Nöjesvirveln

"Det behövdes en Anita Lindblom i toppform för att sätta fart på årets Kar de Mumma-revy. Henne förutan hade revyn stått sig slätt, med henne blir den ett bländverk publiken till glädje" , konstaterade Karl-Axel Jansson i G-P efter premiären av Kar de Mummas nyårsrevy på Folkan 1968. "Den stora succén" var den kaxiga titeln på revyn. Med Anita Lindblom som prima primadonna och en ensemble med tunga namn som Sickan Carlsson, Stig Järrel, Rolf Bengtson och Jarl Borssén blev det precis som titeln utlovade en stor succé. Nykomling på Folkan var den unge trubaduren Lasse Berghagen som här tog sina första stapplande steg på revyscenen. Ur innehållet kan nämnas Anita Lindblom och Rolf Bengtsons parodi på Bonnie och Clyde. Stig Järrel gestaltade en av sina Östermalmsdamer, parodierade sagofarbrorn Beppe Wolgers och dök slutligen upp som Fibban Karlsson från Grythyttehult. Sickan Carlsson och Lasse Berghagen förenades i en duett som slutade med att långe Lasse hoppade upp i

Klangerevyn var under många år något av en institution i folkparkerna. Vintertid höll revydirektör Ragnar Klange och hans ensemble till på Folkets Hus-teatern i Stockholm och när sommaren kom drog man ut i buskarna.  1957 års revy hette "Folkets underbara resa" som givetvis anspelade på Selma Lagerlöfs saga om Nils Holgersson. Precis som vanligt hette stjärnorna i Klangerevyn Gustav Lövås och Rut Holm, två publikfavoriter som kunde konsten att locka fram de riktigt hjärtliga skratten. Vidare medverkade bl.a. Berndt Westerberg, Ester Estery och en ung Rolf Bengtson. Rune Moberg och Charles Henry hade skrivit merparten av texterna. Herbert Wahlbergs revyorkester svarade för ackompanjemanget.  "Publiken hade roligt och revyn höll god folkparksstandard i allt utom på längden. Men den blir säkert kortare och ettrigare ganska snart" , skrev Carro i Aftonbladet efter premiären i Eskilstuna Folkets Park. Expressens kritiker Caj Andersson var inte fullt lika nöjd: "Den

"Har´e vart nåt?"  Kommer ni ihåg den bevingade repliken? Det var Rolf "Roffe" Bengtson som levererade den i en av sina minnesvärda monologer. Rolf Bengtson kom från Malmberget i Gällivare socken, samma ort som sett skådespelaren Stig Järrel, kompositören Bo Nilsson och skulptören Berto Marklund födas.  Roffe valde revyvägen. Han började med att ta 10 stepplektioner, sedan tyckte han att det fick räcka med utbildning. Han fick så småningom engagemang i Klangerevyn som han turnerade med i folkparkerna under 10 år. Sedan blev det nedslag hos Knäppupp, Boulevard och Casino. En butter och trumpen framtoning blev hans speciella signum som komiker. Själv kallade han sin humor för ett resultat av den "storsvenska glädjelösheten". Rolf Bengtson nådde den positionen att han i stort sett bara behövde visa sig på scenen, glappa lite med dubbelhakorna och mullra lite med stämbanden för att publiken skulle vika sig av skratt. Rolf Bengtson (1931-76) 1962 kom han till K

1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s

I januari 1970 slog Kar de Mumma upp dörrarna till sitt revyhus på Folkan. Precis som så många gånger tidigare var Hasse Ekman regissör för lustigheterna. Ur innehållet minns man gärna den fina dialogen mellan Stig Järrels Östermalmspensionär i pälskrage och Rolf Bengtsons gormande snötakvakt "Snitsar´n från Söder". De båda förbrödrar sig snart i gemensamma intressen och värderingar. Rolf Bengtson användes flitigt i revyn, han sjöng om "Maxwells silverklubba" och gjorde även en frustande parodi på Tom Jones.  Järrel gjorde ännu en av sina utmejslade satkärringar. Som alltid dök Fibban Karlsson upp strax före revyfinalen. Den här gången serverade han svidande sanningar om den svenska UD-hjälpen, om de tre vise männen Palme, Nilsson och Wickman som tillber stjärnan i öster om Alva Myrdals offervilliga ädelmod att i jämlikhetens intresse ta emot hög lön för att kunna betala en så mycket högre skatt. Nykomling i ensemblen var Charlie Elvegård som gjorde en elak pa

På nyåret 1971 var det premiär för den årliga upplagan av Kar de Mumma-revyn på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. I revyensmblen fanns pålitliga namn som Stig Järrel, Siv Ericks och Rolf Bengtson. Ny primadonna för året var Siw Malmkvist. Vidare medverkade dansaren Lasse Kühler och skådespelaren Hans V Engström samt balettflickorna Kerstin Asp, Hedy Bengtson och Annika Ekstrand. Precis som så många gånger tidigare svarade Hasse Ekman för regin. Revyn fick ett blandat mottagande i pressen. Hanserik Hjertén i DN retade sig på Kar de Mummas försök att bli samhällstillvänd och radikal och tyckte att revyn var tvetydig och ojämn. "Stig Järrel var roligast som Bæhrendz på apberget och Siv Ericks som en av sina oöverträffliga fjollor. Men det var förfärligt mycket dåliga vitsar också. Man avundades artisterna som inte behövde lida så mycket av det. Det hör ju till stjärnkulten på dylika spektakel att de möts av stort jubel bara de visar sig, före prestationen. Ovanligt praktis