Nöjesvirveln

Hösten 1987 debuterade körledaren Kjell Lönnå som lekledare i TV. "Lekande lätt" hette programmet där både kända och okända personer tävlade mot varandra i konsten att gissa ord. Barn i åldrarna 4-12 år beskrev ett ord och sedan gällde det för de tävlande att lista ut vilket ord som efterfrågades.  "Två gupp där uppe och en tagg där nere" , var en sjuårings nästan poetiska, men korrekta beskrivning av ett hjärta. Idén till "Lekande lätt" fick Kjell Lönnå under ett besök i Kalifornien. Där såg han förlagan "Child´s play" som han ville göra på svenska. SVT nappade på idén och programmet blev snabbt omtyckt av tittarna. Man förstod att barn och vuxna inte riktigt har samma synsätt på omvärlden. Programledare Kjell Lönnå i "Lekande lätt". "Ser nästan ut som en döskalle och så är det metall längst ner"  var ett barns förnumstiga beskrivning av en glödlampa.  "Nåt äckligt som pappa säger att man blir stark av" , löd en ann

"Kryzz" var TV:s svar på radions "Melodikrysset". Bildkorsordet byggde på att tittarna skulle känna igen små snuttar av filmer, rockvideos, sportstjärnor m.m. Det var en TV-lek för hela familjen där det gällde att kunna allt från Madonna till Edvin Adolphson. I första hand skulle programmet vara underhållande, programledarna Arne Hegerfors och Björn Skifs ställde frågor på ett lättsamt och roligt sätt. Att svenska folket är som galna i att lösa korsord var "Kryzz" ett säkert bevis på. Redan efter första programmet kom det in 250 000 svar, det var rekord i TV:s historia, aldrig tidigare hade man fått in så många svarsbrev vid ett enda tillfälle.  Men gränsen var inte nådd. Ett par veckor senare slog man nytt rekord med 360 000 inskickade lösningar. Programmet hade som mest över fyra miljoner tittare. "Kryzz" sändes i flera omgångar mellan 1987-95. Den vitsige Arne Hegerfors var med hela tiden. Björn Skifs återkom vissa säsonger och ersattes däreme

På aftonlampans tid, före TV-åldern alltså, lekte familjemedlemmar levande charader. Inte ett ord fick nyttjas, man hade bara kroppen som enda attribut.  Denna gamla sällskapslek fick nytt liv när Lennart Swahn och Karin Falck skapade TV-programmet "Gäster med gester" som sändes första gången 1982. Programmet nådde raskt de högsta tittarsiffrorna (4,3 miljoner) och blev en av SVT:s verkliga långkörare.  I de två tävlande lagen fanns härliga personlighetsakrobater, otroliga när dom fick slänga manus och bli galna på egen hand. Inga Gill, Björn Skifs, Johannes Brost, Meg Westergren, Gunilla Åkesson, Jarl Borssén, Lars Berghagen, Jeja Sundström och Sven Lindberg, gav liv åt de mest omöjliga meningar. "Jag dresserar min pottsork att hämta tidningen" , den gjorde Björn Skifs strålande.  Jeja Sundström var helt otrolig när hon gestaltade "Överläppen sitter under underläppen om man står på händerna". Eller när Inga Gill fick uppgiften "Jag borstar tänderna p

"Första, andra och tredje. Har ni bestämt er för nu schlår jag! PANG - där gick gungstolen te damen oppe ve uthuset. Tack schka du ha döh!" Kommer ni ihåg när Karl-Erik Eriksson höjde sin klubba på Skansen? Då höll hela Sverige andan. Det enda som hördes var prasslet av plånböcker. Plus bud och överbud i expressfart. "Auktion" på Skansen var en riktig sommarattraktion under några år på 1970-talet. Idén till alltsammans kom från Georg Eliasson. Ingen trodde förstås på att man skulle kunna göra ett sånt TV-program, men producenten Runo Edström gav sig ut i landet för att hitta "rätt" auktionsutropare.  I Värmland hittade han riksdagsmannen, folkpartisten, missionsförbundaren och auktionsutroparen Karl-Erik Eriksson. Han var lokalkändis hemma i Arvika, men nu blev han känd för hela svenska folket. Olle Björklund presenterade Karl-Erik som "Mannen som kan förtrolla hela Sverige, mannen som hör dubbla bud när det går över tusen kronor." Att denne Erik

