Nöjesvirveln

1982 fick Sven Melander svara på 15 frågor i tidningen "Röster i Radio TV. Melander var vid den här tiden verksam som journalist på Aftonbladet, men var även högaktuell i TV-programmet "Nöjesmaskinen" och humorserien "Häpnadsväktarna". Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Ge EKO-redaktionen ordentliga resurser så att de kan fortsätta med sina utmärkta "Nyhetsmorgnar" i P1. Vad skulle du göra om du var osynlig? - Försöka samla alla som tidigare besvarat denna fråga i denna spalt och få lite tips. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Nej. Ditt tidigaste minne? - Den oerhörda glädje och stolthet jag kände när jag för första gången blev medveten om att jag är skåning. När blev du senast rädd? - När jag byggde garage i somras och fick en takstol i huvudet. Var vill du helst bo? - Där jag bor nu, Saltsjö-Boo. Eller Köpenhamn. Vad ångrar du mest i ditt liv? - Alla gånger jag snacka

"Det känns skönt att få uppleva riktigt artisteri! Så som i Farfars gladbarn - där Monicorna Nielsen och Zetterlund och Lissi Alandh samt Sonya Hedenbratt igår tog hem en ny triumf. Det var en uppvisning i den högre skolan  och om flickorna fick stora fång rosor vid sitt förra framträdande på Hamburger Börs i Stockholm så lär de behöva hela stadsbudskåren den här gången bara för att bära hem kritikerblommorna" , skrev Aftonbladets recensent Bengt Melin efter premiären på "Farfars gladbarn" på gamla Hamburger Börs i Stockholm. Detta var andra gången som kvartetten Alandh, Hedenbratt, Nielsen och Zetterlund sammanstrålande i en gemensam kabaré signerad Beppe Wolgers. Några år tidigare hade man gjort lycka med "Farfars barnbarn". Här fick man njuta av Monica Zetterlunds "Hej, jag är vamp" och den svängiga "Svartvit calypso", en text som knappast skulle kunna framföras på en scen idag utan vilda protester.  Monica Nielsen gjorde en fe

Skrothandlarna Albert och Herbert behöver väl ingen närmare presentation. TV-serien med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen blev omåttligt populär när den drabbade tittarna i mitten av 1970-talet. Den har sänts i repris ett flertal gånger, givits ut på dvd och finns att återse på Öppet Arkiv. Våren 1983 tyckte man att man hade kramat ur allt som gick ur figurerna och bestämde sig för att sätta punkt för hela Albert & Herbert-epoken med folkbuskspelet "Mordet på Skolgatan 15" som spelades upp på Lisebergsteatern i Göteborg.  Huset på Skolgatan 15 i Haga hotas av rivning, men de båda skrothandlarna tar strid och barrikaderar sig i sitt hem för att hindra grävskopor och rivningsmanskap för att ta sig fram. Samtidigt får Albert anonyma hotbrev och blir mycket skärrad.  Manuset skrevs av de båda engelsmännen Ray Galton och Alan Simpson och bearbetades i vanlig ordning av regissören Bo Hermansson. På scenen hade Sten-Åke och Tomas sällskap av Barbro Oborg, Ulf Dohlst

Hagateatern vid Järntorget Hagateatern i Göteborg hette egentligen Amatörsalongen från allra första början. Det var skådespelaren Einar Fagstad som gav den namnet Hagateatern när denne försökte sig på att driva verksamheten där i slutet av 1930-talet.  Någon etablerad teater var det knappast. Hagateatern var en samlingslokal i Arbetarföreningens hus vid Järntorget, ingång Mellangatan tre trappor. Här samlades entusiastiska teateramatörer och halvproffs för att underhålla med revyer och lustspel på lördagar och söndagar.  Den som fick ordentlig snurr på Hagateatern var Sten-Åke Cederhök. Han hade funnits i de göteborgska amatörteaterkretsarna länge och tillträdde som teaterdirektör 1942. Sten-Åke hade vad som krävdes, en frimodig personlighet, spelglädje, entusiasm och ett hjärta som klappade för rättfram och folklig underhållning.  Sten-Åkes första uppsättning "Lady Larsson från Landala" mottogs väl och blev starten på en revyepok som varade fram till 1955 när huset p

Några exempel på nöjesutbudet midsommarhelgen 1970, en tid när folkparkerna fortfarande stod i blom och vi kunde glädjas åt artister som Cornelis Vreeswijk, Bosse Parnevik, Povel Ramel, Zarah Leander, Family Four, Per Grundén och många andra.

