Inlägg

Visar inlägg med etiketten Malmö Musikteater

"Kristina från Duvemåla", Malmö Musikteater 1995-96

Bild
Den 7 oktober 1995 var det stor galapremiär för musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö Musikteater. Björn Ulvaes och Benny Andersson hade förvandlat Vilhelm Mobergs mastiga utvandrarromaner till musikal. Missväxt, svält, barnadöd, sjukdom, förtryck, missfall, löss, hemlängtan och svikande gudstro, det är i mångt och mycket vad den tre och en halv timmar långa musikalen handlar om. Och så förstås kärleken mellan Karl-Oskar och hans Kristina, den som överbryggar allt elände.  Helen Sjöholm var näst intill okänd när hon i tuff konkurrens med många sökande fick huvudrollen som Kristina. Anders Ekborg blev hennes trygga Karl-Oskar, hans lillebror Robert som ser guldet bli till sand gestaltades av Peter Jöback.  Här fanns vidare Åsa Bergh i rollen som byhoran Ulrika i Västergöl, Marianne Mörck som Fina Kajsa och Tommy Juth som predikanten Danjel, för att nämna några i den långa rollistan. Lars Rudolfsson regisserade och Robin Wagner skapade en spektakulär scenografi.  "Kr

"One Touch of Venus", Malmö Musikteater 1994-95

Bild
En galleriägare får sin efterlängtade Venusstaty levererad från Grekland. Statyn påminner honom om en flicka han har älskat men förlorat...  En invandrad barberare kommer för att klippa galleriägaren. I fickan har han en förlovningsring till sin fästmö. Han sätter ringen på statyns finger för att bevisa att hans Gloria har smalare fingrar än Venus. Det borde han aldrig ha gjort! Den klassiskt sköna 3000-åriga Venusstatyn får plötsligt liv och kliver ner från sin sockel. Hon förälskar sig i mannen som satt ringen på hennes finger.  Kurt Weills "One Touch of Venus" från 1943 gavs 567 gånger på Broadway men är näst intill okänd i Sverige. Malmö Musikteater satte upp denna musikalkomedi 1994 med namn som Loa Falkman, Philip Zandén, Marie Myrberg och Marianne Mörck i de bärande rollerna. Lars Rudolfsson regisserade och Sven Hugo Persson svarade för en fyndig översättning av manuset. "Förutom Rudolfssons säkra regi har föreställningen sin största tillgång i Philip Zandéns helt