Nöjesvirveln

De politiskt dagsaktuella "Taggen-revyerna" som gavs på Nya Teatern i Stockholm i början av 1940-talet blev mycket uppmärksammade. Dels för en klart antinazistisk hållning i en tid när långt ifrån alla tagit en sådan ståndpunkt. Dels för att formen var annorlunda, upplägget var ungefär som att bläddra i en dagsfärsk tidning. Texterna dröp av gift och galla, poesi och intimitet. Den unge journalisten Staffan Tjerneld låg bakom idén till "Taggen". Tillsammans med Lillebror Söderlundh hade han skrivit några texter som blivit refuserade av Blanche-revyn då de ansågs för "politiska". På Blanche var försiktighet en dygd, publiken fick inte oroas. Tjerneld kontaktade istället Per-Axel Branner som drev Nya Teatern, Branner nappade direkt och den första "Taggen-revyn" fick premiär 1941. Applåderna var varma och uppriktiga. Att revyn också väckte ihållande förargelse bland somliga var kanske dess största styrka. Utöver Staffan Tjerneld bidrog många författ

"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

Gunnar Björnstrand (1909-86) hette egentligen Johansson från början. När han gav sig in i teateryrket tog han Björnstrand som artistnamn, vilket kostade honom 40 kronor i registreringsavgift.  Pappan Oscar Johansson, som var en framstående aktör vid Kungliga Dramatiska Teatern, avrådde sin son från att bli skådespelare. Han tyckte att det räckte med en konstnär i familjen. Gossen blev istället bagarlärling, kontorist vid SJ, försäljare av dammsugare och mycket annat innan han trotsade faderns förbud och bestämde sig för att bli skådespelare. Efter gratislektioner hos Julia Håkansson kom han in på Dramatens elevskola i storartat sällskap med bland andra Ingrid Bergman, Signe Hasso, Irma Christensson och så en viss Lillie Lundahl. Teatereleverna började sina lektioner klockan åtta på morgnarna. När skolan var slut för dagen väntade oftast statistuppgifter i någon av föreställningarna som gavs på Dramaten. En kväll var föreställningen inställd. Lillie sa till Gunnar: "Vi blir lediga!

"Född igår" hette programmet på Nya Teatern i Stockholm 1947-48. Denna Broadwaykomedi av Garson Kanin handlar om Harry Brock, en förmögen gangster i skrotbranschen, som åker till Washington för att driva igenom ett lagförslag som skall möjliggöra en ytterst tvivelaktig jätteaffär. Till sin hjälp har han en försupen, cynisk, men intelligent advokat och en mutad senator. Han har även med sig sin älskarinna Billie, en före detta balettflicka med mer skönhet än bildning. För att hon inte skall göra bort sig i Washingtonsocieteten skickas hon till en journalist, medarbetare i den radikala New Republic, för att fostras. Journalisten lyckas allt för bra med sin uppgift. Billie börjar nämligen tänka själv och inser vilken suspekt figur Harry Brock är. Hon och journalisten fattar tycke för varandra och lyckas efter diverse förvecklingar omkullkasta Harrys ljusskygga projekt. Nya Teaterns chef Per-Axel Branner regisserade uppsättningen där Gunnar Björnstrand spelade huvudrollen som den

B ob Philips (Karl-Arne Holmsten) har ett hemligt förhållande med Gladys Foster (Annalisa Ericson) men säger till sin fru Terry (Christina Schollin) att han varit ute med sin kamrat William Featherstone (Olof Thunberg). Samtidigt säger Gladys Foster att hon varit ute med Mary Featherstone (Inga Gill), därför att Mary tror att hennes man William har ett förhållande, och då tycker både Gladys man och Bobs fru att de skall hjälpa Featherstones, men sen visar det ju sig att de inte alls träffats den kvällen... Hänger ni med?  "Hur andra älskar" av Alan Ayckbourn är en farsartad komedi med snåriga förvecklingar.  Teaterchefen Per Gerhard fick en framgång med detta stycke när han satte upp det på Vasan i Stockholm 1971. "Succé igen på Vasan - grattis Per Gerhard, det är du ärligt förtjänt av!" skrev Lena Svanberg i Arbetet. "Buskisen blommar i spelstilen men tuktas med sofistikerad elegans. Resultatet har blivit en rasande rolig underhållning" , menade

Neil Simons komedi "Plaza svit" består av tre enaktare. Den första handlar om en uppgörelse mellan ett medelålders par, där mannen är på väg att lämna sin hustru för sin unga sekreterare. I den andra försöker en framgångsrik Hollywoodproducent förföra sin ungdomsflamma genom att imponera på henne med att berätta om alla kändisar han har i sitt umgänge. I den tredje och avslutande pjäsen håller två föräldrar på att gå upp i limningen därför att deras dotter låst in sig på toaletten och vägrar att komma ut strax innan hon skall gifta sig. Alla historierna utspelar sig i en svit på Hotel Plaza i New York. På Vasateatern i Stockholm framställde Sif Ruud och Gunnar Björnstrand de tre paren med bravur. Kritikerna var måttligt roade av själva pjäsen men de två huvudrollsinnehavarna höjdes till skyarna: "När man ser Sif Ruud och Gunnar Björnstrand spela komedi på Vasan - ett bitvis virtuost komedispel - får man för jag vet inte vilken gång i ordningen anledning att utbrista