Nöjesvirveln

"Ring och sjung" hette ett program som drabbade radiolyssnarna en kvart om dagen åren 1976-78. Drygt 200 lyssnare hörde av sig till programmet varje dag för att via telefonluren få sjunga offentligt i etern. "Ring och sjung" var en idé som Sveriges Radio snott från Frankrike. Upplägget var att de två programledarna Mona Krantz och Britt Landin valde ut fyra rader ur en välkänd låt. Sedan satte de ihop en slags gåta till den hemliga sången. Exempel "En idog, lycklig och förtröstansfull person", här blev svaret "Farmareflickan", en populär schlager som blev en dunderhit med Thory Bernhards på 1960-talet. Från början var det tänkt att lyssnarna skulle ringa direkt in till programmet, men de första veckornas sändningar blockerade alla telefonväxlar och därefter fick lyssnarna anmäla sig per post. Ur den digra brevskörden drog programledarna sju tävlanden per avsnitt som fick vara med och sjunga och gissa. För varje rätt svar vann man hundra kronor. D

Våren 1961 kom radions dåvarande underhållningschef Tage Danielsson på idén att göra ett program för alla födelsedagsbarn i Sverige. Han gick från idé till handling på rekordtid, två dagar närmare bestämt. Programmet skulle heta "Det ska vi fira" och innehålla brev och musikönskemål från lyssnare som ville fira någon.  Tages idé var dessutom att man skulle fira udda saker som att någon blivit frisk efter en sjukdom, eller att ens bortsprungna hund kommit hem. Den välkände radioprataren Pekka Langer blev först ut som firarvärd. Det var inte något enkelt jobb eftersom svenska folket aldrig hade varit med om att man kunde fira någon via radion. Några brev hade givetvis heller inte hunnit komma in till Sveriges Radio. Pekka fick springa runt i korridorerna och fråga radiomedarbetarna om dom hade nån moster eller så som skulle fylla år. Så småningom fick han ihop en liten hög med grattishälsningar att läsa upp i programmet. Redan efter första programmet började brev och vykort str

Den 13 december 1966 var det premiär för radioprogrammet "Telefonväktarna" med trion Pekka Langer, Moltas Erikson och Carl-Uno Sjöblom. Programmet var något av en motsvarighet till nutidens populära "Karlavagnen". Lyssnarna fick ringa in och prata fritt ur hjärtat, ställa frågor och kanske be programledarna om goda råd. Finessen med "Telefonväktarna" var att programmet ständigt var fyllt av överraskningar, ingen visste hur samtalen skulle sluta, det var happenings i etern. Telefonväktarna - Moltas, Pekka och Carl-Uno. Programmet blev så populärt att det blev kaos i telefonväxeln. Uppåt 9 000 människor kunde köa i slussen under varje sändning, ungefär 20 hade nöjet att komma fram och få samtala med de tre slagfärdiga programledarna.  Det blev många minnesvärda samtal t.ex. damen som varit med om några bordsseanser och var övertygad om att hon upplevt ett övernaturligt ingripande. Hon berättade utförligt om vad glaset stavat sig till, hur allting hade gått t

Radioprataren Ulf Elfving fyller 80 år idag och det kan vara på sin plats att uppmärksamma hans mest populära radioprogram "Upp till tretton". Programmet kan närmast beskrivas som ett "Ring så spelar vi" för barn. Här fick barnen ringa in och snacka med programledare Elfving, svara på en tävlingsfråga och få en önskelåt spelad. Svarade man rätt fick man en eller flera grammofonskivor i vinst. "Upp till tretton" hade premiär 1970 och blev en långkörare. Cirka 5 300 telefonsamtal senare lade Elfving på luren, sista programmet sändes 1992. I det sista programmet gjorde Ulf Elfving en kupp. Alla tävlanden fick storchanspris, det vill säga fem LP-skivor. De som hade syskon fick en extra skiva. De barn som inte kunde svaren fick generösa ledtrådar för att kunna svara rätt på frågan. Den kuppen kostade Sveriges Radio ca 8 000 kronor i skivkostnader. Ulf Elfving 80 år idag. Det blev många minnesvärda samtal från snacksaliga och impulsiva barn under de 22 åren som

