Nöjesvirveln

Den första gången som Strömstadspolisen jagade brottslingar i TV hade tre män ockuperat SE-bankens kontor och tagit tre personer som gisslan. Polischefen Jörgensson mötte hotet med tystnad. Han kopplade alla utgående telefoner till en automatisk telefonsvarare. Och taktiken lyckades. "Polisen som vägrade svara" med Per Oscarsson i den ledande rollen som den klipske men smått tankspridde polischefen Gustav Jörgensson blev en omedelbar tittarsuccé. Hans närmaste undersåtar, poliskommissarie Nils Gryt med sin ovärdeliga lokalkännedom och den smått alkoholiserade kriminalaren Bo Kronborg, spelades fint av Evert Lindkvist och Alf Nilsson. Gustav Jörgensson - Per Oscarsson Men den karaktären som gjorde störst avtryck hos publiken var ändå den något fumliga men godhjärtade polisen Evald Larsson i Stefan Ljungqvists väldiga gestalt. Det var Larsson som genom sin klantighet, mer eller mindre omedvetet, lyckades lösa de olika kriminalfallen som poliserna i den lilla västkustidyllen bro

"Missförstå mig rätt" hette en komediserie i fem avsnitt som sändes i Sveriges Television för 30 år sedan. Jag undrar om någon överhuvudtaget kommer ihåg den? Jag hade nästan glömt bort den själv när jag hittade den på ett gammalt VHS-band. Serien regisserades av Henrik von Sydow som även skrivit manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Henry Bronett. Denna situationskomedi handlar om den unge doktor Ferdinand Ruben (Henry Bronett) som nyligen öppnat egen praktik. Plötsligt dyker hans farbror Leo (Jarl Borssén) upp. Han har blivit utkastad av sin hustru (Meg Westergren) och flyttar in på Ferdinands vardagsrumssoffa.   Ferdinand får dessutom ideliga besök av sin mamma Gertrud (Gudrun Henricsson), som är sångpedagog. Hon styr och ställer i Ferdinands liv och gör allt hon kan för att hitta en duglig kvinna åt honom bland sina elever. Kontentan av det hela blir att alla trivs hemma hos Ferdinand - utom Ferdinand själv som aldrig får lugn och ro.  En lång rad bifigurer finns oc

Stig Dagermans tragedi "Skuggan av Mart" gavs på Dramatens lilla scen 1948-49 med Per Oscarsson och Tora Teje i huvudrollerna. Pjäsen handlar just om skuggor. När människor dör blir deras skuggor kvar, skrämmer oss, fostrar oss eller rentav dödar oss.  Marts skugga är obarmhärtig. För Marts bror Jakob som fortfarande är i livet är Mart en hjälte, ett ideal som Jakob omöjligt kan leva upp till. Jakob är halvblind, ful och svag. Han är otymplig, räddhågad, tafatt med kvinnor och son till en mor som avskyr honom.  Att vara ful och svag är inte tillåtet, men Gabriel är det ändå. Och ännu värre: han är beredd att acceptera att han är det, beredd att bygga sin existens på två så motbjudande fakta. Detta måste naturligtvis förhindras och hur det går till att göra det är vad pjäsen handlar om. Dagens Nyheters recensent Ebbe Linde tyckte inte om föreställningen och beskrev den som trög och tungfotad men menade att den kunde vara värd att se ändå: "Man kan se den för Tora T