En gång i tiden guppade en teaterbåt i Rosenlundskanalen i Göteborg. Det var teaterförläggaren Lars Schmidt som stod bakom den flytande scenen. Sommartid spelades där revyer med stjärnor som Lasse Dahlquist, Thor Modéen, Anna-Lisa Baude med flera. Även gästartister som Lulu Ziegler, Evert Taube och Maurice Chevalier uppträdde ombord på skutan.  Detta pittoreska inslag i Göteborgs nöjeshistoria utspelade sig mellan åren 1948-53. Båten sjönk till botten en vinter i en hamn norr om Köpenhamn. Sommaren 1950 gavs revyn "Till båtnad för alla". Som textförfattare hade Schmidt anlitat några av landets bästa pennor, stora kanoner som Kar de Mumma, Karl Gerhard, Ulf Peder Olrog och Gösta Stevens. I ensemblen fanns namn som Douglas Håge, Siv Ericks och Ulla-Britt Fridh (senare känd som Ulla-Bella). Första akten hade Paristema och dekoratören Ernst G. Bratt hade gjort ett par mycket tjusiga Parisinteriörer.  Signaturen P-e i Aftonbladet menade att detta var den bästa revyn som fr

Dagmar Ebbesen (1891-1954) Som 13-åring debuterade Dagmar Ebbesen i skådespelet "Tummeliten" på Östermalmsteatern i Stockholm. Den gången spelade hon en liten flicka, men det rollfacket fick hon inte behålla så värst länge. Dagmar Ebbesens lott som skådespelerska blev att spela huskors, kavata och munviga, men i grunden snälla och hjärtevarma.  Efter flitigt turnerande med olika teatersällskap i landsorten och en sejour hos Axel Engdahl i Göteborg fick hon sitt genombrott i pjäsen "Hemslavinnor" på Folkan i Stockholm 1921. Det var där hon för första gången spelade den mycket bestämda Kristina med dubbelt skinn på näsan som tveklöst visste hur allt skulle vara. Pjäsen var knappast något mästerverk men tack vare Dagmars rolltolkning blev den en stor succé och spelades inte mindre än 512 gånger. Dagmar spelade även sin Kristina i "Hemslavinnor" på film tre gånger. Först i en stumfilm 1932. Tio år senare i ljudupplaga och slutligen 1942 i en tredje vers

Tantolundens friluftsteater på Södermalm i Stockholm var under många år den självklara paradscenen för dåtidens folklustspel.  Lustspelsförfattaren Gideon Wahlberg blev något av en hovleverantör av manus till Tanto, inte mindre än 19 av hans pjäser uppfördes där. En av de mest folkkära är "Grabbarna i 57:an" som fick sin urpremiär sommaren 1935.  Handlingen utspelar sig på en bakgård på Söder bland glada målargesäller, unga förälskade kärlekspar, några skurkar och så förstås en kärlekskrank piga. Själva intrigen rör sig kring några stulna avlöningskuvert men som alltid i Gideon Wahlbergs stycken ordnas allt till det bästa kring kaffe med dopp, eller kaffe med kron. Och unga hjärtan slår i samma takt och tolkar sina känslor i sång, och gammal kärlek rostar aldrig och ondsinta argbiggor tuktas till slut.  Rollistan befolkades av idel publikkära namn, Rut Holm som pigan Vivan, lustigkurrarna Einar Fagstad och Calle Reinholdz som målarna Fabbe och Vicke, Ludde Juhberg spelade

Bengt Liljenberg har utkommit med en bok om Södra Teatern i Malmö: "Södran - en folkets teater där revyerna höll hus". Det är en lättläst och trevlig skildring över en kort men intressant epok i Malmös nöjeshistoria.  I boken får vi följa med bakom teaterns kulisser, möta en lång rad av dåtidens största underhållare och läsa om de olika uppsättningarna och hur de mottogs. Boken är illustrerad med ett rikligt bildmaterial. För den nöjesintresserade rekommenderas den varmt. Södra Teatern i Malmö låg i det nybyggda Folkets Hus vid Nobeltorget och invigdes 1948. Från allra första början fungerade den som en annexscen för Malmö Stadsteater som invigde teatern med pjäsen "Kalifens son". Framgångarna för stadsteatern uteblev, det var först när den legendariske "Dubbel-Olle" Ohlsson tog hand om teatern som Malmöborna började hitta dit. Med "Dubbel-Olle" vid rodret blev repertoaren mer folklig och lättillgänglig. Det blev en lång rad revyer med stjärn