Lars-Gunnar Björklund var en gemytlig programledare som hade förmågan att prata direkt ur hjärtat och hålla snacket igång. Han var rolig, spontan och kvicktänkt.  Hur många programledare finns det idag som kan fånga upp en bra kommentar och sekundsnabbt formulera en rolig replik till svar? Björklund, Oldsberg, Hegerfors och några till hade den förmågan. Jämför med dem som står i TV-rutan nu och läser innantill i sina manuskort utan minsta lilla avvikelse eller tillstymmelse till improvisation. "Supersvararna" var en frågelek i Sveriges Television som Lars-Gunnar ledde på sitt oefterhärmliga sätt. Programmet hade premiär 1987 och pågick under flera säsonger. Upplägget var som ett Trivial Pursuit fast i TV-format.  En slumpgenerator lottade fram frågor inom sex olika kategorier till de två tävlande. Lars-Gunnar läste frågorna varpå den tävlande hade sju sekunder på sig att svara. Misslyckades vederbörande med frågan gick den vidare till motståndaren. Det var en enkel och harmlö

"Margareta Kjellberg, Ewert Ljusberg och en glad publik har återigen samlats på en pub i Sundsvall för tio minuters historieberättande." Så löd programförklaringen i TV-tablåerna när "Har du hört den förut?" sändes. Det var producenten Gunnar Arvidsson som sammanförde de båda vissångarna Margareta Kjellberg och Ewert Ljusberg. De hade visserligen träffats då och då i vissammanhang men aldrig jobbat ihop.  Den första omgången sändes 1983 och tanken var att försöka blåsa liv i den svenska berättartraditionen. Kjellberg och Ljusberg stod i centrum men både kända och okända gäster medverkade med roliga historier.  Endast sex program var planerade, men historierna räckte till för en fortsättning. "Har du hört den förut?" blev en verklig långkörare trots att man hotade med att varje säsong var den sista. Fram till 1996 stod Ljusberg och Kjellberg troget vid bardisken och drog sina vitsar.  Det var ett familjevänligt program. Här berättades inga våldsamma fräckis

När jag tänker tillbaka på 1980-talets TV-underhållning så finns det ett program som sticker ut lite extra: "Oss skojare emellan" med Ingvar Oldsberg. Programformen liknade inget annat som visats i svensk TV tidigare. Fyra deltagare ställde upp i en femkamp. Grenarna var både udda och märkliga. Rutschkaneåkning i blöjor. Plankgång över en bassäng där vissa plankor var preparerade så de gick itu. I en gren skulle den tävlande springa genom en vägg, antingen landade han på en madrass eller i en bassäng. Det kastades ägg och pajer och man kladdade med fingerfärg.   Studiopubliken satt utplacerade runt små cafébord och vek sig av skratt åt de galna upptågen. Dekoren signerad Sunniva Nordlund såg ut som ett fyrverkeri av smaskiga karamellfärger, stora fantasifigurer av papp omringade scenen som liknade en tårta av läckraste marsipan. Utöver tävlingarna innehöll programmet sång och musikinslag med olika gästartister. I den första säsongen 1982 var de tre Galenskaparna Kerstin G

Lars Amble, Lars Berghagen och Lars Lönndahl, det blev "Triss i Lasse" det. Namnet var rätt välfunnet eftersom triss sitter fint i en pokerhand. Detta festliga underhållningsprogram sändes i Sveriges Television den 12 mars 1976. Se även: Tusenkonstnären Lars Amble Lasse Berghagen 75 år

"Revy" var en underhållningsserie på tre program som hade premiär i Sveriges Television den 7 november 1970.  Karin Falck var producent, Nisse Hansén kapellmästare, Gordon Marsh svarade för koreografin och lustifikationerna skrevs av manusförfattarna Bengt Linder och Björn Barlach. Artisterna som framträdde var Monica Nielsen, Isa Quensel och Jan Malmsjö. Programmen spelades in live inför publik på Cirkus i Stockholm utan några omtagningar. Karin Falck menade att det skulle vara mer livsglädje än perfektionism. Någon kameramiss eller en bortslarvad replik gjorde inte så mycket. Förutom de tre artisterna fanns en balett med i bilden också, fyra unga herrar och två damer.  TV-kritikern Ingvar Orre i DN talade om storsuccé redan efter första avsnittet: "Jag tycker mycket om den här blandningen och anser att Jan Malmsjö med sitt våldsamt oblyga utspel är en rejäl tillgång för oss som vill ha trevligt på lördagskvällarna." Åsa Wall i Svenska Dagbladet tilltala