Nöjesvirveln

Oscar Wennerstens gamla folklustspel "Bröderna Östermans huskors" från 1913 blev en pangsuccé i Norge i början av 1990-talet. Det var de båda norrmännen Runar Borge och Egil Monn-Iversen som förvandlat den gamla buskisantikviteten till musikal.  Teaterchefen Hasse Wallman kom på idén att sätta upp musikalen på Folkan i Stockholm i samarbete med ordenssällskapen Stallfåglarna och Stallbröderna. Wallman skulle stå för allt det ekonomiska och efter avslutad sejour skulle en avsevärd del av projektets netto doneras till Stallfåglarnas och Stallbrödernas stipendiefonder. "Bröderna Östermans huskors" handlar om hur de tre smutsiga och arbetsskygga skärgårdsgubbarna Österman anställer en hushållerska från stan. Den unga hushållerskan Anna Söderberg visar sig vara en bestämd dam som genast tar befäl på gården och lyckas till slut få fason på såväl gubbarna som deras snikna släktingar. Hon är också pjäsens goda fe som ser till att det unga förälskade paret får varandra i slu

I början av 1980-talet flyttade Malmöskådisen Rune Ek hem till Uppsala tillsammans med fru Gun för att starta folklig sommarteater i stadsträdgården.  "Värdshuset Lerkrogen" var parets andra uppsättning efter den lyckade starten med "Det osar fläsk i Dragarbrunn" föregående år.  Gun Ek hade skrivit ett manus i Gideon Wahlbergs och Sigge Fischers anda. Värdshuset Lerkrogen står inför rivningshot och gycklartrion Målle, Mille och Jullan blir räddningstrupp.  Moltas Eriksson och Rune Ek med elegant assistans av operettprimadonnan Maj Lindström spelade huvudrollerna i detta lättsamma spektakel. Lasse Eriksson, Eva Ebbekke-Larsson och Charlie Elvegård utgjorde resten av rollistan. Erfarne Egon Larsson stod för både regi och koreografi. "Både Ek och Moltas excellerar i galna upptåg, usla vitsar och festliga kostymeringar. Moltas som präst - pastor Jansson med Evert Taube-diktion! - får priset som planens bäste spelare! Men hans och Rune Eks Säpo-duett glömmer man hel

Björn Hodells folklustspel "Styrman Karlssons flammor" från 1922 var under många år en säker kassapjäs för teaterdirektörer som önskade sig fullsatta hus. Handlingen är inte mycket att orda om, Styrman Karlsson seglar ut från Göteborg - med skeppet Maria Albertina - upplever äventyr med sköna kvinnor i främmande länder och gifter sig till sist rikt och kommer hem och slår sig till ro. Musiken i pjäsen skrevs av Helge Lindberg och Karl Ewert, visor som "Vi går ombord på Maria Albertina", "Då faller barometern flera grader" och "Gamla Sverige är bäst ändå" gick hem hos publiken.  1966 satte teaterchefen Claes Sylwander upp "Styrman Karlssons flammor" på Folkteatern i Göteborg. Originalmanuset hade bearbetats av skådespelaren John Harryson som skurit bort en del förlegade skämt och även lagt in några nya visor i handlingen. Flera av skådespelarna var infödda göteborgare och fick nu ta fram barndomens dialekt. Iwar Wiklander, som föddes i s

Överliggaren och paragrafryttaren Sten Stensson Steen är en komedifigur med lång historia. Han härstammar från ett yvigt lustspel av John Wigforss som hade urpremiär 1902.  Skådespelaren Elis Ellis förälskade sig i Stensson-figuren och lär ha spelat den ett par tusen gånger.  Nils Poppe gestaltade Sten Stensson Steen på film första gången 1945, "Sten Stensson kommer till stan" hette den och blev en publiksuccé över hela riket. Sommaren 1967 kom Poppe tillbaka som Stensson i ett nyskrivet lustspel som framfördes på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg.  Manusförfattaren Carro Bergkvist placerade Sten Stensson Steen i modern miljö och förlade handlingen till det fiktiva Hällerups gård utanför Helsingborg. Från Wigforss originalpjäs återstod bara själva Stensson-figuren samt två repliker.  Handlingen i korthet: Änkan Birgitta von Carping har så ont om pengar att hon tvingas hyra ut rum för att klara ekonomin, en av hyresgästerna är Stensson. Änkan har ett förhållande med go

Barnteater har ju länge varit en väletablerad genre, men begreppet pensionärsteater är kanske inte lika välbekant. Deckarförfattaren Olov Svedelid slog ett slag för den äldre publiken på Reginateatern i Stockholm 1985 då han skrev och producerade folklustspelet "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" med den nybildade Senior-Teatern.  Senior-Teatern riktade sig enbart till pensionärspubliken. Man gav föreställningar klockan 13 på dagen, ett bra alternativ för dem som ogillade att vara ute sent om kvällen.  "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" hade folklustspelets alla viktiga ingredienser. Det är 1940-tal. En gård med två familjer i varsin stuga, där den ena familjen anser sig vara lite finare än den andra. Den unga dottern i ena familjen förälskar sig i grannpojken vilket föräldrarna anser som olämpligt.  Söderkåksidyllen i Trädgårdsgränd störs av maktfullkomliga myndigheter som tänker riva stugorna och bygga kontor åt kommunaltjänstemännen. Hotet gör att de båda familjerna