Märta Ternstedt var en av Göteborgs allra folkkäraste profiler. "Våran lella Märta", sade göteborgarna kärleksfullt när hennes namn kom på tal. "Furstinnan av Annedal" var ett annat smeknamn som Märta bar med stolthet. Hon var teatergalen redan som barn och debuterade 1928 hos Spårvägsamatörerna. 1930 var hon balettflicka i Karl Gerhards och Ernst Rolfs gemensamma revy på Stora Teatern. På dagarna arbetade hon på Karlsson & Starks korsettfabrik men 1933 blev hon anställd som altsångerska i kören på Storan med den furstliga lönen av 125 kronor i månaden, då övergav hon korsetterna.  Snart fick hon ta klivet ur kören och skådespela. Märta hade en förmåga att ständigt dra uppmärksamheten till sig, oavsett storleken på rollerna. En gång var hon statist i Benatzky-operetten "Vita Hästen". En recensent skrev: "Märta Ternstedt hade bara en enda replik i föreställningen - det var den som räddade kvällen." Märta Ternstedt (1915-94) I 35 år

På sin födelsedag råkar försäkringstjänstemannen Jan Berglund förväxla sin attachéväska. Dubbletten visar sig vara sprängfylld med sedlar. Närmare bestämt 7 350 000 kronor. Han bestämmer sig för att behålla pengarna, det är ju ändå hans födelsedag! Genast bokar han flygbiljetter till Barcelona för sig och hustrun Elisabeth, men det kommer hela tiden hinder i vägen för hans hastiga resplaner. Hemma väntar en födelsedagsmiddag med inbjudna gäster. Två poliser ringer på dörren. En livsfarlig torped dyker upp. En sällsynt påträngande taxichaufför gör inte situationen lättare. Ray Cooneys fars "Pengarna eller livet" fick sin Sverigepremiär på Maximteatern hösten 1998. Regissör Lars Amble hade tillsammans med Brasse Brännström översatt och bearbetat stycket till svenska förhållanden. Brasse spelade själv huvudrollen som försäkringstjänstemannen och Sissela Kyle gestaltade hans hustru. Björn Gustafson gjorde succé som den trögtänkte kompisen Sten. Michael Segerström, Nina Gunke,

Gösta Knutssons älskade böcker om Uppsalakatten Pelle Svanslös förvandlades till musikal på Oscars i Stockholm våren 1984. Det var poeten och författaren Bodil Malmsten som svarade för manus och regi. Björn Isfält komponerade musiken. På scenen fanns förstås alla de välkända profilerna från Åsgränd, Gropgränd, Övre Slottsgatan: Måns, Bill & Bull, Gullan från Arkadien, och alla de andra katterna från både närförorter och rena vischan: Rickomberga och Skogstibble med mera.  Ensemblen bestod av ett gäng unga och rätt okända dansare och sångare  som fick sina roller genom auditions. 21-åriga dansaren Jan Åström (ej att förväxla med den kraftfulla sångaren med samma namn) fick huvudrollen som Pelle Svanslös. Linda Krüger, 25, gestaltade Maja Gräddnos. Föreställningen repeterades in under fem hektiska veckor.  "Det har tidigare klagats över att vi i Sverige inte längre har sång och danskunniga yngre skådespelare av den typ som inte minst en TV-serie som Fame gjort känd. Med en

Anna Sundqvist var blott fyra år när hon gjorde radiodebut hos farbror Sven i "Barnens brevlåda". Som fjortonåring medverkade hon hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet "Frukostklubben" och året därpå vann hon Stockholmsfinalen av "Riksparaden" på Skansen. Pekka Langer fick ögonen på den sångglada flickan och engagerade henne till sin revy "Galningar" och därmed hade Anna tagit klivet in i branschen på riktigt.  Hon gjorde ett pyramidalt genombrott i Scalateaterns "Stoppa världen - jag vill stiga av", motspelaren hette Jan Malmsjö. Därefter följde en minst sagt intensiv karriär. Anna provade på det mesta inom svensk showbusiness. Rollerna varierade, från urblåst sexpudding på musikalscenen till skrattande mås hos Knäppupp.  Det blev många musikaler: "Irma la Douce", "Ungkarlslyan", "Hör, dom spelar vår sång", "Nine", "Hur man lyckas i affärer..." och "My fair Lady". In