Nöjesvirveln

Om lögnen som livsform handlar Ibsens välkända tragedi "Vildanden". 1955 gick den upp på Dramatens lilla scen i Alf Sjöbergs regi. Fotografen Hjalmar Ekdal diktar generöst om verkligheten så att det passar hans syften. Han undflyr det obehagliga och obekväma, är belåten med ett liv förgyllt av falska illusioner och självbedrägeri.  När Ekdals ungdomskamrat Gregers Werle dyker upp i familjen börjar livslögnerna att gradvis uppdagas. När det går upp för Ekdal att hans dotter Hedvig förmodligen inte är hans barn rasar tillvaron som ett korthus. Ulf Palme gestaltade Hjalmar Ekdal med osviklig säkerhet. Margit Carlqvist gjorde sig förträffligt som Hedvig, dottern som förskansat sig uppe på vinden för att vårda en skadeskjuten vildand.  Eva Dahlbeck spelade Hjalmars hustru Gina. Som den sanningssägande Gregers Werle sågs Olof Bergström som fick mycket beröm för sin rolltolkning. Aino Taube, Anders Henriksson, Gunnar Hellström och Georg Funquist var några andra välbekanta namn i rol

En gång i början av 1930-talet stod en ung man inför "den väldige" Oscar Winge, dåvarande chefen på gamla Hippodromteatern i Malmö. Den unge mannen hade sökt till kören men som så många andra i templet på Kalendegatan blivit vägd och funnen för lätt.  Denne unge man var Nils Birger Persson (1911-86). Någon månad senare stod han åter inför samma mäktiga teaterchef. Han ville sälja två egenhändigt skrivna revynummer - och se det föll i god jord. Oscar Winge köpte båda numren och därmed var framtiden utstakad för den unge mannen. Under pseudonymen Nils Bie försåg han de flesta av 1940-talets populära svenska scenartister med textmaterial. Drömmen om att själv stå på scenen falnade ganska snabbt, han nöjde sig med att andra håvade in applådåskor och skrattsalvor med hans kvickheter. Han var en av de drivande krafterna bakom Arbetets evenemang Amatörparaden som pågick i 15 år fram till 1959. Han var huvudförfattare till Dubbel-Olle Ohlssons revyer på Södran i Malmö och han skrev m

Det började med ett par sketcher om Olympiska Spelen och slutade med en olympisk final. Där emellan fick publiken bland annat höra Julia Caesar riva av ett av sina hätska kvinnosakstal mot männen. Åke Jensen sjöng och steppade. Gustav Lövås och Sten Meurk gjorde en parodi på baletten "Eldfågeln". En parodi på Snoddas och hans osannolika genombrott i "Karusellen" var ett måste för alla revyförfattare det här året och saknades inte heller på Odéonteatern.  "Klart för start" hette revyn och utöver redan nämnda artister medverkade också Birgitta Glantz, Marion Sundh, Gösta Krantz och Ludde Juberg.  Sven Lykke hade fått fart på baletten och Werner Ohlson på regin.  "Julia Caesar är alltid rolig, roligast i sketchen om den framtida bostadsregleringen - den är också någonting att göra någonting av. Annars var, som har antytts, textunderlaget i klenaste laget - även om Gustav Lövås hade en verklig pangsak om bilismen i början av första akten" , skrev sig

"I sista minuten" av Aldo de Benedetti utspelar sig i bostadsbristens Rom 1912 och handlar om hur Renata Ardoni är på jakt efter en våning. När hon äntligen hittar sitt drömboende visar det sig att en man vid namn Carlo Reani också har förälskat sig i samma våning. Båda börjar gräla om vem som skall få hyra den och det slutar med att dom flyttar in som ett par. I andra akten har de varit gifta i två år, men frågan är om de gift sig av kärlek? Förvecklingar uppstår när Carlo börjar misstänka att hans hustru bedrar honom. Från Hollywood hade teaterchefen Frank Sundström hämtat hem den firade skådespelerskan Signe Hasso för den kvinnliga huvudrollen. Gunnar Sjöberg blev hennes motspelare och vidare märktes bl.a. Maud Hyttenberg, Lennart Lindberg och Sture Ström. Här gjorde även Fredrik Ohlsson debut inför svensk publik efter att ha genomgått teaterskola i London. "Singe Hasso klädde verkligen rollen. Det rent tecknade ansiktet speglade klokhet och beslutsamhet med glimtar a

Sonja Stjernquist från skånska Hästveda i Göingebygden tillhörde under flera decennier de verkligt folkkära artisterna. Hon gjorde scendebut redan som 11-åring då hon sjöng "I vår lilla båt" på en simskoleavslutning i Limhamn.  Blott 10 år gammal lämnade hon barndomshemmet och flyttade till sin äldre syster i Malmö för att börja i den kommunala flickskolan. I Folkets Park fanns barnteatern där hon kom med och skaffade sig scenvana. Som 14-åring var hon med i Ragnar Frisks film "Tro, hopp och kärlek". Vid fyllda 15 blev hon yrkesartist, då gjorde hon sin operettdebut som Babushka i "Sista valsen" av Oscar Strauss. Sonja Stjernquist (1931-2002) Efter några år vid Hippodromteatern i Malmö kom Sonja 1949 till Stockholm. Hon hamnade ganska snart på operettens högborg Oscarsteatern där hon slog igenom som klosternovisen Denise i "Lilla helgonet" 1955. Just den rollen blev hennes signum och hon gjorde den i flera olika uppsättningar genom åren. Det blev

Revytraditionen i Kalmar går tillbaka ända till 1920-talets början och pågår än idag. Under 1980- och -90-talen var det Gösta Berg som producerade den populära nyårsrevyn.  1992 års produktion hette "Slottstappning -92" med Siw Carlsson som dragplåster. Några år tidigare hade hon blivit rikskändis i rollen som den argsinta städkärringen Augustina i Janne "Loffe" Carlssons TV-program "Kulan". Nu fick man för första gången möta Augustinas syster - Miss Rosie från USA. Det skämtades friskt om såväl kungligheter som politiker. Gustav Vasa, drottning Kristina och drottning Silvia fick en släng av sleven, liksom Alf Svensson och Ian och Bert. Bland textförfattarna märktes namn som Stig Bergendorff, Åke Strömmer, Mats Ljung och Tjadden Hällström. För regin hade man tagit in professionell hjälp av revyveteranen Mille Schmidt. Se även:  Mångsysslaren Mille Schmidt Ingvar Anderssons nyårsrevy 1986-87