Nöjesvirveln

"Hans Nåds testamente" är ursprungligen en klassisk roman av Hjalmar Bergman som senare dramatiserats för både scen och film. Den handlar om den gamle knarrige baronen Roger Bernhusen de Sars som på sin 75-årsdag offentliggör sitt testamente. Testamentet upprör hans närmaste släktingar som sett fram emot ett rejält arv, inte minst hans intriganta syster som försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Sandro Malmquist satte upp "Hans Nåds testamente" på Skansens friluftsteater sommaren 1953 med Gunnar Sjöberg som baronen och Stina Ståhle som systern. Detta år firades för övrigt Stockholms stad 700-årsjubileum. "Det var en verkligt fin kväll igår då Sandro Malmquist visade sin uppsättning av Hans Nåds testamente på Skansen. Så respektlöst har man sällan sett en klassisk svensk komedi behandlas. Med trivsam ironi har den anpassats till en visserligen tuktad, men dock naturs krav försetts med en härlig uppsättning extra Bergs

Tiden är 1920-talet och fabrikör Julius Duun i skånska badorten Mölle har, vilket framgår av namnet en fabrik som huvudsakligen sysslar med madrasser och kuddar.  På fabriken finns den luggslitne kamreren Putte Bolster. Fabrikör Duun vill så gärna att Putte ska bli måg i huset, så att firman stannar inom familjen. Men riktigt så lätt bäddar man ju inga sängar... Dottern Kajsa vill ha en intressant och spännande man. Således hittas det på att kamrer Bolster har haft en mycket känd älskarinna, nämligen filmstjärnan Gloria Swanson. Kajsa går på historien och förälskar sig i Putte.  Allt är frid och fröjd och förlovningen stundar när plötsligt Gloria Swanson personligen dyker upp i Mölle... Förvirringen blir givetvis total och hela historien hotar att spricka. Nils Poppe och Olof Lundström. "Oskulden från Mölle" är i original en tysk fars av radarparet Franz Arnold och Ernst Bach som Nils Poppe och Arne Wahlberg översatte och bearbetade för Fredriksdals friluftsteater sommaren 19

Överliggaren och paragrafryttaren Sten Stensson Steen är en komedifigur med lång historia. Han härstammar från ett yvigt lustspel av John Wigforss som hade urpremiär 1902.  Skådespelaren Elis Ellis förälskade sig i Stensson-figuren och lär ha spelat den ett par tusen gånger.  Nils Poppe gestaltade Sten Stensson Steen på film första gången 1945, "Sten Stensson kommer till stan" hette den och blev en publiksuccé över hela riket. Sommaren 1967 kom Poppe tillbaka som Stensson i ett nyskrivet lustspel som framfördes på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg.  Manusförfattaren Carro Bergkvist placerade Sten Stensson Steen i modern miljö och förlade handlingen till det fiktiva Hällerups gård utanför Helsingborg. Från Wigforss originalpjäs återstod bara själva Stensson-figuren samt två repliker.  Handlingen i korthet: Änkan Birgitta von Carping har så ont om pengar att hon tvingas hyra ut rum för att klara ekonomin, en av hyresgästerna är Stensson. Änkan har ett förhållande med go

Under några somrar på 1990-talet spelade revypappan Mats Ljung farser och folklustspel på en pittoresk bakgård vid det gamla Båtmanshuset i Skara. 1994 års uppsättning hette "Tvätta Johansson" författad av Mats Ljung och Ragnar "Joker" Pedersen.  Pjäsen utspelar sig 1969 och den påhittige Johansson, gestaltad av Mats Ljung, bygger en månraket. För att dölja projektet för sin fru (Maria Ljunggren) påstår han att den stora apparaten är en tvättmaskin med oanad kapacitet. Varpå fru Johansson uppmanar grannarna att lämna in sin tvätt. Naturligtvis går allting på tok, varken månfärd eller tvätteri fungerar. "De tokiga infallen står som spön i backen och skratten lika tätt. Glada sånger och danser kompletterar det roliga byket. Regissören Håkan Wennberg har fått rätt styrfart på tokerierna och full fräs på centrifugen. Ett gott skratt förlänger livet, sägs det - i så fall fungerar Johanssons tvätteri som ett mirakulöst reningsbad" , konstaterade Tore Ljungberg i

Fästningsspelen i Varberg var under många år något av en institution i teatersverige. Inför den 18:e säsongen 1964 såg det dock ut som att traditionen skulle upphöra. Varbergs stad ledsnade efter att ha upplevt ett par regnvåta spelsäsonger. Teaterdirektrisen och skådespelerskan Elsa Prawitz kom som en räddande ängel, hon tog helt sonika och flyttade spelplatsen utanför fästningsmuren, mera i lä för lågtrycken, och så sände hon ut en samling trogna beundrare ur Badstyrelsen med håven, så att det nödvändiga startkapitalet kunde samlas ihop.  Med sig själv i titelrollen satte Prawitz upp Garcia Lorcas muntration "Den galanta skomakarfrun". Mot Elsa Prawitz spelade Tord Peterson den stackars skomakaren som får så mycket ovett av sin sköna och galanta hustru. En angelägen friare gestaltades av Hans Wahlgren. Totalt rymde rollistan åtta personer. Ingvar Danielsson svarade för scenografin och Hans Bergström regisserade. Dagens Nyheters utsände kritiker Ingvar Holm menade att spelpl

