaterade Per Erik Wahlund i Svenska Dagbladet. "Denna fina pjäs fick i Stig Olins regi och Bibi Lindströms dekor ett ypperligt utförande med framgångarna jämnt fördelade p

Gittan Kjell från Uddevalla gick bort för några månader sedan i en ålder av 86 år. Hon har av många utnämnts till en av Sveriges mest begåvade och fullfjädrade revyamatörer. Karriären startade i Aktiv Ungdoms nyårsrevy i början av 1950-talet. Hagge Geigert upptäckte henne och hon var med i hans första nyårsrevy i Uddevalla 1955. Gittan blev Hagge trogen i 15 år och fick jobba tillsammans med storheter som bl.a. Anita Lindblom, Nils Poppe, Git Gay, Gunnar Wiklund, Brita Borg och Georg Adelly.  Hon gifte sig med Dag Göransson, även han aktiv revypappa i Uddevalla. Hon fick tre barn, men trots sina visiter på BB-avdelningen lyckades hon genomföra sina revyföreställningar. - Gittan är tidsinställd , sade Hagge när han raljerade över trebarnsmammans aktivitet. Yngste sonen Ola föddes bara 24 dagar före en revypremiär, men Gittan var med på scenen när ridån gick upp. Under några somrar turnerade hon med Klangerevyn i folkparkerna. Hon var primadonna i Skaraborgsrevyn och i maken Dags Uddeval