Nöjesvirveln

Kände ni till att den fryntlige komikern Sune Mangs var en framstående gymnast i sin ungdom? Hans specialtrick var att gå på händer och lägga benen bakom nacken. Han drömde om att bli elitidrottare eller kanske cirkusartist. Han kom från Österbotten i Finland men hamnade i Sverige redan som åttaåring. Här blev den en gång så tränade gymnasten en av våra tyngsta och mest folkkära scenpersonligheter. Teaterbiten blev han redan som barn, han hade bland annat gestaltat Tommy i "Pippi Långstrump". Men det dröjde ett tag innan teaterkarriären kom igång på riktigt. Först jobbade han som hisspojke på Sidenhuset, sålde kläder på Pub, putsade nysilver på NK samtidigt som han tog teaterlektioner på kvällarna. Sune Mangs (1932-94) Riksteatern gav honom några småroller och fler blev det på motsvarigheten Landsteatern i Finland. Första ljusglimten var en revyroll på Lilla Teatern i Helsingfors där han gjorde en uppmärksammad Chaplinparodi. Tillbaka i Sverige hamnade han hos Rune Ek i Uppsa

Siw Malmkvist tyckte att hon var för gammal för att spela Pippi Långstrump. Det tyckte regissören också! Men det var Astrid Lindgrens krav att Siw skulle spela Pippi om det överhuvudtaget skulle bli någon musikal av hennes älskade barnboksfigur.  Idag är det exakt 40 år sedan musikalversionen av "Pippi Långstrump" hade bejublad premiär på Folkan i Stockholm. Astrid hade rätt, Siw Malmkvist blev en alldeles strålande Pippi. Med en imponerande fysik studsade hon omkring på scenen, lyfte ungar, slog enhandsvolter, klängde i stuprännor, hoppade från hustak, dansade och sjöng.  Den övriga ensemblen gick inte av för hackor den heller. Här fanns Sune Mangs och Ulf Brunnberg som de två tjuvarna Blom och Dunder-Karlsson. Meg Westergren spelade Prussiluskan. Hans Wahlgren och Gunilla Åkesson var klantiga poliser. Koreografen Lasse Kühler hade drillat en stor sång- och dansensemble bestående av ett 20-tal barn och ungdomar. Bengt Stenberg och Pernilla Wahlgren spelade Tommy och Annika. 

Hösten 1969 gästade Sune Mangs krogen Valand i Göteborg för ett månadslångt engagemang. "Klart till drabbning" var rubriken på underhållningen där Mangs hade sällskap på scenen av Tina Möller, Marita Örngren och Jan Sjödin.  Showen hade sjötema och det skojades friskt med sjömansromantiken. Det handlade om skeppsbrutna män och kvinnor, åtrå och passion, en tullares fantastiska tjänstenit, om sjömansvalsens reinkarnation och saltstänkta fräckisar. För de flesta texterna svarade Bengt Linder. Även Povel Ramel hade bidragit med en visa. Regisserade gjorde norrmannen Hans Kjölaas. Det blev en trivsam kabaré som gick hem hos krogpubliken. "Gott humör, i stort sett bra texter samt bra framförande är showens mest framträdande ingredienser" , skrev Göteborgs Handels - och Sjöfartstidning. Leif J. Andersson i G-P: "Kapten Mangs drar själv tyngsta lasset med den sorts lite halvgamla visor som sitter så bra när han sjunger dem. De övriga i ensemblen lever ett litet t

1969 års Hagge-revy på Lisebergsteatern fick titeln "Under täcket" och startade i en jättelik paradsäng, stor nog att rymma hela ensemblen bestående av Sune Mangs, Laila Westersund, Hans Wahlgren, Ewa Roos, Gittan Kjell och Georg Adelly. En efter en kom de krypande fram under täcket för att gissla det svenska välfärdssamhället i kupletter, sketcher och monologer.  Det gångna året hade varit gruppteaterns hektiska år och den häcklades friskt i första akten, som i övrigt rosade och risade ungdomens frigörelse och gav stort svängrum åt grupperotik och könssamhälle både över och under täcket. Det skojades om Barbro Jansson och påvens p-piller-moral. Göteborgs illröda stadsteater döptes om till "Pekingoperan" och det drevs med Black Powers svarta knytnävar i OS. "Det finns en del nummer i den nya revyn som inte har nämnvärd lyskraft men där finns också förvånansvärt många höjdpunkter och framförallt finns där numera effektiva slutrader i kupletter och texter&quo