Nöjesvirveln

1981 hette Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin, han fick spela en viss huvudroll i Hagge Geigerts Lisebergsrevy det året. Revyn utspelade sig i cirkusmiljö och cirkusdirektören hette Fälldini, gestaltad av den skicklige imitatören Sven Slättengren från Värnamo. Stefan Ljungqvist uppträdde dels som Hulken, dels som den norske trollkonstnären Bruntatussen (assisterad av Kluntetussen - Laila Westersund). Laila Westersund som redan hunnit bli en institution på Lisebergsteatern gjorde ett lyckat porträtt av vår finansminister Gunnar Sträng. Berit Carlberg var revyns primadonna och gjorde ett härligt nummer som Goldie Hawn, högaktuell i filmen "Tjejen som gjorde lumpen".  Stig Grybe hade lockats till Göteborg, hans bästa nummer var som en mycket disträ föreläsare som pratade om dåligt minne. Och sist men absolut inte minst medverkade de tre duktiga dansarna Elisabeth Edgren, Sonja Gube och Susanne Schultz. Revydirektören Hagge Geigert hade pressmottagning från sin sjuksäng på

"Tuffa Viktor" är den hårt ölpimplande seriefiguren med en keps på skallen och ständigt en fimp i mungipan. Serien föddes 1957 i engelska Daily Mirror och tecknades av Reg Smyhte.  1975 utsågs serien till "världens roligaste". "Tuffa Viktor" publicerades under många år i Aftonbladet och blev på så vis bekant även i Sverige. På 1980-talet skrev Alan Price och Trevor Peacock en musikal baserad på "Tuffa Viktor", den gick för utsålda hus i London under flera år med Tom Courtnay i titelrollen. Teaterchefen Pi Lind som drev Komediteatern på Gröna Lund köpte rättigheterna till musikalen och presenterade den för Stockholmspubliken sommaren 1985.  Stig Grybe blev perfekt som tuffingen Viktor. Hans tappra huskors Vivan gestaltades fint av Anna Sundqvist.  Vivans väninna Rut och hennes man Charlie spelades av Mona Andersson och Charlie Elvegård. I övriga roller sågs bl.a. Per Waldvik, Lou-Lou Mildor och Hans Kumlien.  Anna Sundqvist och Stig Grybe  "D

"Sagolikt" var rubriken i Aftonbladet när klassikern "My fair lady" gick upp på Nöjesteatern i Malmö. Jens Peterson delade ut fyra plus i betyg och skrev: "Som en saga. I musikalen förvandlas Eliza från blomsterflicka till välpratande dam. Och här får Sofie Lindberg som spelar Eliza ett stort genombrott. Med charm och utstrålning och bra röst matchar hon Jan Malmsjö i denna klassiska musikal." Jan Malmsjö hade alltså lockats till sin gamla hemstad för att spela språkprofessor Higgins. Malmsjö i Malmö betyder utsålda hus. Uppåt 70 000 biljetter var förhandsbokade innan premiären gick av stapeln. Malmöflickan Sofie Lindberg gjorde succé som Eliza. Hennes pappa Doolittle gestaltades av Anders Aldgård. Här fanns Stig Grybe som överste Pickering, Maj Lindström som den bestämda Mrs Higgins och Ulf Källvik som den förälskade Freddy. Claes Sylwander regisserade och hade även signerat scenografin. Gordon Marsh skapade koreografin och Svenbörje Gaborn stod för kosty

När barnfavoriten Björne gick i ide och stängde sitt magasin för ett tag kom istället "Pippi Pelikan" inflaxande i TV-rutan. Pippi Pelikan var en sprallig och levnadsglad fågel från Nilens land som flyttade till Sverige när hon hörde att här fanns det gott om fisk.  Tittarna fick följa Pippi på äventyr runt om i Stockholm. Inuti den blå pelikandräkten dolde sig den 22-åriga skådespelerskan Christina Sundström. Av 200 sökande valdes Christina att bli "Pippi Pelikan". Mellan Pippi Pelikans upptåg visades andra inslag bl.a. "Farbror Fläskkorv" där musikpedagogen Krister Broberg spelade tillsammans med musikaliska barn som framförde egna låtar.  "Söderskatan", skriven av Tove Johansson och regisserad av Annika Brunander, handlade om en ovanligt kaxig skata på Söder i Stockholm. Caroline Rauf gestaltade rollen som skatan. "Antons hemlighet" var en thriller där Stig Grybe spelade uppfinnaren Anton. Hans senaste uppfinning eftertraktas av de l