"Värmlänningarna", ett av de mest spelade verken inom svensk scenkonst, gick ut på Riksteaterturné i Per-Erik Öhrns regi sommaren 1984. Detta klassiska bygdespel skrevs 1845 av Fredrik August Dahlgren och handlar  om rikemanssonen Erik som inte får gifta sig "neråt" med torpardottern Anna.  Sören Renulf gestaltade Erik och skönsjungande Grith Fjeldmose spelade Anna. Åke Lindström spelade den rike storbonden Ersson i Hult och Olof Thunberg gav liv åt den komiska rollen som Löpar-Nisse. Föreställningen gavs på 35 orter runt om i Sverige. "Per-Erik Öhrn och hans scenograf Lars-Åke Thessman gör med Riksteaterns nya uppsättning av Värmlänningarna något mycket genialt. De har bestämt sig för att inte vara geniala ett dugg. F A Dahlgrens bygderomantiska drama är egentligen en orimlighet i vår tid. Men Öhrn och Thessman försöker inte bortförklara eller antyda någonting, utan spelar verket rakt av så att det till synes anspråkslösa blir uppslagsrik enkelhet och ge

Tantolundens friluftsteater på Södermalm i Stockholm var under många år den självklara paradscenen för dåtidens folklustspel.  Lustspelsförfattaren Gideon Wahlberg blev något av en hovleverantör av manus till Tanto, inte mindre än 19 av hans pjäser uppfördes där. En av de mest folkkära är "Grabbarna i 57:an" som fick sin urpremiär sommaren 1935.  Handlingen utspelar sig på en bakgård på Söder bland glada målargesäller, unga förälskade kärlekspar, några skurkar och så förstås en kärlekskrank piga. Själva intrigen rör sig kring några stulna avlöningskuvert men som alltid i Gideon Wahlbergs stycken ordnas allt till det bästa kring kaffe med dopp, eller kaffe med kron. Och unga hjärtan slår i samma takt och tolkar sina känslor i sång, och gammal kärlek rostar aldrig och ondsinta argbiggor tuktas till slut.  Rollistan befolkades av idel publikkära namn, Rut Holm som pigan Vivan, lustigkurrarna Einar Fagstad och Calle Reinholdz som målarna Fabbe och Vicke, Ludde Juhberg spelade

Rune Ek Redan på 1950-talet etablerade sig Rune Ek som revypappa i Uppsala. På den tiden skrev och producerade han lokalrevyer tillsammans med Owe Thörnqvist.  Efter många år som skådespelare vid Malmö Stadsteater återkom Rune Ek till lärdomsstaden och startade sommarteater i Stadsparken 1982.  "Det osar fläsk i Dragarbrunn" hette första försöket, ett folklustspel författat av Runes hustru, Gun Ek.  Egon Larsson anlitades för regi och koreografi. Förutom Rune Ek själv medverkade operettprimadonnan Maj Lindström, Uppsalaprofilen Moltas Eriksson, Lasse Eriksson (som senare blev känd som ståupp-komiker), samt Eva Ebbekke Larsson, Pelle Höjer och Maria Lindström.  Pjäsen utspelade sig på 1940-talet under kristidsnämndens och ransoneringskupongernas epok. Målle, en skräddarmästare på ruinens brant, beställer svart, en kotlettrad men får en hel gris. Och därmed går skrädderiet en ny framtid till mötes som charkuteri.  "Rune Ek är ett fyrverkeri av fysisk och verb

Rune Lindströms bygdespel "Skinnarspelet" eller "Sagan om den underbara pälsen" har framförts under midsommarveckan i Malung sedan 1967. Det är ett lättsamt folklustspel baserat på Shakespeares "Så tuktas en argbigga", omplanterad i Dalamiljö. Här handlar det om den sturska kullan Brus-Britta som aldrig tycks bli gift, hon skrämmer bort friarna med sitt häftiga humör. Hon fattar tycke för den glade vandraren Lustigs-Per som dyker upp på gården i sällskap med den föräldralösa lilla flickan Lisbeth från Lingärde. Men Lustigs-Per tycks inte alls vara intresserad av Brus-Britta. Till slut låter hon bygdens skinnarlag sy upp en brudgumspäls och lovar att gifta sig med den mannen som pälsen passar på. Naturligtvis slutar allt lyckligt, precis som det ska göra i den här sortens lustspel. "Skinnarspelet" är fyllt av härlig jazzinspirerad folkmusik skriven av Jan Johansson. Under många år var Arne Domnérus kapellmästare och i orkestern fanns några av