Nöjesvirveln

August Strindbergs "Dödsdansen" handlar om ett djupfryst äktenskap mellan kapten Edgar och den före detta aktrisen Alice. De bor isolerade på en befästningsö långt ute i skärgården och har blivit varandras fångvaktare. Lagom till att de ska fira sitt silverbröllop får de besök av Kurt, en släkting från Amerika, vars närvaro manar fram det samlade missnöjet från ett 25 år långt, stagnerat äktenskap. "Dödsdansen" har spelats i många olika uppsättningar sedan urpremiären 1909. I Göran Graffmans uppsättning på Dramaten 1983 fick man uppleva Keve Hjelm och Margaretha Krook som Edgar och Alice.  Recensionerna var minst sagt svala: "Spelet mellan denne Edgar och denna Alice saknar kort sagt fallhöjd; man får riktigt ta i för att föreställa sig den erotiska attraktion som en gång kittat dem samman och som årtiondena alltså försumpat till ett livsbesvikelsens hat. Hur i fridens namn har detta gått till?"  undrade Björn Nilsson på Expressens kultursida. Bengt Jahnss

När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm.  Rollen som

Det händer väl inte alltför ofta att Kungliga Dramatiska Teatern kan annonsera om skrattsuccé. Men hösten 1974 skrattades det mycket i marmorpalatset vid Nybroplan när Ludvig Holbergs gamla 1700-talskomedi "Den jäktade" sattes upp på stora scenen.  "Den jäktade" handlar om den virrige Viegelschrey som tycker sig ha så mycket att bestyra att han inte får någonting uträttat. Han tänker gifta bort sin dotter med en riktig tråkmåns. Husets piga griper in och ser till att flickan får gifta sig med mannen hon älskar.  I huvudrollen som den ständigt stressade Viegelschrey sågs Jan-Olof Strandberg. Lena Nyman spelade den listiga pigan Pernille, Ernst-Hugo Järegård hennes påhittige medhjälpare Oldfux. Margaretha Krook gjorde en av sina mer groteska rolltolkningar som en äldre och mycket kärlekskrank piga. Henning Moritzen regisserade och i övriga roller fanns bland andra Hans Klinga, Gösta Prüzelius, Ingvar Kjellson och Per Mattsson.  Jan-Olof Strandberg och Lena Nyman Åke J

Radioserien "På minuten", baserad på den brittiska förlagan "Just a Minute", hade svensk premiär 1969 och pågår fortfarande. Snacka om långkörare! När "På minuten" var som allra roligast bestod laguppställningen av Stig Järrel, Margaretha Krook, Moltas Eriksson och Catrin Westerlund. Programledare och domare var Lennart Swahn. "På minuten" går som bekant ut på att spåna och fabulera i en minut kring ett mer eller mindre fantasifullt ämne t.ex. "Varför är min kamel så högfärdig?", "Hur man blir omskolad till bystmåttsexpert", "När jag blev skinnad av en flåbuse". I de "hårda" reglerna ingår att det är förbjudet att tveka ens för en sekund, att upprepa sig eller att avvika från ämnet.  Då blir man genast stoppad av en ylande larmsignal och den som tryckt på knappen får istället fortsätta. I nyss nämnda panel blommade verkligen fantasin och humorn. Förutom de vansinniga improvisationerna så var sn