Nöjesvirveln

Sommaren är bygdespelens tid. Teaterformen är mycket speciell, kanske inte unik för Sverige men med en spridning över landet som är anmärkningsvärd.  En historisk händelse eller en sägen, oftast med lokal förankring, utgör i allmänhet underlag för pjäsen.  Inget landskap har så många bygdespel som Dalarna, och så många bra och i det allmänna medvetandet etablerade.  Sedan 1959 har man varje sommar framfört "Ingmarsspelen" i Nås. "Ingmarsspelen" är baserad på första delen i Selma Lagerlöfs roman "Jerusalem" som i sin tur bygger på en verklig händelse från 1896. Då lyckades den svavelosande predikanten Hellgum få 37 Nåsbor att sälja sina gårdar och flytta till Jerusalem där de övertygats om att uppleva Jesu återkomst till jorden. Men de som drog iväg i knirkande hästskjutsar från Nås kom inte att spela harpa i det himmelska Jerusalem. Verkligheten var en annan. En helt annan. Det var inte Herren dalfolket mötte vid ankomsten. Det var svår hetta, smuts, malar...

När Rune Lindström som ung Uppsalastudent tillsammans med regissören Gösta Folke kom till Leksand 1941 med sitt nyskrivna "Ett spel om en väg som till Himla bär", var det inte många som trodde på honom. Men han fick dalfolket på sin sida och genom många goda krafter fick "Himlaspelet" premiär den 3 augusti 1941. Leksingarna bidrog med dalamöbler, husgeråd och mycket annat som behövdes som rekvisita. Kulisser och änglavingar gjordes av pappkartonger. De gamla dalamålningarna tjänade som inspiration till pjäsen, som handlar om den unge bonddrängen Mats Erssons vandring till Vår Herre för att skipa rättvisa sedan hans älskade Marit har blivit bränd på bål för häxeri. Dramat innehåller sex kurbitsmålningar sammanvävda till ett händelseförlopp. Motiven är baserade på uråldrig bondtro och Gamla testamentet.  Rune Lindström skrev sitt manus mitt under brinnande kriget. Det berättas att tavlan med den rike, skrävlande Mats Ersson som förletts av djävulen skrevs i upprördhet...

"Rövarna på Hunneberg" hette 1954 års muntration på Skansens friluftsteater i Stockholm. Det var Rune Lindström som hade skrivit manus till detta stycke som byggde på Scribes och Aubers komiska opera "Fra Diavolo". Istället för Italien utspelade sig dramat i Västergötland där ett planerat giftmord på Gustav III skall genomföras på värdshuset Gyllene draken i närheten av Halle- och Hunneberg. Det var en stor uppsättning med bortåt 40 skådespelare på scenen - rövare, soldater, adelsmän, pigor och drängar. Teaterchefen Sandro Malmquist regisserade, Julius Mengarelli stod för koreografin och Bo Ekemar ledde orkestern. I rollistan hittar man namn som Margareta Hallin, Nils Hallberg, Gösta Prüzelius, "Kulörten" Andersson och Hanny Schedin. Kritiken var minst sagt ljummen: "Premiärkvällen hade idealiskt väder och skymningen blev en god bundsförvant till föreställningen. Naturen själv gjorde allt för att maskera att något saknades. Men det hjälpte ändå ...

Rune Lindströms bygdespel "Skinnarspelet" eller "Sagan om den underbara pälsen" har framförts under midsommarveckan i Malung sedan 1967. Det är ett lättsamt folklustspel baserat på Shakespeares "Så tuktas en argbigga", omplanterad i Dalamiljö. Här handlar det om den sturska kullan Brus-Britta som aldrig tycks bli gift, hon skrämmer bort friarna med sitt häftiga humör. Hon fattar tycke för den glade vandraren Lustigs-Per som dyker upp på gården i sällskap med den föräldralösa lilla flickan Lisbeth från Lingärde. Men Lustigs-Per tycks inte alls vara intresserad av Brus-Britta. Till slut låter hon bygdens skinnarlag sy upp en brudgumspäls och lovar att gifta sig med den mannen som pälsen passar på. Naturligtvis slutar allt lyckligt, precis som det ska göra i den här sortens lustspel. "Skinnarspelet" är fyllt av härlig jazzinspirerad folkmusik skriven av Jan Johansson. Under många år var Arne Domnérus kapellmästare och i orkestern fanns några av...