Trollmor Trollga hette en populär figur i radions småbarnskvartar under några år på 1970-talet. Rösten bakom Trollmor hette Birgitta Götestam. Det var hon och maken Peter Flack som svarade för manus till den här serien som sändes under rubriken "Vi ringer Trollmor!" Peter Flack i rollen som Folke Tut från Folkräkningsinstitutet ringde och intervjuade Trollmor som alltid hade så mycket spännande saker för sig. Under en period var Trollmor ett inslag i radioprogrammet "Hej bilist!" där man fick följa hennes äventyr i trafiken.  Annars bodde Trollmor Trollga ute i skogen tillsammans med sin son, Rock-Stubb-Uno, spelad av Staffan Götestam som sjöng och spelade rocklåtar.  Denna fantasifulla berättelse mynnade så småningom ut i LP-skivan "Hallå Trollmor" som utkom lagom till julhandeln 1974.  Har man barnasinnet i behåll kan man fortfarande glädjas åt när Trollmor spelar äppelhockey eller lagar trollsoppa. Se även: Vinyllådan - Julbråk med Carl-Gustaf & Arn

"Schlagerfrågan" hette ett underhållningsprogram i Sveriges Radio som hade premiär den 29 oktober 1973. Programledaren Hasse Tellemar testade melodiminnet på de tre panelmedlemmarna Sickan Carlsson, Sven-Erik Vikström och Gösta Bernhard. Huspianist var Stig Holm.  Denna lättsamma musikfrågelek blev en riktig långkörare och pågick fram till 1979, hela tiden med samma medverkande. Se även: Radioklassikern "På minuten"

"Skruva upp ljudet Werner, nu är det det där programmet som vi alltid blir så irriterade på" , så löd en återkommande jingel i "Plattetyder". "Plattetyder" eller snarare "Platt-etyder" var ett populärt radioprogram med Kjell Swanberg och Bengan Wittström som säkert retade en del men som roade betydligt fler.  Underrubriken var "skivönskningar mitt på blanka förmiddagen" eller "lyssnaromsorgens förmiddagssatsning - Förmiddag med lyssnaromsorgen".  Ingemar Unge i DN sammanfattade programmet så här: "... ett högtflyende nonsens i ord, marmorerat med otroligt tönt från skivtallriken." I "Plattetyder" fick man höra de mest bisarra skivutgivningar som bl.a. "En babylonisk skeppstrasa" med Bert Yoga Jonsson, "Grisens förargelse" med August Svensson eller "Jag är en ung godtempartjej" med Lisbeth Berg.  Det här med att samla märkliga skivor hade Bengan Wittström sysslat med alltsedan r

"Vårat gäng" var en företeelse som tände hela Sverige på 1940-talet. Det började redan 1939 då revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock samlat ihop ett gäng musikaliska ungdomar från Södermalm i Stockholm för att göra radiounderhållning. Redan året därpå var man ute i folkparkerna och showade. Under nio år höll man igång och nya talanger tillkom hela tiden. 1942 gjorde man en långfilm där Alice Babs, som egentligen inte tillhörde gänget, var det stora affischnamnet.  När "Vårat gäng" uppträdde på Götaplatsen i Göteborg pingsthelgen 1944 drog man bortåt 60 000 åskådare, det säger en del om gängets oerhörda popularitet.  Sommaren 1943 bestod laguppställningen av Lill-Arne Söderberg, Tosse Bark, Pricken Johansson, Bullan Persson, Knotan Mattsson, Brita Borg, Irma Burgman, Gunnar Ahl, Maj-Britt Nilsson, Leppe Sundewall, Britt Nilsson och Lasse Frydén.  Bullan, Knotan och Pricken, det var namn som associerade till Söder där gänget hörde hemma.  Visst kommer ni

Radioserien "På minuten", baserad på den brittiska förlagan "Just a Minute", hade svensk premiär 1969 och pågår fortfarande. Snacka om långkörare! När "På minuten" var som allra roligast bestod laguppställningen av Stig Järrel, Margaretha Krook, Moltas Eriksson och Catrin Westerlund. Programledare och domare var Lennart Swahn. "På minuten" går som bekant ut på att spåna och fabulera i en minut kring ett mer eller mindre fantasifullt ämne t.ex. "Varför är min kamel så högfärdig?", "Hur man blir omskolad till bystmåttsexpert", "När jag blev skinnad av en flåbuse". I de "hårda" reglerna ingår att det är förbjudet att tveka ens för en sekund, att upprepa sig eller att avvika från ämnet.  Då blir man genast stoppad av en ylande larmsignal och den som tryckt på knappen får istället fortsätta. I nyss nämnda panel blommade verkligen fantasin och humorn. Förutom de vansinniga improvisationerna så var sn