Nöjesvirveln

"Det behövdes en Anita Lindblom i toppform för att sätta fart på årets Kar de Mumma-revy. Henne förutan hade revyn stått sig slätt, med henne blir den ett bländverk publiken till glädje" , konstaterade Karl-Axel Jansson i G-P efter premiären av Kar de Mummas nyårsrevy på Folkan 1968. "Den stora succén" var den kaxiga titeln på revyn. Med Anita Lindblom som prima primadonna och en ensemble med tunga namn som Sickan Carlsson, Stig Järrel, Rolf Bengtson och Jarl Borssén blev det precis som titeln utlovade en stor succé. Nykomling på Folkan var den unge trubaduren Lasse Berghagen som här tog sina första stapplande steg på revyscenen. Ur innehållet kan nämnas Anita Lindblom och Rolf Bengtsons parodi på Bonnie och Clyde. Stig Järrel gestaltade en av sina Östermalmsdamer, parodierade sagofarbrorn Beppe Wolgers och dök slutligen upp som Fibban Karlsson från Grythyttehult. Sickan Carlsson och Lasse Berghagen förenades i en duett som slutade med att långe Lasse hoppade upp i

Hösten 1978 öppnade Folkan vid Östermalmstorg i ny regim: Olle Kinch hade köpt teatern av Europa-Film och en ny epok inleddes.  Kinchs första program blev musikalen "Sommarnattens leende" med musik av Stephen Sondheim, baserad på Ingmar Bergmans film från 1955. Handlingen utspelar sig på en herrgård bland listiga älskarinnor och svartsjuka älskare, dueller och kärleksdrycker.  Sällan eller aldrig har väl Ingmar Bergman varit så lättsam och rolig som när han skrev "Sommarnattens leende". Olle Kinch hade samlat ett riktigt stjärnuppbåd på Folkan. Ulla Sallert och Jan Malmsjö sågs i de roller som i filmen tillhörde Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand. Den gamla Madame Armfeldt som Naima Wifstrand gjorde i filmen spelades här av ingen mindre än Zarah Leander.  Zarah hade inte framträtt på en Stockholmsteater på mer än 40 år så hennes comeback blev något av en sensation. Andra namn i rollistan var bl.a. Tor Isedal, Grynet Molvig, Lena Ericsson och Staffan Götestam. Stig

"Man hinner knappt andas mellan skratten"  var rubriken i Expressens recension gällande farsen "Kuta och kör" som hade premiär på Folkan i Stockholm hösten 1984. "Pjäsen är faktiskt något av det roligaste jag har sett. Jag skrattade så jag grät på premiären och gjorde om samma trick när jag såg om den... Pjäsen är fyndig och för genren annorlunda. Måhända hade den inte varit var den är utan Ulf Brunnberg och framför allt Björn Gustafson. Att se dessa skådespelare tillsammans på Folkans scen är att se stor underhållning" , skrev krönikören Mats Olsson och berättade att han snart skulle gå och se pjäsen en tredje gång. Ray Cooneys fars "Run for your wife" blev alltså till "Kuta och kör" i Sven Melanders snillrika översättning. Det är en förvecklingshistoria om taxichauffören John Smith som i hemlighet har två fruar, två hem och genom ett speciellt schema med dag- och nattpass lyckas klara av det hela. Men så råkar han ut för en olyckshänd

Oscar Wennerstens gamla folklustspel "Bröderna Östermans huskors" från 1913 blev en pangsuccé i Norge i början av 1990-talet. Det var de båda norrmännen Runar Borge och Egil Monn-Iversen som förvandlat den gamla buskisantikviteten till musikal.  Teaterchefen Hasse Wallman kom på idén att sätta upp musikalen på Folkan i Stockholm i samarbete med ordenssällskapen Stallfåglarna och Stallbröderna. Wallman skulle stå för allt det ekonomiska och efter avslutad sejour skulle en avsevärd del av projektets netto doneras till Stallfåglarnas och Stallbrödernas stipendiefonder. "Bröderna Östermans huskors" handlar om hur de tre smutsiga och arbetsskygga skärgårdsgubbarna Österman anställer en hushållerska från stan. Den unga hushållerskan Anna Söderberg visar sig vara en bestämd dam som genast tar befäl på gården och lyckas till slut få fason på såväl gubbarna som deras snikna släktingar. Hon är också pjäsens goda fe som ser till att det unga förälskade paret får varandra i slu

