Inlägg

Visar inlägg med etiketten Sven Wollter

"Den perfekta kyssen", Stockholms stadsteater 1990-91

Bild
"Den perfekta kyssen" är en pjäs av Staffan Göthe som hade sin urpremiär på Stockholms stadsteater hösten 1990. Med den uppsättningen invigdes den nya stora scenen i Kulturhuset vid Sergels torg.  Dag Norgård regisserade tretton skådespelare, åtta dansare, tre hundar och ett barn. Bland skådespelarna fanns bl.a. Björn Gedda, Viveka Seldahl, Allan Svensson, Jan Mybrand, Claire Wikholm, Iwa Boman och Sven Wollter.  "Den perfekta kyssen" var en fristående fortsättning på Göthes "La Strada del Amore" och "En uppstoppad hund" och handlade om den norrländska familjen Cerviengs öden och äventyr. Publikintresset var enormt. Över 30 000 biljetter var förhandsbokade veckorna före premiären. "Det perfekta fiaskot" var rubriken på Sara Arrhenius recension i Aftonbladet:  "Frånvarande är lyhördheten, det ömsinta, förmågan att synliggöra vår ensamhet, våra svårigheter och drömmar. Allt det som gjort Göthe till en av våra mest spelade och mest äl

"Besök av en dam", Stockholms stadsteater 1993

Bild
"Besök av en dam" av Friedrich Dürrenmatt skrevs 1956 och handlar om miljardärskan Clara Zachanassian som återvänder till sin hemstad Güllen. Staden är i ekonomisk kris och invånarnas hopp står till den rika damen. Som ung blev hon gravid och övergiven av barnafadern, Alfred III, och fördrevs från staden. Han köpte sig fri och slapp undan faderskapsmålet genom att muta två vittnen. Nu erbjuder Clara en miljard till staden, men bara om någon åtar sig att mörda Alfred III.  Regissören Hilda Hellwig satte upp "Besök av en dam" på Stockholms stadsteater 1993. Claire Wikholm tronade i rollen som miljardärskan. Den dödshotade Alfred III gestaltades av Sven Wollter. Det var en stor och påkostad uppsättning med en ensemble på mer än 30 skådespelare. Här fanns bland annat borgmästaren i Måns Westfeldts gestalt, Peter Harryson som präst och Lis Nilheim i rollen som lärarinna. "Av Friedrich Dürrenmatts samhällskritiska grotesk har Hilda Hellwig gjort inte så mycket en tea

Några ord om Sven Wollter

Bild
Det är sorgligt att behöva konstatera att skådespelaren Sven Wollters hesa stämma har tystnat för gott. Sven avled i sviterna av covid-19. Han blev 86 år. Under en lång rad år stod Sven Wollter i centrum för teaterdebatten i sin födelsestad Göteborg. För många var han ett rött skynke och sågs som den blodiga revolutionens förespråkare. Säga vad man vill om Wollter men han hymlade aldrig med sina politiska åsikter. Som skådespelare var han djupt respekterad. Hans rolltolkningar var väl genomarbetade och lämnade ingen likgiltig. Sven Wollter (1934-2020) Efter scenskolan i Göteborg blev det några år vid Riksteatern, stadsteatern i Norrköping - Linköping och Vasan i Stockholm. Många år vid Göteborgs stadsteater, ett mellanspel på Folkteatern i Gävleborg och slutligen Stockholms stadsteater. Han blev känd för den breda publiken som Gusten, den bortskämda gossen i TV-versionen av "Hemsöborna" 1966.  På teaterscenen gjorde han bland mycket annat stor succé som Gustaf III. För den ro

"Så tuktas en hustyrann", Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961

Bild
"Så tuktas en hustyrann", en komedi av John Fletcher, fick sin Sverigepremiär på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961. Titeln anknyter förstås till Shakespeares "Så tuktas en argbigga".  Det samma gör handling och rollkaraktärer. Den publik som berördes illa av busen Petruccios triumf i Shakespeares pjäs kunde hämta tröst genom att bevittna ragatan Marias fruktansvärda hämnd hos Fletcher. Båda författarna verkar ha viljat fastslå att kärlek bör råda i äktenskapet, kärlek och billig jämlikhet.  I Fletchers pjäs har hustyrannen Petruccio blivit änkeman efter sin lyckligt kuvade Katarina och istället gift om sig med hennes yngre syster, vilken här som hos Shakespeare heter Maria. Han hade förstås väntat sig att Maria skulle vara en snäll och foglig liten hustru men hon tar snabbt kommandot i hemmet.  I rollistan fanns namn som Bertil Norström, Margreth Weivers, Göthe Grefbo och Öllegård Wellton, alla populära hos östgötapubliken. En av pjäsens unga friare