I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv

"Rövarna på Hunneberg" hette 1954 års muntration på Skansens friluftsteater i Stockholm. Det var Rune Lindström som hade skrivit manus till detta stycke som byggde på Scribes och Aubers komiska opera "Fra Diavolo". Istället för Italien utspelade sig dramat i Västergötland där ett planerat giftmord på Gustav III skall genomföras på värdshuset Gyllene draken i närheten av Halle- och Hunneberg. Det var en stor uppsättning med bortåt 40 skådespelare på scenen - rövare, soldater, adelsmän, pigor och drängar. Teaterchefen Sandro Malmquist regisserade, Julius Mengarelli stod för koreografin och Bo Ekemar ledde orkestern. I rollistan hittar man namn som Margareta Hallin, Nils Hallberg, Gösta Prüzelius, "Kulörten" Andersson och Hanny Schedin. Kritiken var minst sagt ljummen: "Premiärkvällen hade idealiskt väder och skymningen blev en god bundsförvant till föreställningen. Naturen själv gjorde allt för att maskera att något saknades. Men det hjälpte ändå

Tantolundens friluftsteater på Södermalm i Stockholm var under många år den självklara paradscenen för dåtidens folklustspel.  Lustspelsförfattaren Gideon Wahlberg blev något av en hovleverantör av manus till Tanto, inte mindre än 19 av hans pjäser uppfördes där. En av de mest folkkära är "Grabbarna i 57:an" som fick sin urpremiär sommaren 1935.  Handlingen utspelar sig på en bakgård på Söder bland glada målargesäller, unga förälskade kärlekspar, några skurkar och så förstås en kärlekskrank piga. Själva intrigen rör sig kring några stulna avlöningskuvert men som alltid i Gideon Wahlbergs stycken ordnas allt till det bästa kring kaffe med dopp, eller kaffe med kron. Och unga hjärtan slår i samma takt och tolkar sina känslor i sång, och gammal kärlek rostar aldrig och ondsinta argbiggor tuktas till slut.  Rollistan befolkades av idel publikkära namn, Rut Holm som pigan Vivan, lustigkurrarna Einar Fagstad och Calle Reinholdz som målarna Fabbe och Vicke, Ludde Juhberg spelade

"Skrattmusklerna på det teaterintresserade Sydsverige får ingen avkoppling i sommar. Det beror nu inte på att Fredriksdalsteatern i Hälsingborg spelar upp den gamla succén Lorden från gränden. Det beror på att Nils Poppe gör det.  När årets upplaga av Poppe-visionen slog ut bland häckarna i den vackert belägna friluftsteatern, så var det bara att konstatera: Det är så här - precis så här vi vill ha Nils Poppe. Han är totalt oemotståndlig."  Ovanstående rader är saxade ur Tony Kaplans recension i tidningen Arbetet den 22 juni 1970. "Lorden från gränden" var Nils Poppes verkliga paradnummer, han älskade rollen som den fattige kanonfotografen Bill Snibson som plötsligt blir arvtagare till en miljonär. Redan 1947 spelade han den på Södra Teatern i Stockholm, han kom sedan att ta upp den på repertoaren åtskilliga gånger under sin karriär. Vid Fredriksdalspremiären sommaren 1970 hade Poppe redan hunnit gestalta "lorden" bortåt 800 gånger. Annalisa Erics

"Poppe håller mästarklass!" utropade Aftonbladets kritiker Bertil Thell efter att ha bevittnat premiären på 1983 års begivenhet på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.  "Två man om en änka" hette pjäsen, ursprungligen en tysk farsoperett som Nils Poppe förvandlade till ett skånskt sånglustspel. Pjäsen handlar i korta drag om en fattig malaj och en stilig officer som slåss om en vacker änka.  Nils Poppe, 75 år fyllda, gjorde succé som malajen Emil Pettersson. Fredriksdalsveteranen Bo Lindström spelade hans rival, primadonnan Berit Carlberg charmade publiken som den glada änkan Josefina Pellerin.  Runt denna trio fanns pålitliga krafter som Thomas Ungewitter, Brita Billsten, Hans-Peter Edh och Elizabeth Banke med flera. "Poppes osvikliga leklynne gör sommarspelet till en begivenhet" , skrev Björn Linell i Expressen.  "När Poppe och Berit Carlberg har sin första konfrontation startar ett komedispel på hög nivå i genren, som de här två är mästare i&qu