"Stig Lommer-revyn spelas bara in i augusti, så ni skall skynda er att se den, för det lär bli fullt krig om biljetterna. Den köpenhamnske nöjeskungen bjuder nämligen den allra som charmfullaste och roligaste tvåtimmarsunderhållning där det berömda danska smilat verkligen lyser" , summerade Expressens Alf Montan premiären av "Vi spelar igen" på Folkan 1952. Denna dansk-svenska uppsättning bjöd på musikaliskt lekfulla artister som Svend Asmussen och Ulrik Neumann i absolut högform.  Här fanns den originelle komikern Dirch Passer som kunde få en publik att vika sig dubbel av skratt bara genom att upplåta sin hesa stämma. Revydebutanten Meg Westergren fördärvade ingenting. Sigrid Horne Rasmussen, Sten Meurk och Guje Lagerwall fanns också med i rollistan. "Främst bland de uppträdande bör givetvis nämnas Svend Asmussen själv, som spelar, sjunger och spexar på ett sätt som saknar konkurrens åtminstone här i Norden. Som god tvåa kommer den ömsom torrolige, ömsom burle

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en

Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen

Birgitta Andersson som hund var en av de mest oförglömliga teaterupplevelserna i Stockholm spelåret 1996-97.  "Sylvia", en komedi av amerikanen A R Gurney, handlar om hur en medelåders krisande man tar hem en övergiven hund han hittat i parken, vilket gör hans fru rasande svartsjuk. Pjäsen artar sig till ett riktigt triangeldrama.  Rickard Günther regisserade föreställningen där Jonas Falk, Viveka Seldahl och Lars Göran Persson utgjorde övriga rollistan. Föreställningen fick många rosor i pressen, inte minst Birgitta Andersson hyllades för sin geniala rolltolkning:  "Hon spelar hunden Sylvia, med sådan blötögd, trofast, löpsk, bitsk och inställsam inlevelse att hon ledigt bär det mesta av denna rätt charmerande teaterkväll på sina snygga axlar. Hon är en hund upp i dagen, in i minsta svansviftning och öronslokning, trots att hon inte har någon sådan kostym till sin hjälp - bara ett bländande kroppsspråk, ett skådespelarlivs erfarenhet, och en djup insikt i hundens roll i

"Mitt vänliga fönster" kallade Karl Gerhard sin sommarrevy på Folkan i Stockholm 1934. Revyn var knappast så vänlig som titeln ville göra gällande. Revyförfattaren hade vässat sin penna och hans piska åstadkom säkert ett och annat rapp som träffade salongen.  Som vanligt hade Karl Gerhard försett sig själv med en rad ordrika kupletter där "Kungliga Johansson" och "Hallelujavisan" hör till de mest minnesvärda. Den sistnämnda väckte protester från religiösa kretsar. Här framförde primadonnan Zarah Leander "I skuggan av en stövel", en sång som Karl Gerhard skrev om judeförföljelsen, utan att med ett enda ord nämna Tyskland. Två år senare skulle Zarah bli nazitysklands mest populära artist.  I revyensemblen fanns bl.a. paret Calle och Emy Hagman, de komiska herrarna Eric Abrahamsson och Eric Gustafson, den steppande sångcharmören Gustaf Wally och krumeluren Wiktor "Kulörten" Andersson.  Gruppen The 5 Kentucky Singers, fem färgade gentlemen

Under några somrar på 1950-talet kunde stockholmarna glädjas åt den danska revykungen Stig Lommer som gästspelade på Folkan. Han gjorde sitt första intåg sommaren 1951 med revyn "Så går karusellen". Föreställningen var uppbyggd kring Svend Asmussen och hans orkester plus Ulrik Neumann. Vidare medverkade komikern Dirch Passer och schlagervulkanen June Richmond. Några svenska krafter - Eva Dahlbeck, Bengt Ekelund och Ullacarin Rydén - kompletterade danskarna. Försvenskningen av den danska revyn hade gjorts av Cello, Gösta Rybrandt, Sven Gustafsson och Sixten Ahrenberg.  "Det är mycket länge sedan Stockholm fick se en så rolig, artistisk och kultiverad revy som Stig Lommers Så går karusellen på det återuppståndna Folkan. Alla texter var väl inte lyckade och mången muntration riktade sig knappast till den ärbara publiksmaken, men alltsammans serverades med en skicklighet, fart och elegans, som uppenbarligen hade sin botten i en särdeles yrkeskunnig regi" , skrev signatu

1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s

På nyårsafton 1989 var det premiär för "Skaffa mig en tenor" på Folkan i Stockholm. "Lend me a tenor" som den heter på originalspråk är skriven av Ken Ludwig och utspelar sig på en opera i Cleveland i USA 1934. En kväll ska den världsberömde tenoren Tito Merelli framföra Verdis "Othello". Merelli dyker upp på operan i väldigt dåligt skick och kan inte genomföra föreställningen. Operachefens alltiallo Max som är en hängiven amatörsångare klär ut sig till Merelli och hoppar in i rollen. Max visar sig ha en alldeles utmärkt stämma. Här finns också några galanta damer som försöker få en stund ensamma med stjärntenoren. Merellis svartsjuka hustru Maria dyker upp och försöker förhindra detta. Det blir förvecklingar och en rad missförstånd innan ridåfallet. Teaterchefen Olle Kinch hade trummat ihop en stjärnspäckad ensemble. Jan Malmsjö spelade den stora divan Merelli. Inga Gill iklädde sig rollen som hans hustru. Björn Gustafson spelade den stressade och koleris

