Nöjesvirveln

Olle Blom är journalist. Han sitter på kvällstidningens lokalredaktion i Malmö. Olle är ingen stjärna som gör avslöjande reportage. Han är ingen skjutjärnsjournalist. Jobbet är slitigt, grått och vardagligt. Han kämpar förtvivlat för att huvudredaktionen uppe i Stockholm ska bli nöjd.  På redaktionen finns också sportjournalisten "Beson" (Arne Strömgren) och redaktionschefen (Rune Ek). Alla gör sitt bästa, men resurserna är små. Ibland struntar dom i alltihop och tar färjan över till Köpenhamn för att slå klackarna i taket. Då får sekreteraren och allt-i-allon "Moppan" (Tove Waltenburg) rycka in och hålla redaktionen igång. Svante Thuresson och Ingvar Andersson. "Olle Blom - reporter" var en lågmäld och delvis realistisk beskrivning av journalisternas vardag. Men samtidigt en rolig satir hämtad från yrkesjargongen. Åke Wihlney som skrev manuset till TV-serien var själv journalist med förflutet på såväl Aftonbladet som Expressen. Wihleny hämtade mycket från

Innan Owe Thörnqvist blev riksbekant genom radio och TV med sina humoristiska slagdängor så hade han en karriär som revyförfattare hemma i Uppsala. Tillsammans med den komiska begåvningen Rune Ek skrev, producerade och spelade han flera lokalrevyer. Det var i dessa revyer som flera av Owes numera klassiska visor först såg dagens ljus t.ex. "Rumba i Engelska parken", "Titta, titta" och "Diverse julboogie". På nyåret 1954-55 presenterade Thörnqvist och Ek revyn "Nu e´re dax igen" på Slottskällan i Uppsala. Förutom de båda författarna medverkade bl.a. Gun Andersson, Nini Witzansky och Bertil Gille. "I Uppsala tjuvstartade man på måndagskvällen med en nyårsrevy, Nu ere´ dax igen, som har paret Owe Thörnqvist - Rune Ek till upphovsmän. De har tidigare svarat för några Uppsalarevyer, men ingen så genomarbetad och lyckad som den här" , rapporterade Dagens Nyheter från premiären. Signaturen Birk i Aftonbladet: "Av de 30 numren är det flera

I början av 1980-talet flyttade Malmöskådisen Rune Ek hem till Uppsala tillsammans med fru Gun för att starta folklig sommarteater i stadsträdgården.  "Värdshuset Lerkrogen" var parets andra uppsättning efter den lyckade starten med "Det osar fläsk i Dragarbrunn" föregående år.  Gun Ek hade skrivit ett manus i Gideon Wahlbergs och Sigge Fischers anda. Värdshuset Lerkrogen står inför rivningshot och gycklartrion Målle, Mille och Jullan blir räddningstrupp.  Moltas Eriksson och Rune Ek med elegant assistans av operettprimadonnan Maj Lindström spelade huvudrollerna i detta lättsamma spektakel. Lasse Eriksson, Eva Ebbekke-Larsson och Charlie Elvegård utgjorde resten av rollistan. Erfarne Egon Larsson stod för både regi och koreografi. "Både Ek och Moltas excellerar i galna upptåg, usla vitsar och festliga kostymeringar. Moltas som präst - pastor Jansson med Evert Taube-diktion! - får priset som planens bäste spelare! Men hans och Rune Eks Säpo-duett glömmer man hel

Malmöpubliken hade längtat länge efter en riktig nyårsrevy när stadsteaterns chef Gösta Folke äntligen gjorde slag i saken. Resultatet blev "Knäna böj" som gavs på Nyan 1969. Det var första gången på 24 år som Malmö Stadsteater vågade sig på konststycket att spela nyårsrevy. Rune Ek, med revyförflutet i Uppsala, både skrev, regisserade och spelade med i ensemblen. Övriga manusförfattare var Åke Arenhill, Garry Engman, Kaj Braw, Gun Ek och Gertrud Hemmel. I ensemblen fanns Nils Poppe, Maj Lindström, Ulla Akselsson, K. G. Lindström, Brigitte Ornstein och Bengt Gillberg.  Det var en klassisk nummerrevy utan röd tråd, mer snäll än aktuell. Trots slipade textförfattare och goda artister fick "Knäna böj" underkänt av så gott som samtliga recensenter. Sven Swensson i Skånska Dagbladet inledde sin recension så här: "Tyvärr, det gamla talesättet om de många kockarnas sämre soppa besannades här, när Malmö stadsteater slutligen föll till föga för de publika påtryckningarn

I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv

Rune Ek Redan på 1950-talet etablerade sig Rune Ek som revypappa i Uppsala. På den tiden skrev och producerade han lokalrevyer tillsammans med Owe Thörnqvist.  Efter många år som skådespelare vid Malmö Stadsteater återkom Rune Ek till lärdomsstaden och startade sommarteater i Stadsparken 1982.  "Det osar fläsk i Dragarbrunn" hette första försöket, ett folklustspel författat av Runes hustru, Gun Ek.  Egon Larsson anlitades för regi och koreografi. Förutom Rune Ek själv medverkade operettprimadonnan Maj Lindström, Uppsalaprofilen Moltas Eriksson, Lasse Eriksson (som senare blev känd som ståupp-komiker), samt Eva Ebbekke Larsson, Pelle Höjer och Maria Lindström.  Pjäsen utspelade sig på 1940-talet under kristidsnämndens och ransoneringskupongernas epok. Målle, en skräddarmästare på ruinens brant, beställer svart, en kotlettrad men får en hel gris. Och därmed går skrädderiet en ny framtid till mötes som charkuteri.  "Rune Ek är ett fyrverkeri av fysisk och verb