Om fyra helt vanliga bröder på Södermalm i Stockholm handlar TV-serien "Bröderna Malm" från 1972. Bröderna förlorade sina föräldrar i Hansa-katastrofen, då en ångare sänktes i Östersjön. De fyra stannade kvar i föräldrarnas våning och höll ihop under sin uppväxt. Just att hålla samman är vad "Bröderna Malm" i mångt och mycket handlar om. Det är fyra olika personligheter med olika temperament som lever ihop på en liten yta, slitningar och konflikter uppstår men när det verkligen gäller håller dom ihop. Storfamilj skulle vi kalla det idag, det uttrycket var inte uppfunnet då. Bröderna spelades av Olof Thunberg (Björn), Stig Grybe (Håkan), Sven-Eric Gamble (Erik) och Ulf Brunnberg (Ulf). Äldste brorsan Erik är 49 år och förtidspensionerad efter en ryggskada som han ådrog sig vid T-banebygget. Björn är styckmästare på slakthuset i Enskede och extraknäcker som taxichaufför. Håkan jobbar på en elektromekanisk firma och är en riktig uppfinnare. Och 22-åriga lillbrorsan Ulf

Vid 87 års ålder var skådespelaren Stig Grybe sommarpratare i Sveriges Radios "Sommar". Lyssnarna fick höra en mycket allvarlig man som såg tillbaka på sitt liv med vemod i rösten. Han som roat så många människor genom årens lopp verkade inte alls ha haft så roligt själv. Grybe berättade öppet och ärligt om sin dåliga självkänsla. Om sin kringflackande uppväxt med ett par föräldrar som ansåg att han var oduglig. Hans lärare i skolan tyckte också att han var totalt obegåvad.  Teaterdrömmarna började spira i tidig ålder när hans mormor i Vimmerby tog med honom på bio för att se det danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen. Dessa båda herrar inspirerade honom att söka sig till teatern även om det skulle dröja några år.  Det var under gymnasieåren i Västerås som han började spela amatörteater. Där fanns några äldre grabbar vid namn Lars Ekborg och Olof Thunberg som la beslag på alla viktiga roller, men unge Grybe fick hoppa in ibland med en enkel stickreplik. Det räckte fö

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"

De tre skådespelarna hade mycket att göra. Sten Ardenstam som präst, koling och stammande beväring. Berith Bohm var hustru, glädjeflicka och svärmor. Stig Grybe skiftade mellan greve, dräng, byfåne samt huvudrollen som Albert Engström.  "Engströms blandning" som gavs på Komediteatern på Gröna Lund i Stockholm sommaren 1984 byggde på Albert Engströms mest kända berättelser, som "Karl XII" och "August Karlssons återkomst". En del sketcher baserades på Engströms teckningar och historier från skämttidningen Strix. Detta var första gången som Albert Engströms figurer presenterades på en teaterscen. Berith Bohm och Sten Ardenstam Komediteaterns producent och regissör Pi Lind låg bakom idén och hade sammanställt kavalkaden tillsammans med Sigvard Mårtensson. För scenografin svarade Albert Engströms släkting Dag Engström, ett aktat namn i teaterkretsar. Den välkände dragspelaren Nils Fläcke stod för ackompanjemanget i föreställningen. "Många av

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had

Broadwaymusikalen "Annie" (ej att förväxlas med "Annie Get Your Gun") fick sin Sverigepremiär på Folkan i Stockholm 1979. Historien om den föräldralösa barnhemsflickan Annie gick hem hos publiken, men inte hos kritiken: "Egentligen är musikalen Annie något alldeles rysligt. Den  raddar upp alla klyschor som finns: föräldralöst barnhemsbarn i välkänd anglosaxisk tappning, godhjärtad miljonär, snäll president som självfallet är du och bror med miljonären. De fattiga huvudpersonerna (förutom hjärteknipande Annie) är avskum och förbrytare och som gräddklick ovanpå en snäll herrelös hund. Det finns sentimentalitet så behoven kan täckas in för ett helt år", ansåg DN:s recensent Marcus Boldemann. I Folkanuppsättningen spelades Annie av 11-åriga Pernilla Wahlgren. Sigge Fürst spelade den godhjärtade miljardären Warbucks. Den elaka barnhemsföreståndarinnan Miss Hannigan gestaltades av Grynet Molvig. I övriga roller syntes bland andra Anna Sundqvist, Tor Ised