Inlägg

Visar inlägg med etiketten Bertolt Brecht

"Herr Puntila och hans dräng Matti", Stockholms stadsteater 1985

Bild
Bertolt Brecht skrev sin folkliga komedi "Herr Puntila och hans dräng Matti" under ett besök i Finland sommaren 1940. Historien är baserad på berättelser av den finländska författaren Hella Wuolijoki.  Godsägaren Puntila är en suput. Full och glad är han allas bästa vän. Han anställer arbetare han avskedat dagen innan. Han förlovar sig med fyra damer samtidigt. Han lovar bort sin dotter Eva till sin dräng Matti. Men när han sedan nyktrar till grips han av ruelse och blir hård som flinta. Allt skär sig. Arbetarna lommar iväg igen. Fästmöerna får korgen. Matti återförs till sin underordnade roll som dräng och är inte längre aktuell som svärson. Den nyktre herr Puntila vill att dottern ska gifta sig med en diplomat. Nykter är Puntila en känd kugge i det kapitaliska maskineriet och lika otrevlig som han var trevlig när han var full. Matti står till slut inte ut och lämnar sin husbonde och förenar sig med sina kamrater ur arbetarklassen. Regissören Fred Hjelm svarade för en bejubl...

"Tolvskillingsoperan", Helsingborgs Stadsteater 1977

Bild
"Tolvskillingsoperan" av Bertolt Brecht och Kurt Weill är historien om gangsterledaren Mackie Kniven som gifter sig med tiggarkungen Peachums dotter Polly. Peachum förfasas över detta och gör allt för att se Mackie hängd.  Musikalen hade sin urpremiär i Berlin 1928 och blev snabbt känd över hela världen. Regissören Hans Polster gjorde en experimentföreställning av "Tolvskillingsoperan" på Helsingborgs Stadsteater 1977. I texten hade man lagt in en rad aktuella anspelningar om tillståndet i konungariket Sverige. Kurt Weills musik mixades med progglåtar ur Nationalteaterns repertoar.  Kritikerna var helt oförstående: "Den föreställning som premiärvisades igår är alltså inte bra. Det finns spänstiga enskildheter i den men alltför många svaga punkter. Den flackar hit och dit utan riktning och utan vilja. Dessutom har man klåfingrigt manipulerat med texten på ett sätt som varken behövs eller är särskilt väl genomtänkt" , menade Arbetets recensent Bertil Palmqvi...