Siw Malmkvist tyckte att hon var för gammal för att spela Pippi Långstrump. Det tyckte regissören också! Men det var Astrid Lindgrens krav att Siw skulle spela Pippi om det överhuvudtaget skulle bli någon musikal av hennes älskade barnboksfigur.  Idag är det exakt 40 år sedan musikalversionen av "Pippi Långstrump" hade bejublad premiär på Folkan i Stockholm. Astrid hade rätt, Siw Malmkvist blev en alldeles strålande Pippi. Med en imponerande fysik studsade hon omkring på scenen, lyfte ungar, slog enhandsvolter, klängde i stuprännor, hoppade från hustak, dansade och sjöng.  Den övriga ensemblen gick inte av för hackor den heller. Här fanns Sune Mangs och Ulf Brunnberg som de två tjuvarna Blom och Dunder-Karlsson. Meg Westergren spelade Prussiluskan. Hans Wahlgren och Gunilla Åkesson var klantiga poliser. Koreografen Lasse Kühler hade drillat en stor sång- och dansensemble bestående av ett 20-tal barn och ungdomar. Bengt Stenberg och Pernilla Wahlgren spelade Tommy och Annika. 

I januari 1970 slog Kar de Mumma upp dörrarna till sitt revyhus på Folkan. Precis som så många gånger tidigare var Hasse Ekman regissör för lustigheterna. Ur innehållet minns man gärna den fina dialogen mellan Stig Järrels Östermalmspensionär i pälskrage och Rolf Bengtsons gormande snötakvakt "Snitsar´n från Söder". De båda förbrödrar sig snart i gemensamma intressen och värderingar. Rolf Bengtson användes flitigt i revyn, han sjöng om "Maxwells silverklubba" och gjorde även en frustande parodi på Tom Jones.  Järrel gjorde ännu en av sina utmejslade satkärringar. Som alltid dök Fibban Karlsson upp strax före revyfinalen. Den här gången serverade han svidande sanningar om den svenska UD-hjälpen, om de tre vise männen Palme, Nilsson och Wickman som tillber stjärnan i öster om Alva Myrdals offervilliga ädelmod att i jämlikhetens intresse ta emot hög lön för att kunna betala en så mycket högre skatt. Nykomling i ensemblen var Charlie Elvegård som gjorde en elak pa

F olkan vid Östermalmstorg i Stockholm var en teater med gamla anor, den byggdes 1856 på inrådan av Georg Albert Müller och hette från första början Ladugårdslandsteatern. Den blev senare påbyggd, kallades en tid på 1870-talet för Bijouteatern och där spelades främst lustspel. Även mer dramatiska verk fanns på repertoaren, bland annat fick "Kameliadamen" sin svenska urpremiär på teatern 1872. I början av 1880-talet användes teatern för helt andra ändamål. På en minnestavla som fanns på Folkans fasad stod att läsa: "Den 28 december 1882 hölls i detta hus, dåvarande Ladugårdslandsteatern, Frälsningsarméns första möte i Sverige". Några år senare fick Frälsningsarmén en mer varaktig lokal och så småningom bytte Ladugårdslandsteatern namn till Folkteatern.  Carl Lund, som var teaterdirektör under 1800-talets sista decennium bjöd huvudsakligen på operett och lustspel. Mer seriösa inslag blev det under August Falcks tid i början av 1900-talet, då spelades bland ann

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"

"Publiken hade strömmat till Folkan för att få en fröjdefull afton. Det föreföll som om förväntningarna gott och väl blev infriade",  skrev Barbro Hähnel i Dagen Nyheter om 1961 års Kar de Mumma-revy "Förälskad i Stockholm" som hade premiär på Folkan dagarna före Valborgsmässoafton. Kar de Mumma hade trummat ihop en bra ensemble med publikmagneter som Stig Järrel, Inga Gill, Lars Ekborg, Hjördis Petterson, Gaby Stenberg m.fl. Ett par nummer i revyn räknas idag som klassiker. Dit hör sketchen "Förälskade i stockholmstrafiken" med Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmberg, som sammanträder om hur man skall försvåra framkomligheten för bilisterna i Stockholms innerstad. Kupletten "Två eldiga spanjorer" med Lars Ekborg och Stig Lonnert instämda i faderskapsmål av flickorna Succia, Tussilull och Tussilo hörde också till revyns höjdpunkter. Även Ekborgs fönsterputsare "Han som stiger mot höjderna" får räknas till klassikerna. Den so