Nöjesvirveln

Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L

Feydeaus fars "Leva loppan" handlar om otrohet och kärleksförvecklingar på ett tvivelaktigt hotell. På Dramaten vid Nybroplan spelades detta underhållande stycke med stor framgång 1968. Totalt 124 föreställningar! Jan-Olof Strandberg, Catrin Westerlund, Sigge Fürst, Thommy Berggren och Ingvar Kjellson var några av skådespelarna i den stjärnspäckade rollistan. Mimi Pollak regisserade och Sven-Erik Skawonius hade signerat scenografin. "Resultatet har blivit en fruktansvärt rolig farsföreställning, ett sublimat av slapstickens galenskaper, säg gärna för mig ett galopperande underverk" , utropade Jurgen Schildt i Aftonbladet. "Så som spelet är lagt är det storartat genomfört, spänstigt, fyndigt och distinkt utarbetat; den centrala akt på rendez vous-hotellet, där snurrigheten kulminerar är genomförd med en fantastisk precision. Och det är festligt färgsatt av en rad förträffliga skådespelarinsatser, en vacker provkarta på komiskt artisteri" . skrev Sven Barthe

Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl