Nöjesvirveln

Säsongen 1990-91 spelade Maximteatern upp Neil Simons komedi "Rumors". Regissören Lars Amble och aktören Brasse Brännström hade försvenskat denna mycket amerikanska pjäs som nu fick heta "Skvaller". Handlingen utspelade sig i en stilig Djursholmsvilla där ett par ska fira sin 10-åriga bröllopsdag och har bjudit hem fyra par, som alla tillhör närmaste vänkretsen.  När de första gästerna anländer till fina villan finner de värden avtuppad med blödande öra och en pistol i närheten, och frun och tjänstefolket är borta. För att skydda värden och sig själva från vad de tror kan vara ett självmordsförsök hittar de på bräckliga historier som skall förklara värdparets frånvaro inför övriga gäster som gradvis droppar in. Naturligtvis uppstår spekulationer bland gästerna. Spekulationer och skvaller, som urartar i en absurd härva av lögner, när polisen blandar sig i festen. En riktig stjärnensemble höll skvallret igång. Här fanns bl.a. Lena Nyman, Thomas Hellberg, Anna Sundqvis

Historien om den alkoholiserade bondgubben Jeppe, som utsätts för ett elakt spratt av överklassen, är Ludvig Holbergs mest kända komedi. Den danske regissören Peter Langdal vände formligen upp och ner på välstädade Dramaten med sin spektakulära uppsättning av denna klassiker. Det var en lekfull och vildsint föreställning i nyöversättning av Hans Alfredson och scenografi av Karin Betz. Börje Ahlstedt spelade den försupne Jeppe. Lena Nyman gestaltade hans ragata till hustru. Hans Klinga, Claes Thelander, Pontus Gustafson och Pierre Wilkner var några andra namn i rollistan. "Börje Ahlstedt är en underbar Jeppe. Gjord till hanrej av klockaren, slagen av hustru Nille har han förminskat sin värld till sin kropp; magen som vill ha brännvin, ryggen som får spö när han dricker brännvin, och fötterna som liksom av egen vilja för honom till lokaler där det tillhandahålles brännvin. Ahlstedt är tung och vemodig, men han blir en människa med botten och integritet, med ett öde" , skrev Bjö

På Maximteatern vid Karlaplan inleddes det nya millenniet med en återblick över 1900-talets svenska revyhistoria. Peter Flack och regissören Lars Amble hade sammanställt en revykavalkad med klassiska nummer signerade Karl Gerhard, HasseåTage, Povel Ramel, Carl Z, Beppe Wolgers med flera. På scenen fanns veteranerna Birgitta Andersson, Björn Gustafson och Lena Nyman tillsammans med de yngre stjärnskotten Reuben Sallmander och Sussie Eriksson. Att försöka återuppliva gamla klassiker som många har ett kärt förhållande till är givetvis svårt. Kritikerna var reserverade. Några individuella prestationer rosades, men i övrigt var recensionerna ganska ljumma: "Skickliga komiker som Birgitta Andersson, Lena Nyman och Björn Gustafson. I revynummer av 1900-talets bästa svenskar. Kan väl bara bli kul? Nej. Det här känns mer som en kväll på museum" , skrev Jens Peterson i Aftonbladet och delade ut betyget två plus. "Inga strålande tider på Maxim"  var Expressens rubrik, Anders B

Neil Simons komedi "Omaka par" från 1965 handlade ursprungligen om två herrar som flyttar ihop. På 1980-talet lät sig Simon övertalas att arbeta om sitt manus och skriva en kvinnlig version. Det grabbiga pokergänget ersattes av ett tjejgäng som sitter hemma hos den bohemiska Ulla och spelar Trivial Pursuit. Så kommer väninnan Beatrice som just blivit övergiven av sin make. Den strikt pedantiske Beatrice får flytta in hos slarvern Ulla och har snart förvandlat hennes trivsamma oreda till något som liknar ett bildreportage i Sköna Hem. Motsättningar uppstår och de båda väninnorna går snart varandra på nerverna.  Produktionsbolaget Limabrall satte upp tjejversionen av "Omaka par" på Maximteatern i Stockholm 1987. Lena Nyman spelade slarvan och Birgitta Andersson gjorde hennes pedantiska väninna. I tjejgänget fanns Mona Seilitz, Nina Gunke, Anki Lidén och Anna Sundqvist.  I andra akten fick damerna sällskap av Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska piloter. Lars

"Det fina med en Hasse och Tage-revy är att man hela tiden befinner sig i angenämt sällskap. Alla är fenomenalt begåvade, alla behärskar sitt jobb till fulländning - ett kriterium på det är att ett eller möjligen ett annat tunt litet nummer som råkat slinka med i det lysande spektaklet, ändå uppfattas som väsentligt" , skrev Allan Fagerström efter att ha bevittnat den försenade premiären av AB Svenska Ords revy "Svea Hund" på Göta Lejon.  Det var katastrofläge när en av föreställningens tyngsta affischnamn, Lena Nyman, insjuknade i stämbandsinflammation någon vecka innan premiären. Tiotusentals biljetter var redan sålda i förköp. Lena Dahlman hoppade in med kort varsel och räddade produktionen första spelveckan. Hasse och Tage bad tidningarna vänta med sina recensioner tills Lena Nyman var tillbaka, fram till dess betraktades föreställningarna som genrep och biljetterna såldes till reducerat pris.  "Svea Hund" på Göta Lejon innehöll många pärlor so

Det händer väl inte alltför ofta att Kungliga Dramatiska Teatern kan annonsera om skrattsuccé. Men hösten 1974 skrattades det mycket i marmorpalatset vid Nybroplan när Ludvig Holbergs gamla 1700-talskomedi "Den jäktade" sattes upp på stora scenen.  "Den jäktade" handlar om den virrige Viegelschrey som tycker sig ha så mycket att bestyra att han inte får någonting uträttat. Han tänker gifta bort sin dotter med en riktig tråkmåns. Husets piga griper in och ser till att flickan får gifta sig med mannen hon älskar.  I huvudrollen som den ständigt stressade Viegelschrey sågs Jan-Olof Strandberg. Lena Nyman spelade den listiga pigan Pernille, Ernst-Hugo Järegård hennes påhittige medhjälpare Oldfux. Margaretha Krook gjorde en av sina mer groteska rolltolkningar som en äldre och mycket kärlekskrank piga. Henning Moritzen regisserade och i övriga roller fanns bland andra Hans Klinga, Gösta Prüzelius, Ingvar Kjellson och Per Mattsson.  Jan-Olof Strandberg och Lena Nyman Åke J