Nöjesvirveln

Gunnar Björnstrand (1909-86) hette egentligen Johansson från början. När han gav sig in i teateryrket tog han Björnstrand som artistnamn, vilket kostade honom 40 kronor i registreringsavgift.  Pappan Oscar Johansson, som var en framstående aktör vid Kungliga Dramatiska Teatern, avrådde sin son från att bli skådespelare. Han tyckte att det räckte med en konstnär i familjen. Gossen blev istället bagarlärling, kontorist vid SJ, försäljare av dammsugare och mycket annat innan han trotsade faderns förbud och bestämde sig för att bli skådespelare. Efter gratislektioner hos Julia Håkansson kom han in på Dramatens elevskola i storartat sällskap med bland andra Ingrid Bergman, Signe Hasso, Irma Christensson och så en viss Lillie Lundahl. Teatereleverna började sina lektioner klockan åtta på morgnarna. När skolan var slut för dagen väntade oftast statistuppgifter i någon av föreställningarna som gavs på Dramaten. En kväll var föreställningen inställd. Lillie sa till Gunnar: "Vi blir lediga!

Det är sorgligt att behöva konstatera att skådespelaren Sven Wollters hesa stämma har tystnat för gott. Sven avled i sviterna av covid-19. Han blev 86 år. Under en lång rad år stod Sven Wollter i centrum för teaterdebatten i sin födelsestad Göteborg. För många var han ett rött skynke och sågs som den blodiga revolutionens förespråkare. Säga vad man vill om Wollter men han hymlade aldrig med sina politiska åsikter. Som skådespelare var han djupt respekterad. Hans rolltolkningar var väl genomarbetade och lämnade ingen likgiltig. Sven Wollter (1934-2020) Efter scenskolan i Göteborg blev det några år vid Riksteatern, stadsteatern i Norrköping - Linköping och Vasan i Stockholm. Många år vid Göteborgs stadsteater, ett mellanspel på Folkteatern i Gävleborg och slutligen Stockholms stadsteater. Han blev känd för den breda publiken som Gusten, den bortskämda gossen i TV-versionen av "Hemsöborna" 1966.  På teaterscenen gjorde han bland mycket annat stor succé som Gustaf III. För den ro

Dagmar Ebbesen (1891-1954) Som 13-åring debuterade Dagmar Ebbesen i skådespelet "Tummeliten" på Östermalmsteatern i Stockholm. Den gången spelade hon en liten flicka, men det rollfacket fick hon inte behålla så värst länge. Dagmar Ebbesens lott som skådespelerska blev att spela huskors, kavata och munviga, men i grunden snälla och hjärtevarma.  Efter flitigt turnerande med olika teatersällskap i landsorten och en sejour hos Axel Engdahl i Göteborg fick hon sitt genombrott i pjäsen "Hemslavinnor" på Folkan i Stockholm 1921. Det var där hon för första gången spelade den mycket bestämda Kristina med dubbelt skinn på näsan som tveklöst visste hur allt skulle vara. Pjäsen var knappast något mästerverk men tack vare Dagmars rolltolkning blev den en stor succé och spelades inte mindre än 512 gånger. Dagmar spelade även sin Kristina i "Hemslavinnor" på film tre gånger. Först i en stumfilm 1932. Tio år senare i ljudupplaga och slutligen 1942 i en tredje vers